Saker som rullar: "Att bara glida med"



Eftersom jag är rädd för att köra saker och sång, (vilket jag visserligen måste lära mig att göra, men det är en annan sak) så hade jag önskat att man fortfarande åkte häst och vagn.

Det verkar så mysigt och romantiskt på något sätt. Man skulle sitta i en pampig 1800- tals klänning med huvudet prytt av en enorm hatt och sen bara rulla fram. Och ha en kusk. Ungefär som i "Glasblåsarns barn", fast minus all kuslighet.

Här är en liten hästvagn som blev inlämnad till museet 1996. Exakt hur gammal den är vet jag inte, men jag vet att det inte är en riktig hästvagn. Den här är en miniatyr och användes till Ken-dockor. Ken-dockan kallades också för "krigare", vilket gör mig lite upprörd.

 


Saker som rullar: "Klaras videoblogg"


Saker som rullar: "Den rullande kon"



Det finns mycket som rullar, som till exempel bilar, bollar, ja i princip allt kan ju rulla. Till och med kor! Som den här leksaken som föreställer en rullande ko. Den kommer från Berglinds leksaksfabrik i Nyköping. Leksaksfabriken låg nedanför Storhusfallet.

Berglinds leksaksfabrik tillverkade leksaksdjur av trä som såldes över hela landet. Leksaksdjuren var mycket hållbara eftersom att de gjordes av ett enda stycke träbit.

Den här leksakskon tillverkades 1910 och visst skiljer den sig lite från leksakerna som tillverkas i dag? Den går ju inte på några batterier precis.


Saker som rullar: "En rullande värld"



När jag var mindre hade jag en vision av att allting skulle rulla. Alltså trottoarer och vägar, hela marken skulle vara som ett gigantiskt löpande band som det bara var att hoppa på och av när man ville. Jag var en äkta liten naturmänniska när jag var mindre och tänkte att detta skulle vara bra för miljön.

Tyvärr dissade jag den idén för ett bra tag sen. Jag insåg att det absolut inte skulle vara hälsosamt och att det antagligen aldrig skulle fungera ändå. Dessutom har jag blivit ett fan av att gå på promenader.

Dock finns det ju bra alternativ som går på hjul, cyklar är typ världens bästa transportsätt, både roligt och bra! Sen såg jag den här lilla rullande hästen i vårt arkiv och tänkte att de är en mycket coolare leksak än en gunghäst, för den kommer i alla fall någonstans.

 


Saker som rullar: "På hjul"



En förutsättning för att någonting ska rulla är att det ska vara någorlunda runt, ett hjul helt enkelt och ett hjul finns det i den här spinnrocken ifrån 1600-talet. Den skulle inte kunna rulla hela den men i konstruktionen är det ett hjul som rullar fram.

En spinnrock fungerar på det sättet att när man trampar på pedalen längst ner så snurrar hjulet och man hjälper med händerna till att lägga det som blir en tråd. På just den här väldigt vackra spinnrocken är detaljerna i inget annat än elfenben så jag kan tänka mig att det var fint att spinna på den.

Det finns självklart modernare sätt att göra tyger idag men det var faktiskt en viss Ghandi som sa till sina medmänniskor att innan de kunde börja prata för hans sak skulle de först lära sig att spinna. Förståeligt eftersom att det ligger en hel del tålamod bakom att spinna sina egna kläder, vilket behövdes i kampen om ett land.

Hela vår historia har förbättrats av hjulet, och tänk hur det hade varit utan det. Transporter hade varit uteslutet och många andra konstruktioner, vi hade varit kvar på ett väldigt tidigt stadium av utvecklingen. Som tur är har vi nu hjul lite här och var och det har underlättat för oss alla, inte bara för Ghandi.


Saker som rullar: "Minnen och stenkulor"



Åhh, alla dessa minnen som strömmar genom mitt huvud när jag i en av Raspens lådor hittade denna hemgjorda påse med stenkulor i. Ted Gärdestads ”Sol, vind och vatten” spelar som titelmelodi medan minnen om försommaren skolraster på lågstadiet vindlar förbi.

”Ännu rullar kulorna, på skolgårdens grus. Och än strålar solen, på brunbrända ben. Ännu ruvar fåglarna fast timmen är sen.”, nu vet jag i och för sig att just den här låten handlar om sensommar men varför hänga upp sig på detaljer?

Faktum är att det var precis liknande sådana här stenkulor vi på lågstadierasterna brukade leka med. I och för sig var ju stenkulorna de allra tråkigaste att ha då glaskulorna med fina mönster i självklart var populärare. Jag kommer ihåg hur vi alla brukade gå runt och släpa på våra kulpåsar, som oftast var minst tio gånger större än den på bilden, och de växte ju dessutom ju längre man hade dem eftersom man alltid ville ha nya, finare kulor.

Tillslut resulterade tyngden i kulpåsarna först till handledssmärtor och sedan till att man fick välja ut endast de ”bästa” kulorna i en påse. Men nu kanske ni undrar varför man i hela friden skulle gå runt och bära runt på en alldeles för tung kulpåse, hur fina kulorna i den än var?

Nej, men idén var ju att man ska tävla mot varandra i kulspel. Jag förmodar att det egentligen finns hur många olika kulspel som helst, men just det här gick ut på att man skulle kasta sin egen kula på motståndarens (man spelade alltså två mot två). Som Boule fast tvärtom. Sedan fanns det ju olika storlekar på kulorna som även representerade antalet gånger kulan fick bli träffad innan den förlorades.  Från ettor till sjuor, och kommer jag ihåg rätt räknades den storleken av kulor på bilden som treor.

Så där spelade vi dag ut och dag in och samlade på oss varandras kulor. Jag undrar vilka kulspel Valborg- och Aina Törnblom som är just den här kulpåsens tidigare ägare spelat. Och undra också vilka specifika historier just dessa stenkulor bär på.