Random: Kung Huttiprutt och den lilla skon

 

Kung Huttiprutt av landet Gullesnutt var trött på alla gåvor han fick. Dag ut och dag in kom Kluttinuttar och Fruttispruttar och ville ge honom smycken, viner, kor och alldeles för stora hattar (som dessutom var jättefula!). Det var sed i landet Gullesnutt att alla Kluttinuttar och Fruttispruttar skulle ge kungen gåvor som tecken på sin uppskattning, det var bara det att kungen inte visste vad han skulle göra med alltihop. Alla gästrummen i hans slott var fyllda till bristningsgränsen med smycken så han kunde inte bjuda över sina vänner på pyjamasparty längre. Det enda som var bra med det här var att tjänstefolket kunde bygga om hattarna till paraplyer så att de inte behövde bli blöta när det regnade.


Men en dag (närmare bestämt den 19 maj 1952) kom en man till slottet och bad att få träffa kungen. Han presenterade sig som Göran af Klercker och berättade att han hade vandrat ända från Vadsbro för att få ge kungen en gåva. Kungen var tröttare på gåvor än vanligt den här dagen och funderade först på att skicka iväg mannen, för bara fem minuter sedan hade kungen nämligen fått 33 nya hattar, 78 vinfat, tio vagnslaster med guldsmycken och två kor. När han hörde hur länge mannen hade vandrat bestämde han sig dock för att i alla fall låta honom visa vad han hade med sig. Göran sträckte in handen innanför manteln och drog med en svepande rörelse fram en sko av förgylld metall och med utsökta cicelerade mönster. Kungen hade blivit glad för presenten, av någon anledning var de enda skor han ägde ett par flip-flop-tofflor, om det inte hade varit för att den var så liten. Den var knappa 90mm hög och 30mm bred och därmed nästan så långt man kunde komma från kungens storlek 49. På vilken vanlig dag som helst hade kungen bara suckat och bett någon av tjänarna att försöka klämma in skon i något av gästrummen men idag var han för arg för det och det här var droppen som fick hans bägare av undertryckt ilska att koka över.


”DUVÅGAR KOMMA HIT OCH GE MIG EN LITEN SKO! JAG VILL INTE HA NÅGRA SAKER! GÅ TILLBAKA TILL VADSBRO OCH VÅGA DIG ALDRIG HIT MER! OCH OM DU SER NÅGRA KLUTTINUTTAR ELLER FRUTTISPRUTTAR PÅ VÄGEN SÅ KAN DU SÄGA TILL DOM ATT DE INTE BEHÖVER KOMMA HIT HELLER!”


Han spottade och fräste i Görans ansikte men fick honom inte att röra sig en millimeter.


”Min konung”, började han, ”Ryktet om dina problem har nått ända till Vadsbro och tro det eller ej, så är jag här för att hjälpa dig, det är därför jag har med mig skon. Den är nämligen förtrollad av Hermione Granger, Doktorn och Mary Poppins. Du kan få plats med vad som helst inuti, på utsidan kanske den ser liten ut men… ’It’s bigger on the inside.’”


Han flinade finurligt och tryckte sedan längst ut på skons spets. Plötsligt hördes en smäll, som av tusen gästrumsdörrar som slogs upp på en gång. Sedan började en vind blåsa genom salen och långt bort hördes skrammel och råmanden, glas som slogs mot glas och ljudet av hattar som blåser iväg (ett ljud som är ganska svårt att beskriva på något bättre sätt).


Plötsligt slogs dörrarna till tonsalen, för det var där de var, upp på vid gavel och in i rummet flög varenda gåva som kungen någonsin hade fått. Och alltihop, varenda ko, vartenda smycke, varenda hatt och varenda vinflaska flög rakt in i skon.


Kungen blev så glad att han genast frågade Göran om han ville gifta sig med honom. Det ville han och så levde de lyckliga i alla sina dagar (och hade många pyjamaspartyn och kuddkrig i de tomma gästrummen). Snip, snap, snut så var denna sagan slut!


Svar: NEJ, den här sagan har ingen dold sensmoral eller frågeställning och kommer ni på en själva så är ni överanalytiska, den är bara helt enkelt väldigt random.


Tekniskt sett översätts ju random till slumpmässig men på senare tid har det börjat användas för att beskriva konstiga saker som det inte riktigt är meningen att man ska förstå (eller något i den stilen). Sättet jag valde det här föremålet på är ändå rätt så random (i dess egentliga betydelse). Jag kanppade bara in ett nummer i databasen och tog första bästa föremål som kom upp. Så vet ni det också!


Peace out! (Och sorry för långt inlägg!)

 

 


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:

Kommentar: