Empati: Ungefär lika viktigt som skor

 

Empati är en egenskap jag tycker är hur viktig som helst hos människor. Nästan den viktigaste, faktiskt. Människor jag bryr mig om, vill jag ska bry sig om mig med. Vänskap ska vara ömsesidigt och man ska ge och ta lika mycket. Och man ska absolut kunna känna att man kan öppna sig till någon som visar att den finns där och bryr sig, och där kommer empatin in.

Jag skulle nästan säga att jag har för mycket empati gentemot mina närmaste. Om min familj eller mina närmaste vänner mår dåligt på något sätt, mår jag också dåligt. Vissa gånger kan jag bli ex. argare än vad personen det handlar om kanske borde vara.

Som sagt, så tycker jag empati är hur viktigt som helst hos en människa. Ungefär lika viktigt som att ha skor på sig när man går ut. En himla dålig och flummig parallell kanske, haha, men det är ju självklart att vi inte går ut barfota, och därmed tycker jag att det är självklart att man känner för sina medmänniskor.

Därför får dessa små barnkängor i brunt läderskinn i storlek 17 får prata för detta ämne, och det var Marianne Linder som skänkte dessa till museet.

 


Empati: Medmänskligt och förstående

 

Att förstå hur ett par små, blå, nätta sidenskor kan orsaka Elsa Lindblad smärta.

 

Att förstå hur människor kan ha motiv att skada, se orsaker till beteende.

Att se ur någon annans perspektiv.

 

Det mänskliga hos oss.

Det som vill hjälpa någon att bygga,

Hjälpa någon att bo.

Visa medmänsklighet och styrka,

Förmedla hopp och tro.

 

Att få en klump i halsen

När någon illa far

Att vilja ta i famnen

När ingenting finns kvar

 

Förstå den stora längtan

Av att leva och vara fri

Att kunna känna för nån annan

Är att känna empati




Empati: Sockeryxa

 

Konsten att känna medkänla för någon med en yxa:
Börja med att tänka rationellt, andas lugnt. Den där yxan är säkert inte till för att döda. Det är troligtvis bara en sockeryxa som används vid sockerberedning.

Phu!

Kolla personen i ögonen, visst kan du se något vänligt där?
Inte?

Men kolla längre in. Där, ja precis där, en liten glimt av älskvärdhet.
Ser du det slokande självförtroendet och den svåra banddomen?

Det går att känna empati för alla och det är viktigt att försöka se det där.
Till och med om personen håller i en liten sockeryxa.


Empati: Begravningar

 
Det är under och efter begravningar som empati kan uppstå. Vissa visar extra mycket empati för de som stod den avlidne nära för att de minns och vet hur det känns och försöker då trösta personen medan andra kanske försöker undvika ämnet då de tycker själva att det är smärtsamt att prata om och se sin medmänniska lida.

På begravningar delar varenda person i rummet samma känsla. Känslan av sorg. Empati är helt enkelt när man har medkänsla och känner med den andre personen. Ett annat typiskt exempel på empati är när man själv blir glad när ens bästa vän får åka och se hennes favorit artist, då hon nästan spricker av glädje gör jag detsamma.

Detta är en svart tvådelad turnyrklänning som är dubblerad med fint oblekt linne. Denna vackra klänning har troligtvis burits av Eva Henrietta Andersson, Sonja Klangestams (givaren) mormor. Min första tanke om klänningen var att det var en begravningsklänning eftersom den var så svart och fin. Dock var det raka motsatsen! Det tros faktiskt vara en brudklänning som Eva förmodligen bar på sitt bröllop 1881. Sonja bar sedan samma klänning på sin femtioårsdag.


Empati: Att inte bli uppäten

 

“No one cares how much you know, until they know how much you care”

― Theodore Roosevelt

 

Jag kommer ihåg första gången någon förklarade vad empati var för något, förklarade att det var mer än bara ett konstigt ord som vuxna använde. Att det betydde att man brydde sig om någon annan, att man hade medkänsla, att man kan känna och förstå det någon annan känner. Och jag förstod att det här med empati, det är rätt viktigt.

 

Som Theodore Roosevelt en gång sa; ingen bryr sig hur mycket du vet, förrän de vet hur mycket du bryr dig. För empati är viktigare än hur mycket kunskap du har lagrat i hjärnan. Vi måste kunna förstå och känna med våra medmänniskor för att någonsin kunna åstadkomma någonting här i livet.

Den här skolplanschens motiv innehåller en hel del empati. Det är nämligen en grupp män som kommer hem från björnjakten och möts av bland annat en kvinna och ett par barn. Ur min syn så vill kvinnan och barnen försäkra sig om att allt har gått bra med jakten; att ingen blivit skadad, kvarglömd eller traumatiserad av att nästan ha blivit uppäten av en björn. Ja ni vet, sådant som kan hända där ute i de farliga skogarna.

 


Empati: Att gå i någon annans skor

 

Gå i någon annans skor. Det är väl det empati handlar om? 

Att leva sig in i någons liv och situation, det är väl precis det empati handlar om?

Att kunna förstå hur någon annan känner, är väl en grundsten för att också känna empati för människor. 

De här svarta snörskorna har burits av Elof Grill. 

På 1920 talet vandrade Elof runt i dessa, drog lädersulorna mot marken.

Vad än Elof gjorde i sitt liv, vilka beslut han tog eller vad han tänkte och kände. 

Men vad det än var måste vi gå i hanns skor för att känna empati för honom. 

 

 


Empati: Kärl i glas

 

Medkänsla och medkännande och medfinnande.

Ett skrivställ med två glasflaskor för bläck, artonhundratal.

Att lära sig hålla händera tillräckligt mjukt om glaset så att det inte spricker och bläcket rinner ut.

Svärtar hela händerna.

 

Att andas lite mjukare, transparent och glida genom andras känslor som ett spöke för att förstå och inse nya saker.

 

Empati.

Att vilja väl, att närma sig andra människor.

 

Den hårfina gränsen mellan att vara god medmänniska och att ta över någon annans känslokapital.