YOUTHHOOD

Nu har det blivit så att jag lätt relaterar alla inlägg till vintern på något vis. Men det kanske inte är så konstigt, kylan påverkar ju oss alla.

Jag letade efter något vintrigt plagg, och det var ju inte speciellt svårt att hitta. Så jag letade upp ett par gamla knähöga stickade sockor som jag hade sett i en låda i föremålsarkivet för att tag sedan. De var röd- och vitrandiga och såg jättemysiga ut, och jag tyckte det var en klockren grej att skriva om.

Jag själv använder alltid sockor på vintrarna, det är nästan en självklarhet. Det finns dock en nackdel, om sockorna blir blöta (vilket de gärna blir i ett par tygskor på vintern), så börjar de gärna lukta ganska sunkigt. Så man får till att hitta ett par varma och vattentäta skor också, om de nu ska hålla sin funktion.

Det har jag lärt mig nu i höst när man stampat runt i vattenpölar i flera timmar och kommer hem och tänker, vad fan äre som luktar? Fast det kanske inte är mina sockor det beror på, who knows?

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Säg det till en som bor i en tornado drabbad världsdel som Nordamerika. Det gäller att hålla i hatten, på tal om hatten var har den tagit vägen?

Hatten har försvunnit från de svenska garderoberna. Förr gick alla runt med hatt, i alla fall om jag får bestämma. Idag bär vi bara hatt om vi vill spexa till det eller om vi är tillräckligt självsäkra för att bära en hatt som vi tycker om.

Nu när allt oväder har hittat till vårt land är det inte heller så kul att gå runt i en hatt. Den fyller ingen större funktion. Speciellt inte den lilla hatten på bilden. Den är förövrigt inköpt under resa i Spanien av en dam från Oxelösund.

Hatten går upp och ner i modevärlden likt en jojo. Själv tycker jag alltid det är festligt när någon bär hatt, men under den här årstiden är det en sällsynt företeelse. Så det kanske finns dåligt väder trots allt…

Tittade på Animal Planet med min far idag. Det var ett program om folk i USA som hade exotiska, eller ja, varför inte klassa det direkt som olagliga djur. Fick världens ångestklump i magen och förstår faktiskt inte hur vissa människor är skapta.

Jag har alltid gillat djur och klart att man ville ha en tiger eller liknande djur när man var liten, men att ens komma på tanken att verkligen göra det lagligt i världen, att ha till exempel en vildkatt hemma, boende hemma hos sig, eller varför inte en alligator i köket?

Återigen till det med kläder och tigrar och sånt, så är det fruktansvärt hemskt hur mycket försäljning av djurpälsar som finns. Det är inte bara djur ifrån Afrika, utan massvis med djur blir dödade varje år för att kunna klä dig varm. Denna jacka (på bilden) är ingen päls, men ändå. Varför är det så fint med päls?

Jag ser äldre människor som har på sig pälsar under vintertiden, värmande? Tänk på vad det du har på dig värmde för den själv. Nej, jag kommer aldrig använda päls. Jag kommer att bli en äldre dam med katter och slitna tygskor.

Second hand affärer öppnar i alla olika skepnader. Öppen hand, Weekday och Frälsningsarmen är några nämnbara. Människor ser något slags värde av lite äldre och mindre använda kläder – mer än syftet, att det är miljövänligt och billigt att handla second hand.

Klänningen till vänster bars av Prinsessan Victoria vid en middag på Buckingham Palace år 1905. Det uppstod en hel del problem när hon skulle få sin klänning. Det var revolution i Norge, hon fick inte ta med sina pudlar och framför allt hade inte klänningen kommit.  Efter försening till middagen anländer klänningen i en koffert och den passar perfekt.

Klänningen är en i mängden bland äldre kläder i Sörmlands museums arkiv. Många människor har skänkt sina gamla kläder. Speciellt sina bröllopskläder och finkläder. Det är vanligtvis inga allmänna kläder på så sätt för att människor sparar mer på sina fina kläder och ser ett större värde i exempelvis brudklänningar än ”vanliga” kläder.

Det är otroligt bra att människor resonerar i den mån att second hand är bra. Just för att det är återanvändning av högsta grad. Problemet uppstår bara när några herrar inser att det är en marknad att tjäna pengar på gamla kläder. Då får man sålla och se till att de som är ute efter pengar och inte gör det för det goda syftet inte får någon deg!

Vanligtvis brukar jag tycka att svenska folkdräkter är lite småtråkiga. Inte så mycket glitter & glamour där direkt. Fast något jag lärt mig under mina år är att man aldrig ska döma boken efter omslaget. För den här ganska typiska, rätt lama folkdräkten har tillhört en av våra drottningar.

Det är ganska så jätteballt faktiskt. Så den här klänningen har i alla fall tillhört Victoria Bernadotte som var gift med Gustav V. Det kom lite som en chock för mig när jag bara hade fått syn på den i vårt arkiv för att sedan få höra det här.

Kanske är jag bara lite ”Starstruck” eller vad man ska kalla det. Men i mitt försvar är det inte ofta man springer på en klänning som en drottning en gång i tiden har ägt.

Nu såhär inne på höstkanten så har vi sju skitcoola ungdomar tagit oss upp till Stockholm. Regnet öser ner och det kommer och bussen är en värmande plats. Vi färdas bort mot Djurgården, längre bort. Plötsligt så fylls bussen på med färg och sprudlande leenden och nyfikna ögon, de måste minst varit 30 av dem. Små barn med reflexvästar och skratt gör resan så mycket roligare.

Vi stack till Tekniska museet där vi skulle bli intervjuade och tala inför en hel del intresserade människor inom museibranschen. Vi fick oss en hejdundrans middag också, det var riktigt roligt och intressant. Kan förövrigt tillägga att jag och fem andra bloggare ska upp på Tekniska med skolan nu på min födelsedag onsdagen den 18/11 , så varför inte hälsa på oss och säga ett grattis!

I Japan finns det en teaterstil som spelats sedan 1300-talet som kallas "Nô-teater". Den spelas för att förmedla den buddiska etiken sägs det. Typiskt för denna teaterstil är bestämda rörelsemönster och flitig användning av masker som de här: 


Bild är tagen på Etnografiska museet.

Nô-teatern, som även kan kallas som japansk opera, spelas bara av män. Alltså spelas kvinnorollerna också av män. Det kanske kan bli lite jobbigt, vem vet, men det lär väl vara enklare med maskerna de använder sig av. De använder sig också av lyxiga kläder i schyssta tyger, som siden tillexempel.

Teatershowerna är oftast väldigt seriösa och kompas med musik som trummor och flöjt. Och de ska tydligen ha ett väldigt poetiskt tal i sitt drama. Det låter ganska häftigt tror jag. Max här på bloggen var alldeles nyligen i Japan, jag ska nog fråga honom om Nô verkade vara poppis.

Huvudkaraktären i en Nô-teater kallas "Shite", så om man bestämmer sig för att gå in lite djupare och lära sig mer om detta så kan det nog vara bra att veta, för jag fattade ingenting när jag läste om det först. Shite och hans kompanjoner bär de coola maskerna medans resten av statisterna ska stå och se stela ut.

Alla masker symboliserar ett visst uttryck, eller en viss person. Tillexempel så ska masken på andra raden i mitten föreställa en kvinna, och själva masken heter "Shakumi". Alla sorts masker verkar ha ett eget namn också. Jag har inte så mycket grund och vet inte så jättemycket mer om Nô-teatern, det är häftigt att de gör så schyssta masker och så, men det är väl inte så svårt att spela arg via grimaser istället för att lägga ner så mycket jobb på en arg mask, eller?

Många tycker illa om hösten, många tycker illa om vintern, alla tycker vi olika mycket hösten och vintern. Ibland får man helt enkelt bita i det sura äpplet precis som när man i sjätte klass sydde sig i tummen på en symaskin.

Hösten och den återstående delen av året som fortsätter att vara kall, regnig, snöig, blåsig, allmänt otrevlig och vacker är egentligen något väldigt stilrent. Det är övergångarna som är kassa.  Själva vintern med ett fint snötäcke och en mysig sol är bara en otroligt trevlig återspegling av den fina nord vi har här. Men övergången mitt emellan är något att reta sig på. Vädret skiftar och det är allmänt jävla otrevligt...

Det bästa sättet att överleva allt det jag nyss nämnde är nog att stå ut och hoppas på att snön börjar tyna bort i slutet av mars, du hittar saker som du aldrig du trodde skulle hitta under snön, mestadels hundbajs som du sedan kliver i. Men när du klivit där i vet du att det bär mot sommaren! Precis som att sy sig i fingret alltså…

Nu är det några dagar sedan vi kom hem från vår tripp till Stockholm. Och jag tror fortfarande inte att jag har hunnit smälta allt, det var bara så maffigt. Från att sitta och äta ostfrallor på Raspen (vårat föremålsarkiv) till att äta trerättersmiddag på Tekniska museet. Det är rätt galet.

Hursomhelst avslutade vi resan med ett besök på Etnografiska museet. Där fick vi se en utställning om indianer och en om trafficking. De båda var riktigt bra (trafficking-utställningen var även väldigt hemsk), fast jag tror att det jag mest tog lärdom av var att det finns sjukt mycket regler inom museivärlden.

Man får inte ställa ut saker bara hit och dit. Det kan finnas människor som kan ta illa upp. Jag tror inte jag tänkte så långt förut.

Det fanns även saker man inte fick fota av samma anledning, därför får ni en liten bild ifrån Australienutställningen på Etnografiska museet som borde vara okej.

Vissa saker ser man bara i filmer.  Vissa saker kan man inte tro existerar på riktigt och vissa saker går det knappt att tro att parallellen mellan film och verklighet faktiskt finns. Den här tror man bara existerar i film!

Det här tvåhövdade djuret på Naturhistoriska riksmuseet är en av många mutationer som förekommit i världen. Vissa gånger har det vart människors vilja att se djur bli präglade. Då ser vi bland annat alla de hundar och katter vi har idag. Det är ett resultat med sina nackdelar och fördelar.

Många känner till Carl Von Linne och hans betydelse för den kartläggningen av flora för omvärlden. Carl Von Linné såg en slags avsky i den här mutationen att inte ens han tyckte att mutationer och felaktig avel skulle få vara med i någon större utsträckning om igenkännande av djur.

Fåglar är luriga, det vet alla. Det är en allmän vetskap sedan Alfred Hitchcocks film "Fåglarna". Tur då att man inte levde för sisådär några miljoner år sedan för då fanns det fåglar... med tänder!

Denna fågel hittade jag på naturhistoriska riksmuseet i Stockholm när jag lugnt knallade runt bland dinosaurieägg och fula fiskar.

Jag började få lite sympati för de stackars dinosaurierna. Det räckte tydligen inte med att de skulle gå runt och vara rädda för varandra och meteoriter utan de var även tvungna att hålla sig undan för mördarfåglar.

Jag är glad att jag lever under 2000-talet. Då kan man i alla fall gömma sig från sådana bekymmer bakom låsta dörrar.

När vi besökte Naturhistoriska riksmuseet hade jag bara en sak i mina tankar. Jag hade hört talas om att detta museum ägde hajtänder ifrån Skåne. Jag ville veta ifall detta stämde!

Och mycket riktigt så fanns det hajtänder ifrån Skåne. Jag såg dem med mina egna ögon. Jag kunde dock själv inte fastställa ifall tänderna kom från just Skåne men jag litade på personalen.


Men på bilden är inte en hajtand. Det är en Mosasaurietand. En Mosasaurie kan beskrivas som en gigantisk, fotlös, ormliknande krokodil. Mosasaurierna var en dinosaurie vars storhetstid varade i ca 25 miljoner år. Under denna tid kontrollerade den i stortsätt alla hav. Detta djur käkade hajar till lunch.

Mosasaurierna finns givetvis inte längre och tur är väl det. Nu ligger istället deras tänder och dylikt i lådor i diverse arkiv för att vi människor ska kunna få häpnas och lära.

Det intressanta är att denna Mosasaurietand också hittades i Skåne. Det verkar finnas mycket spännande saker ifrån Skåne. Tur att det tillhör Sverige, så att inte Danmark hade suttit och tryckt på allt detta fina kunskapsstoff.