Tema Roligt: "Förmodligen det roligaste och bästa som finns"



Något jag alltid tyckt varit väldigt roligt är musik. Ur förmodligen alla möjliga vinklar, bortsett från notläsning. Jag gillar att skapa musik, lyssna på musik, spela musik, prata om musik…

Vad jag själv kan minnas har mitt musikintresse funnits på riktigt sedan sjunde klass då jag började i musikklass, men enligt vad mamma sagt hade både jag och Oscar (min bror) intresse i musik redan på lågstadiet. Men nu, så många år senare, skulle jag inte kunna tänka mig ens en vecka, knappt ens en dag utan någon form av musik.

Den finns ju liksom runt om kring oss hela tiden. Radion på morgonen, i iPoden på väg till skolan, nynnande på diverse låtar i skolan, tv-reklam och jinglar på kvällen. Hela tiden, så tänk vilken tystnad musikens frånvaro skulle komma att skapa.

När det gäller musik handlar det inte lika mycket om nöje som beroende, i alla fall för mig. Då jag en normal vecka repar tre gånger i veckan med två olika band skapas lätt en sorts musikabstinens då något rep uteblir. Och ska jag vara ärlig finns det inte många saker som är speciellt mycket roligare än att skriva och sedan spela upp egenskriven musik, det ligger en väldig stolthet att veta att det är ett resultat av ren kreativitet.

 


Tema roligt: "Roliga tryck på roliga saker"

Det finns mycket som inte skulle vara så roligt om man bara skippade dess design. Jag menar, hur roliga skulle tablettaskarna vara om de bara var grå? En zoo-ask till exempel, så mycket roligare när det är djur på den! Jag älskar saker med tryck, eller om de är inslagna snyggt. Som födelsedagspaket, man vill liksom inte öppna dem om de är snyggt inslagna.



Här är ett gäng askar till tvättservetter. Tvättservetter är inte eller så jätteroliga, mest nödvändiga vi vissa fall, men med asken känns det helt plötsligt mycket gladare. Åh, 2000-talets kreativa explosion. Man kan hitta i princip vad som helst i en rolig förpackning, det spelar ingen roll vad den innehåller längre. Det är roligt.


Tema Roligt: "Roligare förr?"



Har märkt att ju äldre man blir desto svårare är det att roa sig, tyvärr. Livet är så allvarligt nuförtiden och tid för nöjen har blivit en bristvara.

När jag var liten så var det mesta roligt, jag kunde leka med pinnar i skogen i flera timmar utan att tröttna. Varför kan jag inte tycka det är kul idag? Tänk att istället för att gå hem efter skolan och sitta och ha ångest över plugg/snubbar/pengar/livet så kunde man sätta sig ute och leka med en sten. Skulle vara asvärt!

Couronne var något jag tyckte var superkul att spela med min syster förr. För er som inte vet vad det är så är det ett brädspel, som påminner om biljard, och som härstammar från Indien. Nu ligger couronne-spelet uppe på vinden och dammar. Borde hämta ner det någon gång och spela lite, vem vet kanske är det lika kul nu som då!


Tema Roligt: "Att försöka skämta bort en dröm"



Jag har länge velat lära mig spela munspel. Jag tror till och med att jag har ett som ligger och tar plats i någon låda. En dröm bleks sakta ut och jag gör absolut ingenting för att hindra det.

Det var dags för den årliga sommarshowen så jag och två kamrater bestämde oss för att ställa upp med ett nummer. Vi kom fram till att vi skulle framföra något i musikväg eftersom musik har en näst intill magisk effekt på människan.

Vi var tre killar, varav en kunde spela gitarr och resten kunde ingenting i musikväg. Vi bestämde oss snabbt för att låna in någon som kunde sjunga. Det började letas i musikklasserna och tillsist hittade vi en tjej som var villig att ställa upp. Hennes sångröst gav rysningar i precis hela kroppen och vi kände oss bortskämda med att få ha detta musikaliska underbarn i vår närvaro.

Dagarna innan framträdandet skulle äga rum så kom jag fram till att munspel var mitt instrument. Drömmen om att lära sig spela munspel hade grott i mitt huvud några månader tidigare. Vi kom fram till att jag skulle spela munspel tillsammans med gitarrkompet mellan verserna. Så går det till i originallåten, fast då är det fiol istället för munspel.

Nu fanns bara ett problem kvar. Vad skulle den tredje kamraten spela för instrument? I brist på fantasi så fick den tredje kamraten två lackade träpinnar att slå mot varandra. Detta gav ett ganska stumt och doft ljud som låg i fin kontrast med den övrigt ganska pigga och stickiga ljudbilden.

Vår sångerska repade inte med oss någon gång. Jag har svårt att minnas att vi själva repade något. Det måste ha varit någon enstaka gång i gitarristens pojkrum. Sångerskan bad bara om sångtexten, efter att vi gett den till henne så såg vi henne inte fören dagen då vi skulle uppträda. Allt var bäddat för en flopp och numret skulle inte framföras en gång – utan tre.

Resultatet blev oväntat bra. Mitt munspelslir gick oväntat bra och i efterhand har jag fått reda på att flera i publiken trott att jag spelat playback och bara låtsats spelat. Detta gjorde mig glad men samtidigt fundersam.

Såhär fyra år senare kan jag inse att det var sången som lyft upp hela framträdandet och att min insats var en bagatell. Jag har också insett att framträdandet hade gjort sig bättre om jag inte suttit på min kamrats axlar med en stor rock och hatt så vi såg ut som en enda person. Jag har också insett att vi inte borde ha lånat in en vän från årskurs nio för att han på sista framträdandet skulle spela symbal och melodiskt klä av sig alla kläder. Jag har insett att istället för att försöka göra allt roligt, så kunde vi gått in helhjärtat i uppträdandet och vågat uppfylla en dröm.

Här är originalet av Greenday: http://www.youtube.com/watch?v=CnQ8N1KacJc


Tema Roligt: "Är det verkligen så kul egentligen?"



När man var liten lekte man väldigt mycket. Olika lekar, som rödavita-rosen om man hade många vänner. Man lekte kull, och man lekte snöbollskrig på vintern. Men en lek som man lekte väldigt frekvent var kurragömma.

Jag förstår inte riktigt kurragömma. Egentligen är det en totalt meningslös och väldigt tråkig lek. Man springer och gömmer sig, och om man är bra på det får man sitta stilla huuuuuur länge som helst och vänta på att bli återfunnen. Leken måste ha blivit uppfunnen av föräldrar med barn som sprang runt och störde, för det är ett väldigt effektivt sätt att få ett barn att vara tyst på.

Jag var väldigt dålig på kurragömma. Dels för att jag har ganska svårt att vara tyst, men också för att jag alltid blev akut kissnödig så fort jag visste att jag inte fick gå på toa. Känner ni igen den känslan?

Men om man vill så kan man i alla fall gömma sig väldigt effektivt i det här skåpet! Frågan är om det trots allt är något man vill...


Tema Roligt: "Vad är roligt?"



Vad tycker jag om att göra? Jo skriva, inte alltid kanske (tänker på de där typiska 2000 ord långa uppsatserna i ett ämne som man förstår lika mycket av som kärnfysik) men för det mesta så njuter jag av att höra klickandet av tangenterna.

Tänk då att höra ljudet ifrån den här skrivmaskinen. Har jag fel när jag associerar skrivmaskiner med ”manliga deprimerade djupt tänkandes på meningen med livet”-författare? I så fall vet jag varför de skrev mycket böcker om döden, felskrivningar fick inte existera.

Där sitter man, har skrivit nästan ett helt A4 ark och stavar fel, gör om gör rätt! Eller om man bara vill ändra lite, ta bort något eller lägga till lite ord, inte en chans, broarna är brända. Nu skrivs allt på dator och sen trycks det, inte i närheten av skrivmaskinernas tid. Det är klart att det fanns boktryckerier då, men originalet skulle skrivas och ingenting var som det vi idag kallar modernt.


Tema Roligt: "Pussel – om du vill öva på ditt tålamod"



Något som jag alltid tyckt om är pussel, det är så mysigt på något sätt. Pussel är något som uppskattas av både äldre och yngre, och det finns en mängd olika svårighetsgrader.

Det enda som jag tycker är lite jobbigt med pussel är att man måste ha stort tålamod, vilket alla inte har. Men då är det ju perfekt att öva sitt tålamod med att lägga pussel!

Den som räknas till ”pusslets fader” är engelsmannen John Spilsbury, eller det var åtminstone han som gjorde pusslet kommersiellt. Han klistrade en karta på en bit trä och sågade ut varje land noggrant, detta pussel användes i skolor för att lära ut geografi.

Under andra halvan av 1800-talet började man pussla för nöjes skull och i början av 1900-talet slog pusslet igenom på allvar.