LÄS DETTA!

I skolan lär vi oss det perfekta receptet på att utforma en otroligt grym artikel, uppsats eller vad som helst som går ut på att skriva. Vi lär oss att styckeindela, avstavning, indrag, bildtext, jag tror ni fattar vad jag menar.  Vi skriver och skriver, till och med på den här bloggen är det enda jag gör, att skriva.


Receptet består av en
fet rubrik som täcker hela sidan med något som fångar läsarens blick. Sedan kommer ingressen och den ska vara sjukt intressant sägs det, annars vill läsaren inte läsa vidare.
    När du nu har skrivit de två fångande sakerna i texten kan du koncentrera dig på att skriva det väsentliga i texten. Liksom, själva innehållet du ville ha med som du vill informera läsarna om. Men det du nu ska tänka på är att styckeindela och se till att meningarna INTE blir allt för långa för då blir det väldigt svårt att hålla ordning och separera orden i själva texten i och med att meningen inte innehåller något riktigt konkret eller vettigt utan bara har en massa fyllnadsmaterial som gör att det ser ut som att meningen är viktigt fast den egentligen skulle kunna vara otroligt kort och säga precis samma sak.


Det du också ska tänka på är
att i slutet ska du ha en slutkläm som är rolig och knyter ihop säcken av information du just gett till läsaren. Så du ska också tänka på att inte använda ord som så, så ofta för det ger ett så oseriöst intryck på läsaren. Så säger man också oftast när du talar ofta och det blir så kraftfullare och en så mycket bättre text än om du skulle uttrycka dig med så hela tiden.
    Det absolut roligaste måste vara när man läser en rolig rubrik en svintrist, kall, jävlig och grinig måndagsmorgon.



Victor Soldeus

Humor är samtidens eko


Vad är roligt? Det är nog ganska personligt och det finns olika faser i livet då vi skrattar åt olika saker. Till exempel den beryktade kiss- och bajsåldern som vi alla någon gång i livet har befunnit oss i. Vissa växer ifrån den snabbare än andra, en del växer aldrig ifrån den. Bellmanhistorier verkar vi aldrig få nog av och roliga historier om dumma norrmän lär vi väl få höra så länge vi existerar.


Visst har det funnits olika tidsepoker även i humorns värld. Inte skrattar vi åt samma sak idag som svenskarna gjorde för 40 år sedan. Humorn ändras i takt med att samhället och människan förändras. En fumlig herr Gunnar Papphammar kanske inte framkallar riktigt lika mycket skratt hos en tonåring idag som han gjorde förr. 


Men visst kommer det finnas klassiker inom humorn som vi aldrig slutar skratta åt, en del saker är tidlösa. Att se när folk gör bort sig kommer aldrig bli tråkigt. Att spy i direktsändning är ett bra sätt.  


Bilden på elefanterna kommer från boken Vad hände med Nyköping. Bilden är tagen runt 1960-talet. Det tog ett tag innan jag förstod att det var självaste Östra Storgatan som bjässarna promenerade på, en lustig syn om du frågar mig. Jag har inte sett några vandrande elefanter på Storgatan så länge jag kan minnas. Nyköping bjöd på mer överraskningar förr, antar jag.


Ett praktexempel på nutidens humor är väl ändå Björn Gustafsson, guldlocken som tagit humorsverige med storm. Om han är rolig bestämmer du själv.  


Många kloka ord sägs på skämt, desto fler dumma ord sägs på allvar.



Viktor Einarsson

Vuff, Snuff, Tuff vs Parlamentet


HAHAHAHAHAHAHA!!! Visst är det roligt, eller? Asså, egentligen så fattar jag inte. Är det jag som har dålig humor eller bara allmänt efter? Dålig humor har jag ju (enligt vissa), men jag tror inte det är det som är problemet.

Stumserier är inget för mig och speciellt inte om de är från 1954. Just den här är från ICA Kuriren den 4 mars 1954. Men vem är jag att döma en 55 år gammal dagstidningsserie? Jag menar, för 55 år sen var det kanske detta folk skrattade åt?

Idag skrattar vi åt Johan Glans, Magnus Betnér och Björn Gustafsson i Parlamentet då de drar sarkastiska skämt om veckans nyheter, eller i alla fall jag. Men om 50 år då, vad kommer ungdomar att skratta åt då? Förmodligen inte samma sorts skämt som idag. Begreppet humor är någonting som är olika för alla personer och som förändras varje år…


Max af Klercker

Det är Christer Lindarws ben som gör det helt enkelt



Bingolotto. Pirrar det i skrattgroparna när du hör Lotta Engberg ropa "BINGO"!? Antagligen inte.
 
Inte så många i vår ålder tycker att program som Let's Dance och Bingolotto är speciellt underhållande. Vad vi tycker är humor är väldigt olika mellan generationer, jag tvivlar på att min morfar, eller Ulla, 68 år, skulle skratta åt det här Youtube-klippet till exempel (det är underbart):

 

Ulla Eriksson, på bilden, är 68 år. Jag frågade vad som fick henne att skratta och svaret var bland annat Bingolotto, Let's Dance och After Dark. Hon sa att hon föredrar levande människor när det kommer till att roa.
 
Humor är inte bara en individuell fråga, det handlar också om erfarenheter och synsätt. Ibland måste man ha varit där för att överhuvudtaget förstå ett skämt som gör att ens kompisar ligger och vrider sig på golvet, och hur många nittioåringar skulle tycka att "Gossip Girl" var kul? Bara för att generalisera lite fritt.


Humor är olika för alla, och tur är väl det. Vad som anses roligt förändras också, lika snabbt som modet. Men vi kanske ska lyssna på Ulla, vad sägs om att ge Bingolotto en ny chans?
 
För att ett gott skratt förlänger livet, och vem vill inte bli 102 år liksom?


Klara Lindvall


Boxer, någon?


Tv-tablå från 1977 med hela två kanaler att välja mellan..

Nej, på den här tiden fanns faktist inte vår älskade Robert, utan då fick man banne mig klara sig utan sina favorithumorprogram, om dom inte visades på ettan eller tvåan så att säga. Vi i vår familj har dock ingen super-boxer, faktiskt ingen, utan vi kör bara på Comhems egna kanaler, som funkar lika bra tycker jag!

 

Veckans tema är ju Humor och jag har faktiskt ganska så störd humor när det väl kommer till sak. Jag kan sitta och gråta av skratt (som faktiskt har hänt) åt en kille som tappat byxorna och hänger uppochner i en skidlift i 15 minuter. Lite senare på dagen, på jobbet också, så började jag elda på en giffel (ni vet dom där supergoda kanelbullsaktiga sakerna) över ett ljus och säger "mmmhm grillat" och bara totalt börjar asgarva... jag tror dock att jag var för trött den dagen helt enkelt.


Jag har en så kallad "sjuk humor" om man nu kan kalla det så. Skadeglädje, vilken person har inte skrattat åt barnen som gör sig illa på AFV? Jag har gjort det säkert en miljard gånger, om man nu kan skratta så många gånger men det tror jag nog. Nej, jag tror jag måste skynda mig iväg nu för nu börjar ett intressant program! Det handlar om hur man avslöjar en magikers hemligheter, så jag kanske provar på det och försvinner. Det mina kära vänner återstår att se.


Matilda Thorén

Vad får dig att skratta?

Idag ska jag skriva om humor, men mitt inlägg kommer att handla om en lite vriden syn på humor. Eftersom jag pratat med två småkillar så är det lite svårt att få fram innebörden av ordet "humor", eftersom det är ord de inte riktigt förstod sig på. Så jag frågade istället vad de tyckte var roligt och vad som fick dem att skratta. Ungar är väldigt kortfattade, därför fick jag ta och lirka ur dem en massa svar.



Simon, 6 år:


Vad är det roligaste du vet?

- Leka.

Vad får dig att skratta då?

- När jag har jätteroligt.

När har du jätteroligt?

- När jag leker.

Vad leker du med då?

- Tv-spel och dataspel.

Vad är det för typ av spel du har då, är det Playstation eller?

- Wii!

Vad är ditt favoritspel?

- Ice Age!

Skrattar du av det?

- Ibland. Ekorren är rolig.

Ice age är ju en film, vilken är din favoritfilm?

- Harry Potter.

Skrattar du när du ser den?

- Nej.


Men, av det här lilla samtalet så kom jag på en sak. Nintendo Wii, är kanske inte någon stenåldersleksak precis. Om Simon hade vart född för nått femtiotal år sedan (eller fler) så kanske han hellre hade spelat fia med knuff eller luffarshack? Vem vet?


Man märker också på hur barn blir lätt rastlösa utan alla tekniska leksaker de har. Jag har tre småbröder som bråkar om datorn väldigt ofta om vem som ska få spela spel först osv. Och de har ändå tontals med bilar och lego att leka med. Men det är så det ser ut idag, och som jag skrev i mitt förra inlägg om datan, så är det kanske bra att lära sig hantera den så tidigt som möjligt? Vem vet?


Slutsats: Galna ekorrar i Ice Age är humor!


Dominique Sternberg

Kom nu ketchup så går vi!

Vad humor är för något är oftast olika från person till person. Vissa tycker att sån där riktigt sofistikerad brittisk humor är komik på hög nivå medan andra tycker att kiss och bajs är det roligaste som finns. För att få en ungefärlig bild av vad som får folk i min ålder att skratta tänkte jag att jag skulle ta en liten sväng på skolan och fråga runt.


Vid skåpen sitter Anna Viberg och Anneli Koskinen som båda är 17 år och verkar vara perfekta kandidater till denna fråga.

Vad är humor för er?

Anna:
"Skadeglädje. Jag känner mig som världens hemskaste person men det kan se kul ut när folk ramlar. Scrubs är också roligt!"


Anneli: "Folk som gör roliga misstag, som att sätta på sig tröjan bakochfram. Och när folk skrämmer varandra."


Det finns ett uttryck som säger att skadeglädjen är den enda sanna glädjen. Vem vet, det kanske stämmer? För de flesta jag frågade tycker att det ser superkul ut om någon ramlar eller misslyckas på något sätt (och jag måste erkänna att det gör jag med, om inte personen ifråga skadar sig ordentligt vill säga). Sen vet jag inte om det är likadant i alla åldersgrupper eller om det bara är väldigt mycket skadeglädje just i min generation.


Till lunch i skolan den dagen var det risgrynsgröt. Smart som jag är råkade jag ta filmjölk till gröten istället för vanlig mjölk (hahahaha, äckligt). I matsalen träffar jag Mimmo Radestedt Westlund (18 år) som jag tänkte att jag kunde fråga vad hans syn på humor är.


Mimmo, vad är humor för dig?

  

Han kollar ner på min tallrik och utbrister "Haha, risgrynsgröt med filmjölk!"


Mimmo med risgrynsgröt blandat med fil!

Jag tror jag har fått det bekräftat - skadeglädjen är den sanna glädjen bland folk i min ålder.


Emma Vestberg