Hon är den som ger dig livet, som ger dig mat och tak över huvudet. Hon är den som omfamnar dig och ger dig oändlig och villkorslös kärlek. Hon är även den som blir arg på dig när du gör dumma saker, men även den som tröstar dig när du blir ledsen. Hon är den du kan kalla familj, hon är din enda och älskade mamma. Hon är din hjältinna.

Jag vill dedicera detta inlägg till min hjältinna. Hon som har plockat ihop mig när jag har varit i tusen bitar. Som har delat min glädje när något bra händer. Som alltid vill mitt allra bästa - min finaste och bästa mamma, Anna Bergström. Iklädd en läderhjälm med nackskydd från Nyköpings brandkår kommer du och räddar mig i de allra värsta bränder och plåstrar om de djupa såren. Var hade jag varit utan dig? Jo, ingenstans, varsomhelst och helt borta.

Min mamma födde mig när hon var väldigt ung. Hon var endast 21 år gammal när jag kom till världen. Även fast hon var väldigt ung tog hon sitt ansvar som min hjältinna från och med första andetaget jag tog och räddade mig från läskiga jultomtar, spöken under sängen och läskiga nya situationer. Exempelvis när jag började på förskolan. Då följde hon med mig varenda dag till skolan i tre månader. Eller den gången jag fick mitt första MVG på ett prov så vart hon precis lika glad som jag. Men helt ärligt så tror jag nog att hon hade varit lika stolt över ett G.

Min älskade mamma, vad skulle jag göra utan dig? Vad skulle vi alla göra utan våra älskade och starkaste hjältinnor?