Ni vet hur det är, man har massor av drömmar om hur ens liv kommer att se ut efter studenten. Man vet vart man ska åka, vad man vill uppleva och sen vet man ju också att allt det där kommer bli asbra. Att det väl blir av på riktigt sen, det är väldigt ovisst.

Till exempel Anna & jag, vi har planerat att åka kust till kust i USA. Börja i New York för att sedan åka genom hela landet i en gammal, röd Camaro med Creedence Clearwater Revival pumpandes på högsta volym. Typ vara borta i två månader för att försöka uppleva ALLT. Något vi dock inte har haft med i beräkningarna är alla kostnader… Så det skulle vara ganska otippat om vi ens kom iväg. Men drömma kan man ju.



Frihetsgudinnan i New York är någonting som man borde uppleva någon gång. Den invigdes den 28 oktober 1886 och var en gåva från det franska folket som en symbol för att fira hundraårsminnet av USA:s självständighet.

Gamla tuggummin, halvätna karameller, pengar, damm, nycklar eller saknade smycken. Ja, saker man kan hitta bakom möbler lyckas alltid förvåna.

Möbler har en tendens till att sno åt sig viktiga och mindre viktiga saker. Ibland är dem så viktiga att man dör av lycka när man hittar dem igen. Ibland är dem så oviktiga att man kommer på att man är ägare till föremålet i samband med att man hittar det.

Varje gång jag tappar bort något litet så är det första jag gör att kolla igenom alla eventuella möbler jag kan ha vilat min lilla rumpa på. Oftast så finner man en hel del smuts och andra otrevligheter och man påminns ofrivilligt om att det börjar bli dags att städa.

Fåtöljen på bilden kommer från NK:s verkstäder som låg i Nyköping en gång i tiden. Den är antagligen, precis som alla andra fåtöljer, en excellent småsakstjuv.

Vattentäta föremål finns i många former. Kameror, skor, mobiler. Av egen erfarenhet har jag märkt att väldigt mycket kan göras vattentätt med plastpåsar och plastfolie. Grymt användbar uppfinning. Det finns många saker som är vattentåliga, en del som kan utsättas för en mindre del vatten utan fara men sedan finns det även sådana som egentligen inte tål ens några droppar utan att gå någorlunda sönder. Saken jag tänker på här är papper. Därmed kommer jag till något jag saknar lite i mitt liv – en vattentät väska.

Alltför många gånger har jag cyklat eller gått ute i regnet med min ryggsäck som, trots att det är en Fjällräven kampingryggsäck, inte riktigt håller tätt. Detta har jag de senaste veckorna har blivit ganska problematiskt då jag ofta bär runt på bildmanuset till filmen jag och en kompis ska göra som projektarbete, vilket alltså är väldigt viktigt då det bara finns ett exemplar.

När det då spöregnar och fukten sprider sig ner till innehållet i väskan känns det alltid oroande att något viktigt, som till exempel det här bildmanuset skulle bli förstört. Samtidigt är ofta saker som är just vattentäta inte lika snygga och har samma sköna material (i det här fallet tyg) som det som inte är lika vattentåliga… Insida eller utsida, vad är egentligen viktigast?

På bilden syns en jäkligt häftig vattentät koffert jag hittade i Sörmlands Museums samlingar för några veckor sedan. Men här är det inget hi-tech Gore-tex tyg som genom sina många lager transporterar fukt och väta bort från materialet utan något lite mer naturligt. Ytterskalet på kofferten är nämligen av riktigt sälskinn. Naturens egen vattenbortstötare. Koffertar som denna användes ofta ute under långa sjöresor då man inte kunde riskera att väta trängde igenom till innehållet.

Finns det något bättre än litervis med vatten efter att ha sprungit sig dödstörstig en varm, solig dag? Att känna hur torrheten i halsen omfamnas av det lena vattnet och kroppen svarar direkt genom att koppla bort törstkänningarna.

Vatten är både härligt ha i sig och vara i. Jag kan inte förstå mig på hur det skulle vara att inte kunna vrida om en kran och få vatten. Det är så självklart för mig. Men ack så osjälvklart för vissa männiksor i andra länder. Ack så osjälvklart förr i världen. Att vatten är livsviktigt undgår ingen levande varelse.

Men vad har då detta brevsprätt på bilden med vatten att göra? Det undrade jag också tills jag kände och lyfte på det. Denna brevsprätt är nämligen blytung och sjunker definitivt i vatten. Det kan tyckas vara en långsökt koppling till vatten, men det är sant alla dar i veckan.

Så sa Ariel i Disneys "Lilla sjöjungfrun". Vatten är något av det häftigaste, men också läskigaste som finns. Kanske inte det vattnet som kommer ur kranen hemma, men vatten som hav och sjöar. Man vet aldrig vad som gömmer sig där, längst ner på havets botten. Så tänk dig att leva där nere!

Att i alla fall få utforska haven skulle vara riktigt häftigt. Ibland önskar jag att jag var pirat, speciellt när jag kollar på Pirates of the Caribbean-filmerna. Att gilda runt på ett skepp och vara med om en massa spännande och hårresande äventyr, det skulle verkligen vara något.

Om något sådant någonsin skulle inträffa, skulle jag införskaffa mig en sån här kista att förvara mina prylar i:



Det här är en äkta sjömanskista från 1900. Den är grön och prydd med massor av dekorativa saker. Såsom tro/hopp och kärlekssymbolen, nakna brudar med mera. Det är kul att tänka på att det här är en äkta sjömanskista, undrar vilka ställen den har befunnit sig på?

Vatten behöver inte vara rinnande utan kan även vara is och snö, som det ser ut nu har vi vant oss vid... Här har vi ett par skridskor som benämns som leksak, och det är väl rätt för alla utom hockeyspelare och konståkare.

En morgon när alla barn ser en blänkande sjö och det inte finns några andra planer än att ge sig ut på skridskorna, och ramla omkull ett flertal gånger såklart. Innan man satte ihop sko och skena fanns det skenor som man helt enkelt fäste på sina egna skor.

Idag finns det skridskor med taggar, skridskor utan taggar, långfärdsskridskor och det tar inte stopp där. Alla ska vi kunna tygla vattnet på det sätt vi vill. Glöm inte att kolla om isen håller bara nästa gång äventyret väntar.

Salt, sött, bräckt – det är förstås vatten jag talar om, eller hav rättare sagt. Visst kan havet vara oerhört fint, men jag måste erkänna att jag är totalt livrädd för just havet. Jag klarar inte av att inte veta vad som finns under mig.

I min familj har vi alltid haft båt, men jag var lika rädd för vatten när jag var liten. Mina föräldrar fick mer eller mindre tvinga mig i båten. Visst kan jag simma och det är klart att jag tycker om att bada ibland på sommaren. Men det är just djupa hav och sjöar som jag tycker är obehagligt. Så jag brukar stanna där det är grunt, haha.

Båten på bilden är en motorbåt eller en så kallad ”campingbåt” med motor från 1950-talet. Båten är ursprungligen från Nyköping men var stationerad på Hagvik i Loftahammar. Den är gjord i mahogny, furu och metall.

Vatten är som bekant ganska viktigt för människans existens. Men inte bara som en komponent i kroppens mystiska omlopp, utan också för vår ekonomi, transport och kanske till och med psykiska välbefinnande.

Vattnet är bland annat skyldig till Europas kolonialisering av övriga världen, upptäckten av Amerika, otaliga människors fylleslag på Ålandsfärjor och mängder av skeppsbrott. Helt enkelt en ganska stor faktor i vår historia och i vårt dagliga liv (ca 78% av kroppen består av vatten enligt Wikipedia).

Men åter till den psykiska biten av vattnets betydelse. Många människor seglar, åker motorbåt, färja eller kryssning, bara för att må bra. Vatten är ganska avkopplande, vackert och mystiskt.

Den här utombordsmotorn från 1950 tycker jag ganska väl markerar kombinationen av vattnets nytta och nöje. Den används till transport, men också för nöje. Man kan åka ut på böljan blå, slippa se land och bara spana in det vackra havet. Vatten alltså... En bra grej om du frågar mig.

Jag tror att jag har berättat det här förut (svårt att komma ihåg allting nu när jag har bloggat här i cirka 2 år, 2 år är förresten helt galet!) men min största fobi är valar.

På grund av denna extrema fobi så kommer självklart en fobi för havet med på köpet. Bara tanken på att i dessa gigantiska, djupa och tomma hav finns det gigantiska djur som glider omkring skrämmer livet ur mig.

Egentligen har jag ingen aning om varför, det har bara alltid varit så. Jag kanske var en liten alg som blev svald av en val i mitt förra liv?

Den enda gång hav/sjöar/åar är okej är när dom är täckta av ett tjockt lager is. Så mycket att man kan åka en sådan här spark över isen. Denna spark fick en liten 3-åring i julklapp av sina föräldrar för övrigt.

Fast även om man är har ett lager is mellan sig och det mörka vattnet så vet man aldrig vad som lurar under ytan.

När jag ser dig pirrar det till i magen. Även om du inte tittar åt mitt håll.

Det är som att du inte känner mig när vi passerar varandra. Du har ett övertag som får mig ur balans och jag blir nervös. Ibland kan jag se dig lysa långt borta, ibland kan jag höra dig låta och jag undrar vad som är på gång.

Du drar till dig allas uppmärksamhet. En speciell känsla omfamnar mig när jag ser dig och jag känner mig skyldig…

Kära Polis varför får du mig att känna såhär?

Även en leksakspolisbil av plast ger mig en känsla som absolut skulle kunna betecknad med ett utropstecken. Denna polisbil drivs med batterier och är målad som en svensk polisbil. På motorhuvudet står det med stora bokstäver POLIS. Av någon anledning ger denna polisbil mig en obehaglig känsla, precis som om den vore riktig. Den har registreringsnummer DICKIE vilket avdramatiserar allt lite grann.

Det är konstigt hur polisbilar kan oroa oss så mycket, de är ju till för vår säkerhet.

Temat den här veckan är ju utropstecken, men när man egentligen ser det här föremålet skulle tema frågetecken passa bättre. Föremålet på bilden är ett skoformat badkar i ett material som förmodligen är koppar. Nu ser det när det är uppställt så här dessutom ännu mer komiskt eftersom de har dessa små trähjul i sidan som naturligt drar paralleller till lådbilar. Eller är det bara jag?

Nä, men för att förklara min rubrik är det väl just precis så. Praktiskt och ekonomiskt. Eftersom det är ganska litet och skoformat tar det liksom inte så mycket plats. Vilket dessutom leder till att det krävs allt mindre vatten att fylla upp skon i jämförelse med ett vanligt badkar. Längst fram på ”skon”, alltså i tån, sitter ett munstycke där man ska placera slangen och sedan börja spruta in vatten.

Men även om det här ”badkaret” är extremt coolt tror jag även att många (inklusive mig) skulle få en sorts klaustrofobisk känsla på grund av den instängdheten. Men också väldigt bra för ekonomin då vattenräkningarna automatiskt krymper då det behövs mindre vatten för att fylla upp.

Det finns inget bättre än överraskningar är min bestämda uppfattning. Bra överraskningar alltså, som frukost på sängen eller en spontanpresent. Inte överraskningar som jobb klockan åtta på morgonen en lördag eller snöstorm en vanlig onsdag i oktober.

Men det finns inte så många överraskningar där ute i världen, allting är oftast planerat och konsekvenstestat noggrant. Vilket när man tänker efter kanske är bra. Men då får man i alla fall skapa sig egna överraskningar! Som med det här balla skåpet:



Du lägger en fin grej i en av de tusen lådorna, och sen väntar du kanske tio år tills du en gång öppnar rätt låda. Då blir du överraskad!

Annars kan du lägga ett fint brev i en av lådorna, ge bort skåpet till ett loppis (eller ett museum) och vänta på att någon ska öppna rätt låda. Då blir de jätteöverraskade och världen blir nog en lite finare plats för en liten stund.

Tombolan & lotto härstammar från södra Italien, men har spridits världen över.

Ett gigantiskt utropstecken i mitt liv skulle vara om jag någonsin skulle vinna på lotto.

Tydligen är chansen att vinna drömvinsten på lotto 1 på 336 miljoner, kul va? Det är i och för sig drömvinsten då, men det är ju den man vill ha. Dom andra vinsterna brukar vara lite mesiga.

Det är faktiskt taskigt att ens tillåta lotto och liknande grejer. Ge människor falska förhoppningar om ett liv i lyx, då det är till och med större chans att man blir träffad av blixten, vilket är 1 på 530 000.

Så det är mer troligt att du kommer bli bli bränd utav en blixt än att någonsin bli rik på lotto. Men vad fasen, man ska aldrig sluta hoppas!

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!.... skoja. Men tänk om jag hade varit serös? Om någon använder sig av utropstecken, speciellt många, så sätter man sig på helspänn och blir jättenyfiken. Vad är det som har hänt? Kommer det att hända något? Är det bra eller dåligt?

Jag tycker att det är häftigt med utropstecken. Det är häftigt att det kan väcka så mycket uppmärksamhet och att det innehåller sån kraft. Och att man till och med kan se ut som ett utropstecken själv med hjälp av ansiktsuttryck.

Ett utropstecken används bäst i ett sammanhang där man är riktigt exalterad och glad tycker jag. Till exempel: "Mitt favoritband har släppt en ny skiva!", då blir man ju riktigt glad. Det förstärker så mycket.

Lika mycket som man skulle skriva "Du suger!", fast då känns det inte lika roligt. Jag har inget emot överdosering av utropstecken, bara man blir glad av det. Ungefär såhär:

Snart är det julafton!!!!!!!!!

Då känns det bra.

Salen är nersläckt och hundratals människor lyssnar till träffsäkra noter av en klassisk symfoni! Där vill jag sitta och vara grym på piano, livsdrömmen.

Nu är det här inte ett piano utan en taffel, vanliga under 1800-talet och lite smidigare än pianon och flyglar men fortfarande beundransvärda! Jag hade nästan velat leva på den tiden då flickor nästan alltid tog pianolektioner, okej de med pengar åtminstone.

Kunna slänga fingrarna galant över tangenter och fram kommer fantastiska toner. Drömmen har alltid varit gitarr när jag var i de små åldrarna men länge har jag velat kunna lära mig piano, det och franska.

Imorgon kommer jag att vakna upp med franska tankar och ett helt minnesbibliotek fyllt av pianoklassiker. Ska bara önska mig en taffel alltså.

Något som jag alltid har vart rädd för är bränder. Ibland (ganska ofta) brukar jag försöka lista ut hur jag snabbast kan ta mig ut från till exempel ett klassrum eller en biosalong om det skulle börja brinna.

För några dagar sedan diskuterade jag och min kära vän Emma vad för saker vi skulle försöka rädda om det skulle börja brinna i våra hem. Vi kom fram till att vi skulle försöka få med oss foton och liknande, ovärderliga saker alltså.

Tänk om man skulle jobba som brandman, vilket spännande yrke! Fast ändå läskigt. Min farbror är brandman och när jag var liten brukade jag be honom berätta historier som han har vart med om, det var alltid lika spännande att höra om hur han hade släckt bränder och räddat katter som sprungit upp i träd.

Hjälmen på bilden är gjord delvis av läder och användes av brandmän förr. Den ser ut att vara lite klumpigare än de brandhjälmar som används idag.

Godsaker behöver inte vara något man äter. Jag ser ibland prydnader som små godsaker.

Jag hittade en Elefant skuren i ett trästycke. Enligt en etikett anges att elefanten är tillverkat av en enda sammanhängande björkbit och är därigenom mycket starkare än alla andra förekommande leksaker på marknaden. Den är tillverkad år 1910.

Tillverkaren är Berglinds Leksaksfabrik som sålde leksaksdjur av trä över hela landet. Berglinds Leksaksfabrik var belägen nedanför Storhusfallet.

Det som överraskar mig mest är att denna träelefant ser mer ut som en modern prydnad än en leksak.

Alla älskar vi goda saker, sånt som chips, godis eller läsk. Kan någon av er föreställa er de tiderna då choklad endast var för överklassen? Eller när socker kostade mer än en månadslön? Visst känns det konstigt? (Visst, man hade honung, men det är inte riiiiktigt samma sak!).

Bästa platsen att äta godsaker på är ju såklart soffan! Framför en schysst film eller ett dåligt tv-program. Därför borde man nog tillämpa Svensson-situpen när du käkar chips i soffan. Sätt skålen med chips på soffbordet, så måste du sträcka dig varje gång du ska åt godsakerna! Simsalabim, träning och njutning i ett.



I en sån här soffa kan du sitta och äta godsaker! Eller nej, det kan du faktiskt inte, för den befinner sig på Sörmlands museums föremålsarkiv, och det skulle förvåna mig om du också råkade befinna dig där.

Tyvärr finns det inte mycket fakta om detta skåp. Det är enligt beskrivningen ett hörnskåp med en tresidig fasad och en dörr. Och så har den även lite blommor målat på sig.

Det är lite synd när det inte finns så mycket fakta om vissa föremål. Jag skulle vilja veta mer om vart saker kommer ifrån, vad dom hade för funktion där och hur dess ägare var. Det är nog lite mycket att begära att låta någon stackare sitta och ta reda på allt det där men det skulle vara intressant.

Synd att inte alla saker i världen har en hjärna, eller åtminstone ett minne, så det skulle kunna föra vidare allt det varit med om. För det finns säkert prylar som varit med om mer än vad en del människor har varit.

I alla fall, godsaker var det ja! Jag tänkte direkt på mig själv, inte för att jag är en godsak, utan för att jag ständigt är på jakt efter godsaker. Jag kollar skafferiet minst 2 gånger i timmen hemma efter något att tugga på, även fast jag vet att det inte har tillkommit någonting.

Lite tragiskt kanske, men vad ska man annars göra när det är för kallt och mörkt för att gå ut?

När jag hör ”godsaker” börjar jag genast tänka på fika. ”Gå och fika” är något som jag och mina vänner gör ofta, åtminstone ett par gånger i veckan. Det är så mysigt att fika, speciellt nu på hösten.

Förr var det vanligt med kafferep, speciellt ute på landet. Där serverade man hembakta kakor, minst fyra fem sorter. Det var viktigt att det skulle vara fint dukat med bästa servisen och kakor på silverfat (kanske inte alltid äkta silver). Fatet på bilden är ett så kallat uppläggningsfat och är gjort av nickelkrom.



Kafferepet med fikastunden var en viktig socialaktivitet förr i tiden, precis som det är viktigt för mig och mina vänner att träffas över en fika idag.

Sockersug är farligt. Både fysiskt och ekonomiskt. Jag kan inte räkna gångerna jag brutit mot godisförbud för att jag inte kan stå emot frestelsen. Och blir det en dålig vana är inte 7,90 per hekto för lösgodis inte så superbilligt längre.

Lösgodis, choklad, läsk, glass. Även ketchup, yoghurt och smör. Alltså nästan allt vi stoppar i oss dagligen innehåller socker eller annat sötningsmedel. Farligt alltså. Men så har jag även hört att sockersuget samt sockerkicken är bluff. Att det är beroendet och förväntningarna som skapar suget istället för själva sockret. Men hur kan då en fyraåring få en sockerkick första gången han äter godis?



På bilden syns en sockertopp. Alltså en bit med packat socker som man senare skär upp i små sockerbitar som man senare kan använda i kaffet om man så gillar. Själv tycker jag kaffe endast skulle vara värt att dricka om det vore halvt dränkt i både socker och mjölk.

I söndags tittade jag på 3 olika tv-program som handlar om vikt. Jag tycker att det är kul att de lägger programmen på just söndagar, eftersom det är dagen efter fredag och lördag då man oftast unnat sig lite extra godsaker.

Att placera dessa program på en söndag (då man oftast inte har något annat för sig än att titta på tv) är bara kul, för tänk vilka skuldkänslor man får när man suttit kvällen innan framför en rulle och smällt i sig en påse chips. Och dagen efter har vi Anna Anka på skärmen skrikandes att man är lat och fet.

Men godsaker, det ska man verkligen unna sig! I mitt tidigare inlägg skrev jag om godis, vilket är en riktig godsak. Och varför finns det godis över huvud taget om man inte ska unna sig det? Va?

Men eftersom alla gillar godsaker, eller ja de flesta iallafall, så tycker folk som säljer godis att det är kul att sätta högt pris på godis. Det är faktiskt riktigt frustrerande för en godisälskare som jag. Så varje gång jag ska unna mig en godispåse måste jag väga den cirka 50 gånger så att jag inte riskerar att äta upp alla mina pengar. Det är också mycket frustrerande. Man kanske ska tänka på vad Anna Anka säger ändå.

Hur mycket godsaker eller bara goda saker kan man inte få ner i den här korgen? Perfekt för en solig i dag i juli, kanske med baguetter, kaffe och kakor.

Korgen är faktiskt i trä och när jag fick syn på den låg däri garnnystan, men min tanke gick direkt till rödrutiga filtar. Det jobbigaste med picknickkorgar är i och för sig att när all mat och fika ligger i, så får inte filten plats och måste rullas ihop och bäras under armen. Men det är det värt, för annars sätter man sig antagligen mitt i en myrstack.

Jag får fram en bild av långa vita klänningar, stora solhattar och artighetsfraser. En picknick var ett tillfälle att visa upp sig och sin fina familj på. Men idag har vi picknick för godsakernas skull (och sällskapet)!

This week we write in English, which I find pretty difficult. And this week’s topic is Square, which makes all this even harder. But what a heck, I give it a try!

The squares on the picture are supposed to function as houses, not in real life, but when you play. I don’t play with things like this anymore, because I am 18 years old. Nowadays I play with square things like my computer.

Times are changing as I grow up. From a square made of wood to an advanced computer which even corrects all my misspelled words. I believe the square of wood requires a bit more imagination from the person who uses it.

And finally its times like this I understand how bad my English really is.

I love England. At my sixteenth birthday my grandmother woke me up and told me we were going to the airport and she took me to England. Once there, we lived in a tiny cozy hotel at Gloucester road. One of my best memories from there was when we went to Harrods. There was a whole room filled to the edges of the walls with candy. I'd love to fill the plate above with candy and just go to town on it.

I thought it was really unfair that the candy was so expensive there so we couldn't buy anything. But my grandma wanted me to have a really expensive little teddy bear that currently resides at a shelf watching over my family like one of those cute care bears.

This plate is circular and not at all square-shaped. But if I could fill it with candy, that would be fair and square!

I love square things and I also love food. Maybe you can combine these two great things with each other? Just imagine eating a square hamburger, wouldn’t that be awesome? Or maybe square pancakes.



That could turn into reality if you own a square frying pan as the one on the picture above. The frying pan is made of metal and Bakelite and it is quite old. I wonder if any pancakes have been made in it…

My birthday is coming up and a square frying pan is the thing I wish for the most. No, I am just kidding. But if I get one, I promise you that I will eat square pancakes every morning…well almost every morning.