Min morgon: Det är dags att gå upp!


 

Eftersom mina föräldrar skilde sig för ett antal år sedan har jag har jag numera två varianter av morgon. En hos min mamma. Och en hos min pappa. (Not obvious at all…) Nu är det så att jag verkligen inte är en morgonmänniska. Jag vet inte riktigt om jag är Den Typiska Kvällsmänniskan heller men jag tycker i alla fall om att dricka te och läsa/titta på TV/slösurfa/spela spel sent på kvällen. Ja, ja. Det är onödigt att dela in folk i så himla många fack ändå. Summan av kardemumman är att jag är dålig på att gå upp ur sängen tidigt på morgonen.


Hos mamma brukar jag sätta en väckarklocka som låter jättehögt, bara för att somna om igen. Hos pappa, där mitt rum ligger precis bredvid köket, brukar jag vakna när jag känner lukten av gröt. Att jag vaknar betyder dock inte nödvändigtvis att jag går upp. Det är ju kallt utanför täcket! Om klockan börjar bli för mycket, som den typ alltid blir, så brukar pappa dessutom ropa åt mig att det är dags att gå upp.


Hos mamma brukar jag, när jag till slut lyckats masa mig upp ur sängen, pallra mig ut till köket och hälla något drickbart (rismjölk eller havremjölk eftersom jag är allergisk mot mjölkprotein) över något ätbart (müsli, flingor eller havrefras). Har jag tid, vilket jag så gott som aldrig har på vardagar, brukar jag göra gröt istället. I en kastrull. Som den på bilden. Fast en något äldre modell än den på bilden. Av märket Kockums. Mamma älskar gamla köksattiraljer. Nej vänta, gamla saker överhuvudtaget. Vänta det gör ju jag också.


Hos pappa brukar jag, efter att ha genomgått samma process som jag gör hos mamma, sätta mig vid bordet och även där hälla något drickbart (rismjölk eller havremjölk igen) över något ätbart (havregrynsgröt med lingonsylt). Den brukar vara kokad i en något nyare kastrull än den på bilden.


Kastrullen på bilden kommer förresten från Eskilstunahemmet och skänktes till muséet av Roger Alderstrand. Han var högstadielärare. Jag undrar om han brukade koka gröt i den här kastrullen. Vem vet? Ja, Roger vet väl såklart. Jag vet i alla fall inte.


Jag kom att tänka på en sak. Har ni tänkt på att folk ofta säger att de tröttnar på maträtter så himla lätt? Ändå är det många som äter samma sak till frukost varje dag i flera år. Utan att tröttna! Hur går det ihop egentligen?


I vilket fall som helst. Moving on. Efter frukosten går jag in i badrummet, vilket hus jag än befinner mig i. Jag borstar håret. Jag borstar tänderna. Okej, inte alltid. Bara när jag hinner. Ibland är det här runt klockan 8:00. Skolan börjar oftast 8:30. De dagar vi får skjuts är vi tre syskon som alla ska till olika skolor. Om vi inte är fler. Det händer också ibland. I vilket fall som helst tar det tid och 8:14 är inte världens bästa tid att komma iväg då. De dagar vi åker buss betyder det, ja… Helt enkelt att vi är tvungna att skynda oss för att hinna med bussen. Bussen går inte heller hela vägen fram till min skola så det blir extra jobbigt om bussen är försenad. Då blir jag också försenad. (Captain Obvious strikes again).


Där har ni alltså min morgon. Inte den mest intressanta kanske men fortfarande väldigt stressig många gånger. Och seg. Och jobbig. Det är dumt att skolan ska behöva börja så tidigt. Det finns faktiskt forskning som säger att det är bra för tonåringar att få sova tills de vaknar. Okej, ibland får jag kanske skylla mig själv när jag sitter uppe sent på kvällen. Men fortfarande. Att vara stressad på morgonen för att man var tvungen att vara uppe länge och göra läxor natten innan, det är inte roligt. Alls.


Jag föredrar att äta min frukost i lugn och ro.

 

 

 


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:

Kommentar: