Vid första anblicken kanske ni tycker att denne lille herre ser ut att vara stel och. Det må också så vara eftersom han är en skyltdocka, men titta igen.

Se på bollen han har i högerhanden.

Se vad redo han ser ut att vara för en liten lekstund på innergården vid hans lägenhetshus.

Se vad han ser frisk och ouppkopplad ut.

Min mobil har 3G-nätet igång dygnet runt och ofta sitter jag även med datorn igång samtidigt. Dubbelkopplad, vill säga.

Från början tyckte jag att det var väldigt skönt att ha tillgång till resten av världen med ett enkelt litet klick eller knapptryck, men sedan iPhones och smartphones blev människors nya livskamrater börjar allting gå till överdrift.

Människor umgås inte på samma sätt längre. Såklart finns det några själar som inte är beroende av sina telefoner, men den övriga befolkningen är det.

Vissa av mina vänner kan inte släppa telefonen, och då menar jag verkligen kan inte. Den ska vara på och den ska vara med och den ska helst ligga i handen när de sover. Om jag går och fikar och faktiskt samtalar med någon kan jag få skäll för att jag glömt titta telefonen en timme. Alla räknar med att få kontakt på sekunden för att det är det vi blivit vana med.

Mina kusiner ser jag några få gånger om året och sist vi träffades upptäckte jag efter ett tag att alla satt med sina telefoner runt bordet.

Alla uppdaterar sig själva eller uppdaterar andra. Kollar facebook, instagram, twitter, utan att det egentligen händer mer där än framför ögonen. Det är så oerhört löjligt!

Vi sitter och uppdaterar våra liv genom internet fast vi inte ens lever.

Jag har själv en iPhone men jag är så obotligt trött på att se den och andras, därför försöker jag att inte ha den i närheten dygnet runt. Det är bara ännu ett stressmoment i vår redan stressiga vardag. De mest avkopplande stunderna jag har haft senaste halvåret är de gånger jag verkligen suttit ner och pratat med en vän i flera timmar, och glömt bort telefonen. Efteråt känns det nästan som att ha fått en helkroppsbehandling på spa, för så skönt är det att glömma bort den.

Vart tog den hederliga leken vägen?

Vart tog; vi-går-ut-och-hittar-på-något-kul vägen?

Vart tog spela spel vägen?

Varför kan vissa inte ens se på en halv film utan att de behöver uppdatera sig?

Varför sitter åttaåringar med elektronik för tio tusen istället för att leka med dockor?

Vad sägs om att ta bollen och gå ut på gården en stund?