Hallå där: extremt övernaturligt

 

Det är alltid lite små jobbigt att prata/skriva om sig själv. Eller, jobbigt och jobbigt. Det är lite som att så fort någon ber dig prata om dig själv så vet du helt plötsligt ingenting om dig själv? Man får nästan en liten existentiel kris och frågar sig “vem är jag egentligen? Vad gör jag med mitt liv?”

 

Jag kan väll i alla fall säga tjabba! Jag heter Angelica. Jag är 18 år och pluggar samhäll-media på Tessin. Mina kompisar kallar mig för Blomman. Mitt latinskt namn skulle kanske vara homo blomilis? Kommer från homo sapiens sapiens och Blomman/Blomqvist.

 

När jag inte spånar på något konstigt som “homo blomilis” eller allmänt latar mig så finns det en stor chans att jag läser om historia. För hur nördigt det än låter så finns det nog ingenting som är lika viktigt för mig som historia.

 

Jag är uppvuxen med en mamma som jobbade på museet i stan så passionen för historia började liksom innan jag kunde krypa. Både jag och min lilla syster har åkt cheva van över Sverige och stannat till vid diverse historiska platser. Bäst av allt är nog Vadstena.

 

Vardagligen så tänker jag inte riktigt på det, men så fort jag sätter på en dokumentär om historia, eller vandrar omkring på ett museum eller en historisk plats så blir det nästan inte vardag längre. Det blir helt och hållet så extremt övernaturligt. Det blir som en religiös upplevelse nästan. Speciellt eftersom min favoritdel av historien är medeltiden som vi alla fått veta hela livet var liksom kristendomens höjdpunkt nästan.

 

Därför, när vi var ett gäng som kom ner till museets magasin och fick en rundtur innan vi fått jobbet och jag såg ett helt gäng av krucifix så ville jag så gärna stå kvar där bara en liten stund till (läs: En livstid till). Det krucifix på bilden är gjort i furu med evangelisternas symboler i korsändarna. Själva kroppen av Jesus är dock gjort av lövträd, och är olika svarta streck över den som skulle under senmedeltid troligen skulle vara de piskrapp han fick. Det tråkiga är att han har några år på nacken och fått några fingrar avslagna, och de flesta taggarna på törnekronan är bortbrutna. Han och hans polare Jesus 2 och Jesus junior kanske får det lite bättre borta från den större allmänheten, vem vet. Jag frågade men fick ingen respons riktigt. Svårt att intervjua män som har hängt på kors i några tusen år så där.

 

 

 


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:

Kommentar: