För ungefär ett år sedan läste jag en lista i aftonbladet där rubriken löd: de tio mest överskattade turistattraktionerna. På listan platsade bland annat Frihetsgudinnan, Eifeltornet, Times Square och Mona Lisa.

Vad som däremot borde toppa en lista med motsatser borde nästan vara Peterskyrkan i Rom, som jag hade lyckan att se igår några timmar efter att jag och pappa anlänt. Den var helt sjukt stor, det var nästan så man gick vilse! Varenda vägg klädd med antingen stora målningar eller massiva marmorskulpturer av änglar och liknande.

Jag har aldrig riktigt varit ett stort fan av att gå i kyrkor och beundra färgglada kyrkfönster med oigenkännerliga motiv, men det här var något helt annat, det går nästan inte beskriva med ord hur maffigt det var! På bilden här under syns en del av kyrkan, eller rättare sagt mittsektionen som är ”gången” i mitten plus några ytterligare valv. Jag kan bara inflika att förutom mittsektionen fanns det massvis med sidsektioner som var nästan ännu mer magnifika!



Något som i och för sig inte var lika häftigt, fast det är väl ingenting i jämförelse, var det Sixtinska kapellet. Det var jäkligt häftigt, men det blev liksom överhettning på hjärnan av alla intryck med små målningar, surrandet av alla människor och den kvava luften. Plus detta hade vi dessutom gått genom hela Vatikanmuseet, som däremot är nästan mer sevärt än slutpoängen, att komma dit. Vatikanmuseet bestod i princip av samma sak som det Sixtinska kapellet, bara att sakerna var mer utspridda där.

Även här upptäckte jag något nytt om mig själv, eftersom jag tidigare inte fascinerats så mycket av målerisk konst, speciellt inte med kristna motiv. I museet fanns allt från målade väggar, gobelänger, kartor, statyer och även en del nutida konst med kristna motiv, däribland tre stycken surrealistiska Dalitavlor.

På bilden här under är en tavla (eller tavla och tavla, det är en stor vägg man målat på) som jag tyckte var jäkligt häftig. Konstnären har alltså använt renässansens centralperspektiv för att skapa ett så otroligt djup i bilden, rummet känns tre gånger längre.



För att göra det klart för alla, Sixtinska kapellet var häftigt på alla sätt och vis, men ganska överskattat. De kända bilderna som var målade där var inte mycket häftigare än att se dem på en plansch i souvenirshoppen utanför.

Håll utkik även på min egen bloggsida http://www.sn.se/bloggar/maxafklercker där jag förmodligen också kommer skriva från den här resan!