Sista veckorna i skolan: Lite vemodigt

 

Jag såg de här engelskaböckerna som ingår i Hermods språkkurs för årskurs ett på gymnasiet som skrevs och publiceras 1968. Ett stort leende spred sig.

 

För ett litet tag sen så tog min engelska-sju-kurs slut och jag var faktiskt fylld med ganska mycket vemod. Jag har haft samma engelskalärare de tre senaste åren på gymnasiet och hon är riktigt duktig. Min vän och jag kände samma sak och bestämde oss för att köpa choklad och blommor till denna lärare som vi hängt med i tre år. Det var en fin stund vi fick.

 

Engelskan och engelskaläraren är inte det/den enda jag känner samma sak för. Jag tar studenten om två veckor och alla kurser börjar ta slut. De har blivit dags att säga hejdå till skolan och lärare. Om det är något jag avundas de andra i gruppen (förutom Vendela) är att de fortfarande har skolan att “se fram emot”. De kanske inte känner att det är något att se fram emot men när man är på väg att ta studenten och inte vet vad som ska hända, när man inte är säker på att man faktiskt kommer in på det man har sökt, så blir det en väldigt konstig känsla. Det har blivit rutin att gå till skolan, en rutin som kanske försvinner nu.

 

Trots att jag har sökt till diverse högskolor och universitet så känner det ändå ganska att veta att om jag i juli/augusti känner att jag ändå inte vill plugga just nu så kan jag bestämma mig för att jobba istället. Jag tycker det är väldigt tråkigt att kanske inte ha kvar rutinen man haft i 13 år, och det är tråkigt att säga hejdå till vissa lärare man lärt sig mycket av och haft väldigt roligt med, men det ska också bli skönt att faktiskt få bestämma över sin egna vardag och sitt egna liv lite mer.

 

Så mycket kan man tänka på när man hittar några engelskaböcker på en hylla tydligen.

 

 


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:

Kommentar: