Friherrinnan hade inga bananer: inte heller pasta



När vi den 11 maj besökte Sörmlands Museums utställningar på Nynäs Slott och gick in i vad som skulle föreställa Friherrinnans skafferi fastnade jag framför en trave pastaproduktskartonger. Vid stationen fanns en skylt med fakta om hur mycket pasta varje svenska i genomsnitt äter varje år. Jag kommer tyvärr inte ihåg massan som stod angiven men jag minns mycket klart att det rörde sig om en vikt under 10 kg. Visserligen kan 10 kg pasta tyckas vara mycket men om man jämför med mängden glass vi intar på ett år är det väldigt lite. Enligt en undersökning av Jordbruksverket äter genomsnittssvensken 11,5 liter glass per år.

 

Friherrinnan åt varken pasta eller glass, det var inget som fanns tillgängligt för henne. Det ända som hon åt var det som fanns tillgängligt att odla och jaga på Nynäs marker. De flesta rätter hon åt av bestod därför förmodligen av potatis. Att det äts ca 55 kg potatis per capita i Sverige är kanske en siffra som friherrinnan skulle uppfattat som liten om hon levde än idag. Siffran är också liten i jämförelse med t.ex. länder som Vitryssland och Ukraina där potatisätandet ligger mellan ca 140 och 180 kg per person och år.

 

Man kan tycka att globaliseringen hittills borde ha haft större inflytande på våra huvudlivsmedel men vi håller fortfarande hårt vid vår husmanskost. Om det är bra eller dåligt har jag inte någon direkt åsikt om men jag tycker att det kan bli intressant att i framtiden kolla tillbaka för att jämföra matvanor nu och då.

 

 

Friherrinnan hade inga bananer: banantricket

 

"Bit för bit kan jag blotta fruktköttet, när jag äter Jamaica-bananer. Intet mer utsättes för luften än jag ett ögonblick senare förtär. Det är en konst att utan hjälp av kniv och assiett äta en banan graciöst och vackert. Men det går utan att röra fingrarna vid fruktköttet. En annan god sak är, att man behöver inte riskera att söla med sig eller få fläckar på kläderna."

 

Detta stod på en affisch i utställningen "Friherrinnan hade inga bananer" på Nynäs. Vad som slog mig då var att författaren förmodligen inte visste om det fantastiska banantricket då hen säger att det är en konst att utan hjälp av kniv och assiett äta en banan graciöst och vackert. Hade jag läst detta för tre år sedan hade jag hållit med. Men för inte så länge sedan så lärde jag mig banantricket!

Banantricket är det hjälpmedel som kommer att göra så att vem som helst kan äta en banan graciöst - utan kniv och assiett. Vad är banantricket då undrar ni säkert? Jo, banantricket är ett nytt sätt att öppna bananen som kommer vända upp och ner på hela eran värld. Hur gör man? Jo man vänder bananen så att skaftet, där man vanligtvis skulle försökt öppna bananen från, är neråt. Sedan trycker man på varsin sida på toppen av bananen, den där lilla bruna delen, och sedan delas bananen och du kan enkelt dra bort skalet och blotta fruktköttet. Skaftet som man tidigare försökt öppna bananen ifrån blir nu ett handtag och bananen blir enklare än någonsin att äta!

 

Funfact: Bananen är faktiskt ett bär, mindblow!

 

 
 

Friherrinnan hade inga bananer: eller kokosnötter

 

Matkulturen förändras enormt under hundra år. Det var ingen som på början av 1900-talet slängde in en snabbpizza i mikron eller åt sushi på restaurang. Förr var det billig husmanskost som gällde. Råvaror som mättade, potatis och lite kött om familjen hade råd. Idag glufsar vi glatt i oss halvfabrikatprodukter och mängder av kött. På bara 22 år (från 1990 till 2012) har den svenska köttkonsumtionen ökat med drygt 40 procent. Varken halvfabrikat eller stora mängder kött är särskilt hälsosamt. Därför kan vi hoppas att vi om hundra år har vänt trenden. Kanske kommer vi se mer av ”hipsterfenomen” som hembakat surdegsbröd, egen korvstoppning och hemodlade grönsaker.

 

Även om dessa matlagnings former anses vara hippa idag och kanske är morgondagens räddning så tillhör de också en del av historien.  Friherrinnan Ebba Gripenstedt ägde Nynäs från 1918 då hennes man dog och fram till sin död 1927. Hon sysslade antagligen med den typen av matlagning. Fast mot slutet av sitt liv fick hon faktiskt smaka på den spännande gula frukten: banan och någon kokosnöt skulle faktiskt också kunnat finnas i köket. En annan plats för kokosnötter var klassrummet på Sigridslunds skolan i Flen, där denna plansch hängde. Planschen är tillverkad 1930 i Stockholm och tillhör serien ” Utländska kultur växter”.  2012 skänkte Flens kommun planschen till Sörmlands Museum.

 

På Nynäs Slott finns en utställningen som handlar om mat under 100 år, där kan du stifta bekantskap med bland annat friherrinnas matlagning. Åk dit om du är intresserad!

 

 

Friherrinnan hade inga bananer: Rundgång

 

Jag tycker det är helt otroligt hur det faktiskt utvecklas genom tiderna, det är ju det som är så intressant med historia och att framförallt spara delar utav våran historia så vi kan ta en titt tillbaka och se hur det faktiskt var och reflektera över hur det ser ut i dagens samhälle. Hur vi lever, vad vi använder oss av och vad som faktiskt är skillnaden.

Friherrinnan använde sig utav mat, metoder och trix som var vanligt då, det var hennes vardag. Hennes sätt att överleva och få mat på bordet, det var hennes vardag och hennes samhälle. Medans idag, så är hennes sätt och metoder samt hennes mat något som är modernt idag. Ett sätt som många vill använda sig av.

Saken är den att det är inte själva praktiken som är intressant, utan att historian hela tiden kommer tillbaka. Det är inte så att det som händer för oss, just nu, stannar här med oss och inte kommer komma tillbaka. Utan allt är ett kretslopp och det som är så fascinerande är just det att vi sparar vår historia just för denna orsak. Hur fint är det egentligen inte att vi hela tiden fortsätter med det vi alltid hållit på med? Jag gillar historian, för det är inte historia för alla framtid. Utan det kan även vara nutid.

Valde denna bild på dessa underbart fina tallrikar just för jag tyckte de passade så bra in i detta inlägg. De är gjorda utav porslin och gavs in utav Siri Klinth. Så vackert mönster!

 

Friherrinnan hade inga bananer: Friherrinnan drack inte öl

 

Friherrinnan drack inte öl, står det att läsa i utställningen ”Friherrinnan hade inga bananer” på Nynäs. Utställningen handlar om mat under 100 år – och denna specifika del om alkoholkonsumtion.

 

Friherrinnan undvek att dricka öl på grund av att det ansågs vara en dryck för män, och arbetare i synnerhet. Fina kvinnor höll sig till mjölk eller den ölliknande svagdrickan, och under finare middagar öppnades givetvis en av vinkällarens vinflaskor.

 

Gemene man verkar, enligt min erfarenhet, tro att alkoholkonsumtionen har minskat i Sverige. Detta är dock inte fallet. Som också står att läsa på utställningen har öldrickandet ökat med 35 % sedan 1960, och vindrickandet har ökat med över 600 % under samma tid.

 

Undersökningar har visat att 300 000 människor i Sverige lider av alkoholmissbruk. Sedan räknas otaliga människor som riskbrukare, människor som alltså riskerar att hamna i missbruk.

 

Grundorsaken till detta är nog samma som den till den ökande fetman i västvärlden: utbudet är för stort. Efterfrågan leder till större utbud, men ett större utbud leder i många fall också till större efterfrågan. Faktum är att västvärlden har för mycket av det mesta, inklusive alkohol. Och det finns bara två sätt att lösa det på: vi kan förlita oss på att marknaden kommer se till att utbudet stannar på en nivå så att majoriteten inte faller ner i missbruk, eller så kan vi göra något åt saken själva.

 

Jag är ingen ekonom, så vad marknaden kan göra för oss är jag osäker på, men däremot vet jag vad vi kan göra själva. Jag tror att vi idag kan dra lärdom av historien. Vi kan dra lärdom av friherrinnans syn på alkohol. Visst, vid finare tillställningar kan vinflaskan öppnas. Till lördagsmatchen kan ölburken tas ut från kylen. Men vi behöver se till att det endast blir vid dessa speciella och rätta tillfällen som det sker. Vid middagen på torsdagen, lunchen med studiekamraterna eller på barnens kalas kanske det är bättre att göra som friherrinnan: ta ett glas mjölk! 

 

 
 
 

Friherrinan hade inga bananer: Matens färd

 

Friherrinnans middag hade färdats 2 kilometer.

Hur långt har din mat färdats innan den landat på din tallrik?

Friherrinnans mat kom från gården, där odlades potatis, ärtor och lingon. Köttet kom från en ko på gården, och såsen den lagades till i köket på Nynäs.

Samma maträtt i modern tid har dock en betydligt längre resväg bakom sig.

Vår lingonsylt är gjord av svenska lingon, och vi känner oss stolta över detta – närodlat och bra –, men ignorerar, eller kanske till och med är omedvetna om, det faktum att lingonen rensas och kokas i ett annat land innan de återvänder till Sverige i lingonsyltsburken.

Fram och tillbaka, fram och tillbaka.

Närodlat och bra, men hur många resor fram och tillbaka gör den närodlade maten?

Och än värre, hur många och hur långa resor gör den mat som inte kan klassificeras som närodlad?

Det är inte konstigt att vi lever i växthuseffektens tid när det är så här våra matvanor har förändrats sedan friherrinnan Ebba Gripenstedts tid. Visserligen är det väl inte alla som äger ett slott i Nynäs storlek och har möjligheten att ha kossor idisslandes på baksidan och potatisland ett stenkast bort, men detta betyder inte att vi måste köpa matvaror som färdats åtskilliga mil med såväl båt som bil.

Köttbullstallriken är sannerligen lika god beståendes av närproducerade produkter som ”långtbortproducerade” produkter, skillnaden du kan känna i smaken är kryddningen av gott samvete på den förstnämnda.

Friherrinnan behövde inte tänka på matens påverkan på världen omkring henne, för hennes mat påverkade den inte speciellt mycket.

Din och min mat och våra matvanor är dock en helt annan sak, produkternas långa resvägar har en påverkan på världen omkring oss. Och om vi värnar om världen, om vår framtid, så är det rätt tillfälle att ändra programmeringen i våra hjärnor som prioriterar billigt pris över närodlat när vi går längs hyllorna i mataffären.

 

 

 

Friherrinnan hade inga bananer: Fikonpriser



Jag tycker om att vara ute på Nynäs.
Mummerbergets grönska om sommaren, sjön med flytbryggan och det grumliga, ändå badvänliga vattnet.
De stora, välskötta gräsytorna.
Grusgångarna.
Blåsippsbackarna.
Smedjan.
Växtbutiken med miljarders vackra pelargoner.
Orangeriet.
Hela området inbjuder till rekreation och livspepp.

Sedan att tänka på hur adliga familjer bott ute på detta gods.
Odlat, eldat, badat, åkt kälke.
Alla draman, intriger och kärlekshistorier.

Att tänka på hur det som vi idag kallar för slott en gång använts som en liten sommarstuga av en familj.

Friherrinnan hade inga bananer heter årets utställning som visas upp i ena flygeln av slottet.
Den sätter vår matkulturella samtid i perspektiv.
Hipstertrendiga långkok, syrade grönsaker och organisk odling.
Köttindustri, halvfabrikat och e-nummer.

Min favoritdel av utställningen var ändå den gröna orangeridelen.
Här berättas om hur fikon odlades i det vedeldade orangeriet om vintern.
Och såldes om somrarna.
Förstå delikatessen, egenodlade fikon!
Och förstå hur underbart det måste vara att ha ett alldeles eget orangeri.

Rekommenderas: Nynäs, bada, äta & utställningar! Bästa utflykten i sommar.

 
 

Friherrinnan hade inga bananer

För några veckor sedan besökte Youthhood Nynäs slott och utställningen Friherrinnan hade inga bananer. Den här veckan handlar bloggen om besöket där.

Här kan ni läsa mer om utställningen.
 
Marika, Frida, Lilja, Nils och Oscar utanför Nynäs slott.
 

Inne i utställningen Älskas...ätas.
 
I utställningen Friherrinnan hade inga bananer.
 
I utställningen Moderna människor.

All utställningar ovan är producerade av Sörmlands museum och står på Nynäs slott, Tystberga.