Till en början tänkte jag vara lite tråkig och välja en lampa. Det är ju ett typiskt ljus i mörkret. Sedan kom jag och tänka på vad som är ljuset i mörkret för mig. Vad som får mig må bra när jag egentligen inte är helt okej. Något som får mig må bra är min familj. Att komma hem och bara känna att man är hemma hos folk som faktiskt uppskattar allt man gör. Och min pojkvän. Det finns inget bättre än att ha hans armar runt mig som automatiskt får mig glömma allting för en stund. Och mina vänner. Att ha någon att vända sig till, som alltid sträcker ut en hjälpande hand med bra råd.

Tre rätt självklara saker egentligen. Men det finns en sak till som får mig känna en slags lättnad när allt runtomkring bara faller isär. Att bara kunna hoppa i skorna, knäppa på sig jackan, slänga kameran runt halsen och bara gå ut och fota. Det får mig så bra ibland. Att göra det jag älskar mest.

Och när jag såg denna handvirkade väska tänkte jag ”Wow, vilket jobb”, och sedan tänkte jag att någon verkligen måste ha lagt ner tid och ork på den här. Någon har suttit och fått ditt alla dessa små pärlor, någon har broderat dessa underbart fina blommor på detta svarta sidentyg och någon måste verkligen ha tyckt om vad hon gjort. Jag tror inte att någon skulle lägga ner så mycket arbete på något som den här om det inte vore ett intresse. Och om det verkar lite luddigt vad jag menar så: Ett intresse behöver inte bara vara ett intresse. Det kan vara något som gör dig till den du är och något som får dig må bra. Något du kan luta dig tillbaka mot när du inte orkar med omgivningen.