Tema Min tid som bloggare: "Tillbaks till papper"



Jag ser inte mig själv som en typisk bloggare, utan en vanlig kille med ett gediget skrivintresse.

Tiden som bloggare på Sörmlands museum har gått betydligt mycket snabbare än jag någonsin trott. Jag har skrivit väldigt många texter och den första skiljer sig nog en hel del från mina senare texter. En erfarenhet jag fått är att tiden jag lägger ner på att skriva minskar i takt med min ständigt ökande ålder.

Men det är en trend som jag vill ändra på. Jag ska ta mig mer tid till att skriva. Förmodligen inte på en blogg, men på papper. Som förr.


Tema Min tid som bloggare: "Ostmackor och resor"



Youthhood har varit en del av mitt liv under hela gymnasiet. Och nu är snart gymnasiet slut och därmed min tid på denna blogg. Vad kommer bli kvar av mig?

Tiden här på Youthood har varit rolig, fantastisk, händelserik, jobbig, matig, läskig och alla andra adjektiv man kan komma på. Men det ord jag skulle sammanfatta dessa 3 år med skulle vara: Fint!

Det är ju nästan så att det här blir sorgligt faktiskt. Jag kommer verkligen sakna det här, att gå till Raspen varje onsdag och äta en ostmacka, sitta på söndagskvällarna och ha panik över vad man
ska skriva denna gång och till och med de fula rockarna man måste ha på sig.

Jag hittade den här bilden i min dator. Det var när vi var på konferens på Tekniska Museet i Stockholm. Klaras ansiktsuttryck säger väl allt, vi var tokigt nervösa. Men det gick bra ändå och sen var det god mat, för att sedan sova på ett hotell som var som hämtat ur en skräckfilm.

Jag vet inte riktigt hur jag ska avsluta det här inlägget på ett värdigt sätt. Så... Jag har haft jättekul och hoppas att bloggen fortsätter ett tag till i alla fall!


Tema Min tid som bloggare: "130 inlägg senare"



I snart två och ett halvt år har vi bloggat här på Youthhood. Det har varit många roliga månader och teman tillsammans med ett starkt team som i och för sig skiftat något. Kanske är det dags att, lite på förhand, tacka dig som läsare som följt vår blogg under den här tiden. Men självklart hoppas jag att du fortsätter efter sommaren då en ny stark bataljon av bloggare kommer att inta Youthhood, det kommer jag att göra med spänning.

Vad jag lärt mig om mig själv under den här tiden är att jag har svårt att skriva kort. Jag har också svårt att börja skriva och jag tycker lite synd om vår bloggledare Pär som så ofta fått tjata på mina inlägg som missat söndagens deadline. Men då jag väl börjar skriva gör jag det ordentligt och slutar inte förrän jag är helt nöjd. Det är väl lite av en svaghet samtidigt som det är en väldig styrka. För kanske är det därför jag värjer mig för att börja – jag vet att det kan ta ett ganska bra tag innan jag blir helt nöjd.

Skulle jag identifiera mig med något specifikt föremål här på Raspen skulle det nog bland annat vara den här kinesiska klockan. Anledningen är att jag, likt den kan vara tystlåten och tillbakadragen periodvis. Men då jag väl har något viktigt att säga till om låter jag och kämpar för att få min åsikt fram, precis som en liten klocka kan låta öronbedövande högt. Nu har jag väl också insett att jag under de här åren gått mer mot den aktiva och högljudda klockan än den som hänger tyst i sin ställning och iakttar. Kanske även det på gott och ont.


Tema Min tid som bloggare: "Fina tider"



Jag minns när Klara berättade i början av ettan på gymnasiet om Youthhood. Jag minns även klart och tydligt hur mina kära vänner säger att jag inte får vara med eftersom jag redan har ett jobb. Då blev jag lite ledsen och kände mig lite som den här osten på bilden.

Men nu i höstas fick jag och Louise äran att börja jobba för Youthhood. Även fast jag bara har vart med drygt ett halvår har det vart en oerhört rolig upplevelse! Jag kommer sakna onsdagseftermiddagarna på Raspen, ostmackorna, alla roliga och udda föremål, ja jag kommer sakna allt med Youthhood. Trots att jag inte fick vara med från början…


Tema Min tid som bloggare: "Tryggt, speciellt, fint och aningen knasigt!"



Jag har bloggat på Youthhood sen begynnelsen, det känns nästan som att bloggen alltid varit en del av mitt liv. Vi har tillsammans tillbringat många söndagskvällar, filandes på formuleringar och funderades på meningsuppbyggnader.

Vi har färdats mellan teman som "Resemål" eller "Saker som skrämmer mig". Det är inte många ämnen vi inte dykt in i tillsammans, alltid med ett föremål från arkivet till. Det har känts tryggt, att alltid ha en söndagsdeadline.

Något som kanske skulle kunna illustrera min tid som bloggare här är den välkända röda vespan. Ni har sett den förut, ett par gånger sådär. Den och jag har nämligen ett speciellt förhållande. Viktor har ju i ett tidigare inlägg försökt fundera ut varför jag och vespan har denna connection.

Det är lite knepigt. Men den har liksom alltid funnits där. Som en trygg hamn, i det hav av saker som Raspen är. Den har alltid varit först i min hjärna när vi haft ett tema, och varit så flexibel! Den har kunnat illustrera allt jag känt, den har alltid gått att koppla till vad som helst.

Om jag ska försöka måla upp en bild av min tid på världens bästa blogg så är det nog som den här vespan. Tryggt, speciellt, fint och aningen knasigt!


Tema Min tid som bloggare: "Alltid något nytt att upptäcka"



Jag har kommit fram till att jag har bloggat på youthhood i 8 månader, efter noggranna beräkningar. Under den tiden har jag hunnit med en hel del roliga teman, knäppa inlägg och umgåtts med fantasifulla kollegor.

Vi brukar sysselsätta oss med att prata och skämta om livets djupa frågor, fota historiska saker och se vem som kan bli mest skrämd nere bland dessa historiska saker! Jag ska erkänna att jag själv har blivit offer för överraskningsmoment men nog om det.

Under hela tiden som jag har bloggat har jag hunnit dokumentera ett stort antal olika föremål, men det finns såklart så många fler som jag aldrig har ägnat en tanke åt! För att ge ett exempel letade jag länge och, tills jag insåg att det var just leta jag inte skulle göra.

Istället ställde jag mig och sökte vid ingången efter det självklara. Vilket råkar vara skåp! Rader av skåp, det här är bara ett av de man går förbi varje gång. Ett väldigt vackert hörnskåp från 1740-talet i renässansstil. Ingenting jag har lagt märke till, eftersom att jag inte har letat efter det.

Som kuriosa kan berättas att den anonyme målaren fick arbetsnamnet ”Vadsbromålaren” efter Lars Broberg som har ett svepskrin som målats på samma speciella vis med tulpaner och rankor i just den stilen.

Om min tid som bloggare här på youthhood kan jag i alla fall säga att jag inte kommer att glömma den i första taget. Det viktigaste tror jag är hur mycket man har fått lära sig, låter som en lärares uttalande men det är faktiskt sant. Kring varje föremål, varje cykel, soffa, pajform och skåp finns en fråga om historian bakom som man bara måste få besvarad.

Det finns alltid något nytt att upptäcka på hyllorna men nu tackar vi snart för oss, så jag säger tack för mig och tack för denna tid!