Youthhood på Naturhistoriska riksmuseet: "Bara på film"



Vissa saker ser man bara i filmer.  Vissa saker kan man inte tro existerar på riktigt och vissa saker går det knappt att tro att parallellen mellan film och verklighet faktiskt finns. Den här tror man bara existerar i film!

Det här tvåhövdade djuret på Naturhistoriska riksmuseet
är en av många mutationer som förekommit i världen. Vissa gånger har det vart människors vilja att se djur bli präglade. Då ser vi bland annat alla de hundar och katter vi har idag. Det är ett resultat med sina nackdelar och fördelar.

Många känner till Carl Von Linne och hans
betydelse för den kartläggningen av flora för omvärlden. Carl Von Linné såg en slags avsky i den här mutationen att inte ens han tyckte att mutationer och felaktig avel skulle få vara med i någon större utsträckning om igenkännande av djur.


Youthhood på Naturhistoriska riksmuseet: "The bird is the word"


Fåglar är luriga, det vet alla. Det är en allmän vetskap sedan Alfred Hitchcocks film "Fåglarna". Tur då att man inte levde för sisådär några miljoner år sedan för då fanns det fåglar... med tänder!

Denna fågel hittade jag på naturhistoriska riksmuseet i Stockholm när jag lugnt knallade runt bland dinosaurieägg och fula fiskar.

Jag började få lite sympati för de stackars dinosaurierna. Det räckte tydligen inte med att de skulle gå runt och vara rädda för varandra och meteoriter utan de var även tvungna att hålla sig undan för mördarfåglar.

Jag är glad att jag lever under 2000-talet. Då kan man i alla fall gömma sig från sådana bekymmer bakom låsta dörrar.


Youthhood på Naturhistoriska riksmuseet: "Tandfens mardröm"


När vi besökte Naturhistoriska riksmuseet hade jag bara en sak i mina tankar. Jag hade hört talas om att detta museum ägde hajtänder ifrån Skåne. Jag ville veta ifall detta stämde!

Och mycket riktigt så fanns det hajtänder ifrån Skåne. Jag såg dem med mina egna ögon. Jag kunde dock själv inte fastställa ifall tänderna kom från just Skåne men jag litade på personalen.


Men på bilden är inte en hajtand. Det är en Mosasaurietand. En Mosasaurie kan beskrivas som en gigantisk, fotlös, ormliknande krokodil. Mosasaurierna var en dinosaurie vars storhetstid varade i ca 25 miljoner år. Under denna tid kontrollerade den i stortsätt alla hav. Detta djur käkade hajar till lunch.

Mosasaurierna finns givetvis inte längre och tur är väl det. Nu ligger istället deras tänder och dylikt i lådor i diverse arkiv för att vi människor ska kunna få häpnas och lära.

Det intressanta är att denna Mosasaurietand också hittades i Skåne. Det verkar finnas mycket spännande saker ifrån Skåne. Tur att det tillhör Sverige, så att inte Danmark hade suttit och tryckt på allt detta fina kunskapsstoff.





Youthhood på Naturhistoriska riksmuseet: "My little, little, little pony"

Vi är på ett sjukt ballt museum, Naturhistoriska riksmuseet såklart! Efter att ha vandrat omkring i utställningar ett tag så såg jag den här lilla hästen, en så kallad gryningshäst. Någonting hände när jag såg den här, helt underbart söta lilla ponny. Mina hästkänslor, som släcktes med iskallt vatten för tre fyra år sedan, blossade snabbt upp igen och behovet av att ha en egen häst kom rusande tillbaka likt en racerbil.

Den här hästen är ungefär 2 decimeter hög och utvecklades för 50 miljoner år sedan i Nordamerika. Det är den äldsta hästen, så tyvärr kan man inte skaffa en egen.

Nu ska vi tyvärr kila ifrån Naturhistoriska Riksmuseet och krångla oss till Etnografiska, spännande!

En Sifrhippus. Bild är tagen på Naturhistoriska riksmusset.

Youthhood på Naturhistoriska riksmuseet: "Åtta år sedan och fortfarande lika mållös"

"WOOOOOOOOOOOOOOOOOW VAD STORT DET ÄR!". Okej, jag brukar inte bli så himla exalterad när jag ska gå på saker, men igår och idag har varit riktigt fantastiska möten av både dinosaurier, uråldriga flygplan, raketer och andra historiska föremål har satt sig i hjärnan och hjärtat på mig.

Naturhistoriska riksmuseet blev vårat första stopp idag, en utställning om människans resa gjorde ett stort intryck. Helt sjukt att vi verkligen är den enda av de olika människoraserna som överlevt. Jag känner mig som att jag är tio år igen och står med gapande mun med andra små barn, som kanske är just tio år. Vi gapar åt samma sak, den stora T-Rexen som står med sin käft öppen för att sluka oss.


Bilden är tagen på Naturhistoriska riksmuseet