Saw, Saw 2 och Saw 3. Det kommer hålla på i all evighet.

På tv går det program om hur brottslingarna smider sina listiga planer. Vi får självklart heller inte glömma bort C.S.I., C.S.I. Miami och New York. Jag gör en uppskattning och död är ett rätt centralt tema på tv.

Just den här prylen är en tagelmaskin. Ursprungligen kommer den ifrån Berlin. Men kom till en ateljé vid bryggeriet 2004.  Den har egentligen ingenting att göra med veckans tema mer än min egen perception.

Jag förknippar den med alla sjuka apparater de använder i Saw-filmerna.  Jag kan tänka mig att de skulle kunna använda den här tagelmaskinen till att tagla en polismans hunds kusins dotters mamma för att hon inte uppskattar livet... blah.

Döden är djup, svår och oförstålig. Precis som en dikt kan vara. För om döden sätter punkt på allt så är den djup. Men om den är början på något nytt, så är den svår. Oförstålig är döden framförallt eftersom den inte låter oss veta.

Tänker man bara på döden om man älskar livet? En fråga som fordrar ett svar. För döden skrämmer många. Men det som skrämmer mig är att jag inte tänker på döden så ofta. Det var någon som sa att hon tänker på döden mer än alla andra, för att hon antagligen älskar livet mer än alla andra.

Jag är skeptiskt till det uttalandet. Älskar man livet så är det väl dumt att slösa en massa tid med att tänka på när det ska ta slut. Om det är slutet. Det vore ju som att gå på en konsert och bara tänka på när man ska få gå hem.

En annan sak som förbryllar mig är hur ordet "död" kan vara synonym till ordet "slut". Men enligt mitt textbehandlingsprogram är det så. Inget vidare optimistiskt textbehandlingsprogram jag har att göra med.

Handsydd i crepe och siden med en stomme av stål. Sorg. Död.

Föremålet på bilden är en såkallad sorghatt. Den gjordes för ungefär 18 år sedan, alltså 1991. Med hjälp av bilderna tror jag att ni kan gissa er till hur den används. Meningen är att den ska användas vid sorgetillfällen, såsom vid begravningar.

Tanken är att den ska både vara elegant och praktisk. Du kan antingen ha den liggande efter ryggen eller, om de förbjudna tårarna börjar tränga fram, låt den vila över ansiktet som en slöja.

Detta är förklaringen för vad det är för något. När jag såg den, och förstod vad det egentligen var, blev jag nedstämd, ganska grovt dessutom. Den är buren av människor i sorg. Sorg efter en förlust av en närstående. En sorg utan dess like.

Döden är ständigt närvarande, ständigt runt hörnet. Och ändå kommer det alltid att vara en chock om någon som är nära en dör.

Vi läser tidningar om 300 personer dödade i självmordsattacker eller olika krig, men jag tvivlar på att de flesta tänker mer på det än "oj, men vad hemskt." Det är först när det blir personligt som vi faktiskt börjar reflektera.
 
För tänk, lite längre. Tänk att en av de där 300 personerna är din syster, eller din bror, din mamma eller du. Tänk att varje av de där 300 personerna antagligen har lika många anhöriga och nära och kära som du har.

De har lika många problem, samma kärleksstrul och får också små existenskriser varannan vecka. Varenda en av de där 300 var en lika levande människa som du är,
med lika många tankar och känslor.

Döden är någonting som skrämmer mig hur mycket som helst, mer än alla clowner i hela världen. Det är så läskigt att tänka på antalet människor som dör varje dag, varje vecka, varje år.

Det är nämligen så oberäkneligt, man kan inte planera sin död, man vet inte vad som kommer hända, eller hur det kommer hända. Man kan inte riktigt pricka in sin dödsdag i kalendern, och tänk om du inte har hunnit göra allt du vill hinna uppleva innan du dör?

Och det är därför krig är så fruktansvärt onödigt, så fruktansvärt idiotiskt och hemskt. Visst, vi ska alla dö, men man behöver inte snabba på hela processen på ett fruktansvärt sätt, och dessutom för folk som antagligen inte gjort något värre än att bråka med sin
granne lite då och då.

För att citera Lovis i Ronja Rövardotter: " Vi gör det vad man gör det till helt enkelt".

Döden finns i många termer och former, vissa tar livet av sig, vissa mördas, vissa av en olyckshändelse och andra helt naturligt. Vad tänker just du på när du hör ordet döden? Att det är läskigt, att du är helt fine with it eller att du är helt besatt? Gandalf säger att "death is just another part" till Pippin i den sista filmen och jag har faktiskt svårt att överväga om det nu är så.

Att ta livet av sig kan verka som en lösning, för vissa, men jag och min bästa vän har pratat om det en hel del om det och vi kom fram till är att killar nog oftast är mer extrema av sig när det kommer till självmord. Sen är det oftast tjejer som skär sig och tar tabletter för att visa uppmärksamhet för att söka den hjälpen som de nu vill ha men har svårt för att visa att "jag mår dåligt". Det behöver inte alls bero på det heller, men det kan nog vara en förebyggande faktor till det hela.

Man brukar oftast i mordutredningar hitta en massa rep under naglarna för personen i sig ändrat tanke på livet och döden. Victor berättade för mig att det fanns ett Youtube-klipp om självmord vid San Francisco bron, där det finns telefonstolpar var 10e meter eller något liknande för att det var så många som tog livet av sig vid den bron. Det ryktades om att det var minst 10 personer per dag som hoppade.

Sen finns ju dödslängtan, och jag längtar till döds efter min säng just nu.

Detta är ett litet urhus med lång pendel. Den tillhör ett över 100 år gammalt dockskåp, och är riktigt flashig.

Själva klockan i sig har inte så mycket att göra med min koppling till döden. Det är mer det som klockor i allmänhet symboliserar; tiden. Och jag kan inte låta bli att skriva det här utan att man får en bild av att jag är inne i någon depression eller liknande, men jag kör hårt ändå.

En gång i tiden kände jag en klurig man som sa detta till mig (eller liknande, kommer inte ihåg exakt, men detta var innebörden); "Det som har varit går aldrig att få tillbaka" ungefär som "Man kan aldrig göra någonting man gjort, ogjort".

Döden är något jag sällan tänker på, mestadels för att det skrämmer mig något fruktansvärt.

Det stämmer nog det som sägs om att människan är rädd för det okända. Och döden kan man minst sagt säga är okänd och väldigt läskig.

Den är speciellt läskig när man ser den framför sig så här:

Vad är grejen med ha en del av ett dött djur som en möbel? Detta ska tydligen vara ett paraplyställ. Usch.

Jag tror jag kommer ihåg min allra första upplevelse som involverande döden. Det var när jag var ett litet barn och min undulat, som hette Pip, dog. Jävlar i havet vad ledsen jag var. Sedan var jag väl tvungen att inse att sådana saker händer och det är en del av livet. Även fast jag inte riktigt velat inse det än.

"Idioter och gamla tanter".  Det är vad jag fick höra när jag var liten att IOGT-NTO stod för. Självklart var det på skoj.

Det som jag inte visste då är att det är Sveriges största nykterhetsorganisation. IOGT-NTO står för drogfritt samhälle. De var mycket mer konservativa under starten på 70-talet. Idag har det smalnat av och nu inriktar de sig på att föreläsa i skolor och andra miljöer där de kan nå ut till folk.

Det finns mängder av olika njutningsmedel. Droger används ofta av just den anledningen, att framkalla njutning och välbefinnande.

Alkohol är tabu inom Islam, om koranen får bestämma, medan i andra kretsar är det en social grej. Det jag menar är att skilda grupper ser droger på olika sätt.

Att droger inte är nyttigt förstår vi alla, ändå används det. Varför använda något som förstör en själv? Det finns många aspekter kring just den frågan.

Men jag tänker inte spekulera kring massa aspekter, utan istället prata om den gigantiska pipan på bilden. Pipan som fick mig att tappa hakan. Ett tag grubblade jag om att det kanske var ett gammalt bordsben?

Men när jag tryckte nosen i hålet så luktade det allt förutom bordsben. Därmed drog jag slutsatsen; det är en gigantisk pipa som används flitigt, definitivt inte ett bords ben.

Det är en man från Jönåker som lämnat in denna pipa till Sörmlands Museum. Undra vad de hade för sig i Jönåker förr? Pipan är 86 cm lång.

Onödigt stor och klumpig för att kunna ta med sig överallt. Nödvändigt stor för att kunna skryta med.

En pipa ger en vis man tid att tänka och en idiot något att stoppa i munnen.

I alla fall jag relaterar ordet droger med folk som sitter i mörka källarlokaler och röker marijuana eller injicerar armarna tills det inte finns många punkter lediga för kommande nålstick.

En drog, alltså narkotika. Ja visst, men droger tror jag underförstått betyder saker som vi kan bli beroende av. Hmm, vad som helst alltså? Ja egentligen...

Jag tror att en drog är narkotika, nu säger jag lite emot mig själv, men att det finns saker som kan få oss längta efter det som om det vore en drog. Ni som någon gång varit riktigt kära vet hur det känns att vara utan personen i fråga, om så bara för några dagar. Jag har aldrig använt narkotika men kärleksberoende är illa nog.

Sen att inte glömma är det ju den underbara känslan då du äntligen återfår din drog. Låt nu tankarna vandra fritt och tänk på saker som du varit beroende av någon gång, så beroende att det känns som du skulle kunna dö om du inte får det snart... en speciell låt, sex, godis, en adrenalinkick, kaffe... tja, jag vet inte, ni kanske tänkte på helt andra saker?

De lite läskiga sakerna på bilden har tillhört en bodybuilder som skänkt ungefär 5-6 stycken sådana här burkar till Sörmlands museums samlingar. De innehåller "kosttillskott" som bland annat glutamin, kreatinpyruvat och nitrocell. Dessa anses av försäljarna att vara nödvändiga vid "explosiv muskelträning", men jag vete tusan asså...

Vi befinner oss i San Bernadino i Kalifornien och året är 1940, människorna står i en kö som är flera meter, varför i all världen är denna uppståndelse?

Jo, den första Mc Donalds ska öppna. Numera har kedjan växt till sig och är nu den populäraste snabbmatkedjan i hela världen, med över 31 000 restauranger i 121 länder och med 46 miljoner kunder per dag. Har någon av er sett dokumentärfilmen Super Size Me? Ja, ifall ni sett den så vet ni vad jag snackar om. Ifall ni inte har sett den - se den!

Den går i alla fall ut på att Morgan Spurloc ska äta mat ifrån Mc Donalds i 30 dagar och reglerna är att han måste äta allting på menyn minst en gång och dessutom en så kallad Super Size ifall personalen frågar.

Tänkte berätta att jag har sett ett flertal dokumentärer om fetma och det man varje gång får veta är att 63 % av Texas befolkning har fetma. Hur kommer det sig att Mc Donalds blir som en drog? Svaret är relativt enkelt, du är hungrig och du har verkligen 0 ork att laga mat, åh!

Allt kan nästan vara en drog. Såsom sömn, tv-spel och allt annat som är beroendeframkallande på något sätt.

Men nu ska jag hålla mig till en av de vanligaste drogerna - nikotin. Förr var det lika vanligt att se en cigarettreklam i tidningar och på bio som det är att se en hårfärgsreklam på tv idag.

Man skulle vara en riktig karlakarl och röka en fet cigarr, eller en fin dam och röka en cigarett med ett långt munstycke. Det hände ofta att man såg någon stor filmstjärna med en cigg i handen.

Sedan när människor började bli mer medvetna om riskerna och kanske till och med råkade ut för någon läskig sjukdom så hände det ibland att de stämde cigarettföretagen, detta hände speciellt i USA. 

Så nu visas inga reklamer längre, och så sitter det små fina lappar på paketen för att påminna rökare om hur farligt det egentligen är.

Detta är en pipa som lämnades in på museet för 17 år sedan. Den är lika gammal som mig och har används av Axel Edhager från Oxelösund en gång i tiden. Vi vet inte riktigt hur gammal pipan är, men vi vet att den är tillverkad av Elite.

Tobak som röks ur sådana här pipor kanske inte är något av de tyngsta drogerna (får man hoppas). Och det är inte ofta man ser en sån här pipa i bruk. Det händer att man svänger förbi en bänk någon gång och ser en gammal man sitta där och puffa på sin pipa medan han håller koll på sin gamla tax. Detta får mig att tänka på utvecklingen bland alla dessa nikotinberoende som man är omringad av.

1,5 meter bred, två kraftiga öglor på ramens översida. Motiv: S:ta Anna i gråvitt med Maria i blått på sin högra arm. Precis så står det i beteckningen på vad denna stora mosaikmålning är för något, rätt coolt.

St. Anna-huset ligger nere vid restaurang Forsen och Lottakåren höll till där under 50-talet. De fick denna stora målning som gåva av landshövdingen Bo Hammarskjöld 1957.

Som ni kanske kan ana är fotografierna tagna på samma plats men med nästan 60 års skillnad. Ni som bor i Nyköping känner förmodligen igen bron som skiljer östra och västra delen av centrum åt och krönet där O'Learys och Klubb Karma ligger.

Foton, oljemålningar, akvareller, skisser, skulpturer och glas. Konst är lite vad man gör det till, och dagens konstnärer har suddat ut gränserna för vad som betraktas som konst. Det är nämligen ganska lätt att skära sönder en ko och kalla det konst. Vilket det också är för många.

Man kan ändå alltid lita på att konst är något som beskriver, något som förmedlar och förhoppningsvis
också påverkar. Och i ganska många fall så provocerar den också.

Här har vi riktigt konstig konst, ni ser två människor med fågelansikten och en... leguan/tiger? Också den med ett fågelliknande ansikte.

Jag gillar relativt märklig konst men samtidigt är jag inte så intresserad utav den. Men jag tänkte berätta att konst är vad vi gör det till, jag menar vi utsmyckar ju våra kroppar med konst (för att dumförklara er är det ju tatueringar och piercingar jag menar såklart).

Konst är väldigt brett, det kan mat också vara! Ett snyggt upplägg på tallriken är ju givetvis en höjdare, plus att det ser roligare ut också och blir då mer intressant att äta.

Denna tavla är skänkt av Nils Lindelöf, som faktiskt gav hela sin konstsamling som donation till vårt kära Sörmlands Museum, sammanlagt var det 681 stycken föremål. Det sades att han valde att ge bort sin dyrbara konst till museet för att han blivit så väl bemött utav personalen, hygglig kille!

Nu när vi ändå är inne på gåvor och sådant så gillar jag presenter, väldigt mycket. Men jag menar alla materiella ting är faktiskt inte så behövligt som alla verkar få det till. Om ni nu vet att ni inte tycker så, att saker inte spelar någon roll för er, så behöver ni inte ta åt er.

Men det jag menar med presenter, så brukar man ju vilja få tavlor och sånt när man flyttar hemifrån. Lite långsökt, jag vet. Men det är ju alltid väldigt kul att få en fin tavla som betyder mycket för en på väggen där man bor. Samtidigt är det nästan roligare att kanske göra den själv?

Det känns rätt ofta som att konst begränsas till att bara vara fina tavlor och skulpturer.

Jag tror mer på att man kan hitta konst i allt, från en hoptryckt Coca-Cola burk till stjärnorna på himlen. Fast den konstform som verkligen får mitt konstsinne att hoppa upp och ner är musik.
 
Även i musik kan man hitta någonting musikaliskt i allt. På senaste tid har jag haft en grej för mig att kolla upp snubbar & snubbinor med balla livshistorier och som tänkte lite "outside the box", så att säga.
 
I alla fall, apropå det jag pratade om nyss så fanns det en man som hette John Cage. Han gjorde musikstycken av saker som finns runt om oss. Det var saker som typ snäckor och fjädrar och allt möjligt. Ett av hans mest kända stycken är 4'33", som var helt tyst.

När jag var liten, eller yngre så att säga, var jag en konstnärlig liten filur. Jag var mycket intresserad av färg och bild och jag hade alltid med mig ett skissblock om jag åkte någonstans. Det kan man inte tro om mig, då jag har tappat all den kreativa känslan de senaste åren. När jag var liten ville jag göra konst, det var faktiskt en av mina framtidsdrömmar. Min dröm just nu är få tillbaka fantasin.

Detta slog mig när vi letade efter saker att skriva om till detta tema. Jag började genast tänka på när jag var liten och fick massor med beröm över mina fina teckningar, och jag kände att en tavla var inget jag ville välja att skriva om. Då kom jag att tänka på att allt omkring oss är konst, allt har ju trots allt en design av nåt slag. Och så svängde jag förbi denna vas:

Den är inte så värst speciell, den har inget speciellt mönster och det finns säkert tusentals liknande vaser. Men den har en konstnär, Nils Landberg som designade den 1960, och det är det som gör det lite intressant. För jag kommer ihåg att när jag var en liten unge så var jag väldigt fascinerad av en film som hette "Glasblåsarens barn".

Jag kommer ihåg när pappan i filmen blåste sitt eget glas för att livnära sin fattiga familj. Och det fascinerande är att när man blåser glas för hand, så är det inget glas som är sig likt, allt sånt glas är unikt, precis som snöflingor. Det har jag för mig att de nämner i filmen också. Och det är en konst för sig.

Säg att du gillar någon, så pass mycket att du beslutar dig för att satsa på ett förhållande.

Gjorda av trä och föreställer olika användbara föremål, dessa "känningar" som de så fint kallas. Och de är till för att just känna efter, känna efter om dina känslor är ömsesidiga med den person du gillar.

Skavsår, blåsor, vårtor, fotsvamp, förhårdnader och annat som kan drabba dina fötter är något som kan vara sjukt jobbigt. Speciellt på sommaren.

Man ser så sjukt mycket reklam för olika medel och plåster som man kan använda för att förhindra att få dessa äckliga ting på sina fötter. Men, här är en riktig finurlig manick som man kanske borde tänka på, speciellt på sommaren då fötterna blir extremt varma och instängda i diverse skor - sandaler!

De luftar fötterna, och de kan vara otroligt sköna också. Däremot så har sandaler inte vart så poppis på senaste tiden. Det känns lite som att 2000-talet har bojkottat sandalerna ganska stenhårt. Men kolla på de här dojjerna till exempel:

De ser riktigt bekväma ut, och riktigt snygga också. De är närmare 60 år gamla, och skulle klä vem som helst idag. Så kom igen, skippa fotsvampen och bär sandaler i sommar (jag ska själv försöka). Skorna har burits av Hillvid Edhager, henne kan man läsa mer om i kommande inlägg.

Trosor! En sannerligen smart sak. Trosor är en finurlig liten manick som används för att skydda ens mest känsliga delar, underlivet alltså.

Utan trosor så skulle det bland annat vara väldigt jobbigt att ha jeans, men kanske framförallt kjol. Förr i tiden hade man kanske inte alltid trosor, och det finns inte speciellt mycket om detta smarta plaggs historia.

Datorer måste vara en av de finurligaste grejerna någonsin. Tänk vad mycket omständligare saker skulle vara. Bara själva grejen att jag sitter här just nu framför en datorskärm och skriver en text, iTunes är igång med skön musik och då & då checkar jag in facebook för att se vad omvärlden har för sig.

Om inte datorer fanns skulle jag antagligen behöva skicka in texten med brev och ni läsare skulle inte bara kunna surfa in på en hemsida utan vi på bloggen skulle behöva skicka ut typ en vecklig upplaga av alla bloggar! Ahh! Ja, ni fattar grejen.

Jag började undra hur någon kom att tänka på en sådan här smart pryl. Det visade sig vara en snubbe som hette Charles Babbage som levde mellan 1791 och 1871 som kom på tanken med en maskin som både räknade ut och tryckte tabeller. Tyvärr lyckades han aldrig riktigt med att få sin maskin att fungera. Fast han sägs ändå vara far till datamaskinerna.

En annan intressant snubbe var också Alan Turing. Han levde mellan 1912 och 1954 och har betytt väldigt mycket för datautveckling under 1900-talet. Han hjälpte även engelsmännen under andra världskriget genom att försöka knäcka de komplicerade koder och schiffer som Tyskland använde för hemliga radiomeddelanden. Vilket anses ha haft en stor roll i utgången av kriget.

Men en hemsk grej är att Turing inte blev den hjälte han borde ha blivit, på grund av att han var homosexuell. Han tvingades genomgå hormonbehandlingar för att "botas". Det slutade med att han begick självmord genom att äta ett förgiftat äpple. Det är bara superhemskt och väldigt tragiskt. Jag förstår mig inte på världen ibland.

Nej nu kände jag att det blev lite väl tungt, så för att lätta upp stämningen kan jag berätta att en av de första riktiga datorerna fyllde ett rum som var 26 meter långt och 2,6 meter högt. Vilket jag finner ytterst roande.

Finurligt, fiffigt, fyndigt, och listigt är bara några av många ord som kan beskriva detta torrdass med separering.

Alla har vi våra mänskliga behov. Att gå på toaletten är ett av dem. Och i dagens läge är det väldigt populärt att tänka miljövänligt, att vara mån om miljön. Det kanske inte är så konstigt, eftersom vi nu vet att vår planet kommer må mycket bättre om vi ändrar på vissa vanor.

Detta mörkgröna lilla dass kan alltså leda oss mot en sundare planet. Det separerar urin från bajs, enkelt och klimatsmart. Dasset, som lämnats in av Birgit Benktzon, är i en klass för sig och helt rätt i tiden. Aldrig förr har ett dass gett mig så bra vibbar.

Vissa uppfinningar är enkla men ändå väldigt användbara. Den här kan du hänga upp dina byxor, din t-shirt, topp, underkläder, hat, jacka, strumpor, skjorta, kavaj, tjockärmade eller skruva loss metalldelen och låtsas att du är Kapten Krok.

Världens största galge finns på taket på klädvaruhuset i Ullånger. Ifrån början var den täckt med bladguld och har en spännvidd på hela 11 meter.

Ofta inser jag att jag har för lite galgar. Det är för att jag använder väldigt mycket skjortor, och skjortor ska hänga ledigt och snyggt på en galge. Jag har ingen aning om vem som kom på galgen men han måste vart en cool snubbe med mycket kläder.

Jordbävningar, orkaner, översvämningar, laviner, torka, istider, skogsbränder... Alla exempel på naturkatastrofer, och allt har med väder att göra.

Vädret har tagit så fruktansvärt många liv genom åren. Det är egentligen sjukt hur mycket makt det har över oss, och hur lite vi egentligen kan göra åt det.

Ibland är det helt sjukt svårt att veta hur man ska exponera.  Ska jag välja trädet eller busken bakom att mäta ljuset på? Idag kanske det helt enkelt är alldeles för disigt för att fotografera eller ger det bara en schysst känsla?

 Drottning Victoria var en gång på Capri och fotograferade en hel del. Hon gjorde väl precis som många andra gör idag, hade kameran uppe och plåtade. Fast hon tog nog inga ego-poser. Bilderna som hon har tagit är faktiskt väldigt fina. På den bilden som visas här är det exponerat på husen och de bakom den stora muren.  Det är svårt att veta hur man ska exponera för att få rätt känsla i bilden.
    När drottningen fotograferade var det inte alls lika enkelt som det var idag. De hade separata ljusmätningsinstrument och fick ibland gissa sig fram. Idag kan du sätta en Canon 400d på det gröna märket och du får en bra bild, men förmodligen inte den bild du vill ha.