Som vanligt när jag ska skriva något komplext och invecklat och bredspektrat...
Så infinner sig även ett lika svåröverskådligt föremål på bilden ovan.

Ett urverk.

Rektangulär järnställning med utställda fötter, kugghjul av mässing, trärullar,
krok med delad spets för pendel, mässingsaxel med rund skiva.

Jag har fått ägna hela min gymnasietid, tre år av mitt liv, på en arbetsplats
som jag fullkomligt älskat.

Vi har skrattat, diskuterat, funderat och lärt oss tillsammans.

Jag har fått skriva.
Skriva kreativt och fritt.

Jag har.

Mitt i allt det tunga som har varit.

Fått ett andrum, iallafall en plats, ett sammanhang där jag har kunnat leva ut
sidor av mig som jag mår bra av.

Utan mitt jobb på Youthhood hade gymnasiet varit betydligt svårare att ta sig
igenom.

Och nu har jag äntligen lämnat.
Jag har tagit studenten.

På min mössa står skrivet fri till slut.
Nu är jag fri.

Det är både förlösande och svindlande.
Men det kommer att gå bra.

Jag vill tacka alla fina kollegor.

Tacka Sörmlands museum för ett fantastiskt initiativ.
Och så vill jag tacka vår fantastiska Karin Andersson för allt hon gjort för
oss.

Och tacka för allt gott fika!

Det här blir det sista inlägget som arkiveras i mitt namn i museiarkivet.

Det ska bli spännande att någon gång återvända till de texter som jag
producerat.

Kanske som en gammal gråhårig kvinna på besök i arkiven.
Vem vet?

Och till er framtida bloggare: ha det så himla kul nu!