Min morgon: Frukost på toa och apelsinjuice i jättemängder

 

Det är mörkt ute när väckarklockan i rummet med blekgula tapeter i huset på Blekerivägen 1 ringer och visarna på uret pekar på halv sju. Det tar inte så långt tid innan en slapp hand greppar klockan och trycker upp den i ett mosigt ansikte. Efter någon sekund varav ögonen i ansiktet stirrar på baksidan klockan trycker ett finger en liten knapp från ”on” till ”of” på klockans bakstycke. Under tiden av den här proceduren kan man nästan alltid uppfatta några grymtande svordomar av okänd art. Kort efter hörs ett knak och en pust. Sedan blir det tyst.


Jag går upp klockan halv sju. Eller jag ställer klockan på halv sju rättare sagt. Jag brukar alltid stänga av den och ligga kvar under täcket några minuter efteråt. Sedan springer jag upp stirrar in i spegeln. Efter att jag insett att det där med beauty sleep bara är en myt tar jag mig in på toa och påbörjar den sega morgon-tillfixningen som antingen slutar med Gollum-looken eller någon slags dålig kopia av miss Piggy. Efter en lång stunds ineffektivt arbete med hår och ansikte inser jag att det är en bra ide med frukost. Jag tänker att jag inte kommer hinna både äta och pudra klart näsan innan jag ska dra till skolan så jag gör en kompromiss. Filtallrikens innehåll går ju lika bra att äta upp i badrummet har jag insett.


Efter att jag kastat i mig tallrikens innehåll och några ton apelsinjuice missar jag för femte gången med maskaran innan jag lyckas bemästra den och ta mig ut ur badrummet. Det är apelsinjuicen som gör mig min morgon. Jag skulle inte klara mig utan apelsinjuice och jag misstänker att detta syndrom fanns även i äldre dar för jag hittade en alldeles fin gammal förpackning apelsinjuice i arkivet igår. Det var ett mycket färggrant exemplar av tetrapack med texten Helst 1 hel liter apelsinjuice från Florida. Omskakas på framsidan.


Vad som händer efter jag tagit mig ut ur badrummet kan variera ganska mycket men det brukar oftast sluta med att jag sitter i bilen eller bussen på väg mot skolan. Det är iallafall vad jag brukar inbilla mig.


Livet leker när liket lever.

 

 

 


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:

Kommentar: