Lättja: För att bli latmaskfri finns inga genvägar



Lättja är människans ständiga kamp mot latmasken som finns inom oss alla. Vissa har större och andra mindre, precis som med allt annat. Ett sätt att bli av med sin lathet är att bli djupt troende, eftersom det är en dödssynd. Men problemet är att lathet drabbar ofta lata människor som är alltför bekväma för att orka göra någonting åt sin lathet.

Men det är trots allt latmasken inom oss som fört utvecklingen framåt. Åtminstone när det gäller vårt sätt att transportera oss. Jag ser framför mig hur människor för många år sedan tragglade sig fram med hjälp av tröga åsnor. Kanske var dem mitt ute i öknen någonstans, uttorkade, utsvultna och rädda. Jag önskar att dem skulle kunna se oss nu när vi till tonerna av Lady Gaga kan dundrar fram i 110 km/h på släta vägar. Kanske med en Fanta i ena handen och en hamburgare i andra, helt orädda.

Jag undrar om en man från åsnetiden skulle våga åka med i våra bilar? Skulle han våga åka en hiss, eller skulle han ta trapporna istället? Det finns en känsla som lätt besegrar vår latmask, det är rädsla. Jag vet inte hur många gånger man som liten tog en omväg hem på kvällen, bara för att få slippa åka igenom den mörka skogen. Jag kan tänka mig att personer med hissfobi har bättre kondition än oss hissåkare. Och jag har för den delen aldrig träffat på en tjock person som är hissrädd.

Så för att bli av med sin lathet och slippa dö på grund av den så finns bara ett enda knep: Bli rädd för allt som spar dig tid och är bekvämt.


Lättja: Dåtidens kotlett-frilla och dagens stekare



Är det bara jag som relaterar höga hattar till lättja? Kanske kan det låta som en konstig koppling, men tänk er själva om det var ni som levde på 1800-talet och spatserade omkring på gatorna med denna hatt tronande på eder hjässa, hade ni då inte känt ett uns av lättja?

Jag tänker mig att människor som på den tiden hade råd med fina och höga hattar kanske inte direkt hade det så jobbigt varken ekonomiskt eller socialt ställt. Jag kan bara dra slutsatsen av att en hög hatt förmedlar en känsla av dåtidens kotlett- frilla och dagens stekare.

Just den här hatten är en opera- eller teaterhatt av siden som praktiskt nog kan fällas ihop och som i det skicket enkelt och smidigt fick plats under stolssätet på teatern eller operan förr om åren under dess forna bruks tid.


Lättja: Lathet, likgiltighet och passitivitet



Att vila. Bara lite. Sätta sig ner i en mjuk soffa. Eller på en stol. Bara en stund…

Så har turen kommit till lättja vilken faktiskt är den jag har svårast att förstå att det är en riktig dödssynd. Kastas i en ormgrop i helvetet är straffet. Om du vilar!? Visst är det väl en definitionsfråga men ändå? Vila är vad vi behöver för att överleva och för att kroppen ska kunna återhämta sig. Den latinska översättningen på lättja är Acedia och betyder snabböversatt ”frånvaro att bry sig”.

Så då betyder det alltså inte att vila då. Mer exakt kan man säga att några synonymer skulle kunna vara likgiltighet och passitivitet. Alltså betyder lättja mer att skita i saker och vara mer lat än trött.

Visst var det en väldigt fin stol jag hittade? Den har tydligen tidigare stått på Landstinget Sörmland men tillverkades av den svenske möbeltillverkaren Carl Malmsten. Fin färg också. Faktiskt är det så passande att ljusblått ofta är den färg som förknippas med drömmar och just lättja.


Lättja: Jag är en lat mask och det trivs jag med



Rackarns manipulativ dödssynd det här! Ska jag vara kritisk så användes den nog för att folk skulle bli skrämda till att jobba hårt och ge kyrkan pengar, men men.

Lite lagom lättja är väl alltid okej, men om man mår dålig för att man är för lat kanske det är dags att göra någonting åt det. Dessutom tror jag att lättja egentligen bara är ett uttryck för tristess, ingen är lat om de gör något som verkligen intresserar dem.

Fast det finns inget skönare än att ibland bara ligga i en soffa, äta chips och kolla på riktigt, riktigt dålig tv. Som i den här soffan som gavs till museet 1970. Den måste några små latmaskar har legat i!


Lättja: Man måste få vara lat ibland



Lättja, som också kan kallas likgiltighet eller lathet. Jag fattar inte grejen, ska man bli straffad för att ta det lite lugnt ibland?

Det är säkert guds sätt att ge igen. Han fick jobba och slita i 6 dagar för att bygga denna värld, så nu får fasiken ingen annan ligga på latsidan. Då blir du straffad.

Lite dubbelmoral är det också, för hur mycket gör gud nu egentligen? Känns som att det finns rätt många krig att stoppa, många barn som behöver mat och sjukdomar att bota, bara för att nämna några. Säkert, det var nog ganska jobbigt att bygga upp jorden, men då måste man ta hand om den också.

Jag är rätt lat själv, det vet jag. Men något som gör mig lite extra lat är att svara i telefonen, speciellt om det är något okänt nummer. Det blir någon slags skräck-lathet. Det blir så läskigt när någon anonym ringer att jag inte orkar svara.


Lättja: Lathet

Jag är det perfekta exemplaret på en lat människa. Jag orkar nästan aldrig göra någonting, och även fast jag orkar så föredrar jag att sitta i min soffa och ta det lungt. Min syn på lat är när man är kapabel till att göra vad som helst, och när man har energi till att göra något, men väljer att sitta och ta det lugnt istället. Därför förstår jag att det är en synd.

Det skulle vara en annan sak om man hade blivit tillsagd att ta det lugnt. Om man hade brutit ett ben eller lider av en jobbig sjukdom. Då har man en ursäkt till att lata sig. Men är man som jag som föredrar att chilla i min soffa än att städa mitt rum så är man bara riktigt lat.

Som sagt så gillar jag ju att lata mig i min älskade gula soffa, men är jag RIKTIGT lat så föredrar jag att ligga kvar i sängen hela dagen. Men drömmen skulle vara att ha en helt egen, skön fotölj att sitta och mysa i. Typ som den här:

Det här är en fotölj som tillverkades 1950, den är klädd i svart skinn vilket gör den riktigt stilren. Den skulle alltså passa in vart som helst! Perfekt att den har en fotpall också, för vad är en fotölj utan en fotpall? Inte alls lika mysigt utan.