Vi överlevde! : Nya löften
Till dig som nu läser detta, förhoppningsvis hände ingenting den 21 december 2012 vilket var datumet Mayaindianerna förutspådde jordens undergång. Förhoppningsvis lever vi båda och har precis planerat klart våra nyårslöften som vi under 2013 kommer att bryta, eftersom det är vad nyårslöften är till för - att brytas, eller hur?
Det som snurrar i mina tankar är det otroligt onyttiga godiset och det starka behovet av godis som vuxit fram under 2012. Att jag börjat konsumera så mycket godis att jag själv känner mig äcklad av det och att känna sig äcklad av sina egna val är ju aldrig bra. Därför är mitt nyårslöfte att vid exakt samma klockslag året efter ska jag ha slutat med godis helt och detta ska jag uppnå genom att gradvis reducera antalet "godisdagar" tills det inte finns några kvar! Det svåra med ett löfte som detta är att det är så otroligt lätt att tappa greppet om man tar endast en godis när man väl har slutat. Dock ska jag kämpa hårt och försöka att stärka min egna självkontroll vilket förhoppningsvis leder till att godisätandet tar slut!
Ett nyårslöfte kan vara vad som helst, men är oftast något som man gör till sig själv, om sig själv. Med detta menar jag att man lovar sig själv att bättra sig på vissa punkter och har man dålig självkontroll blir det lätt så att man bryter löftet. Gör man löftet till en annan person blir det (i alla fall för mig) svårare att bryta, eftersom man inte vill svika den andra personen. Jag önskar att jag var stark nog själv att stå emot och uppfylla de önskningar jag vill uppnå.
Vilket föremål symboliserar då inte godis bättre än godis!? Det ni ser på bilden ovan är konfekt som oftast består av choklad med olika slags fyllning, eller en sötsak av marsipan vilket hör idag i samma kategori som godis. Denna godis är mycket gammal, den är hela 142 år gammal och smakar förmodligen inte så gott! Godisen är inlindad i lila och guldrutigt papper med en liten oval bild på som föreställer en liten pojke som spelar trummor. Personen som ägde denna godis först hette Claes Falkenberg och han var kammarherre hos änkedrottningen Josephine och därefter överstekammarjunkare. En kammarherre är en manlig medlem av ett hov med uppgift att tjänstgöra i en kunglig persons omedelbara närhet. Efter Claes ägde Meicher Falkenberg denna godis, dock var det Eva Wenne som sedan donerade godisen till Sörmlands museum år 1892.
Vi överlevde! : UFO-kulter och kalendrar
Det känns lite som ett spel, alla dessa profetior om världens undergång. Ett spel om vår överlevnad. Vi drar i spaken och får se vad som händer – kommer vi att överleva även denna spelomgång?
21 december, 1954.
21 december, 2012.
Tja, inom området ”världsapokalypser” så är tydligen den 21 december ett riktigt poppis datum.
En UFO-kult vid namn the Brotherhood of the Seven Rays hävdade att världen skulle möta sitt slut den 21 december 1954. Det var kultens ledare Dorothy Martin som påstod att hon fått ett meddelande om detta från den fiktiva planeten Clarion, meddelandet avslöjade att det innan gryningen denna tisdag skulle komma en gigantisk flod och världen skulle gå under.
Något som tydligen inte inträffade. För en fiktiv planet är tydligen inte en trovärdig källa.
Och sen var det dags igen, nu ska världen gå under samma datum – 58 år senare. En gammal kalender tar slut, vilket innebär att världen kommer att gå under. Låter ju rimligt, eller hur? När min kalender tar slut så köper jag en ny, 2012 blir till 2013. När mayaindianernas kalender tar slut påbörjar de en ny, baktun nummer 13 (= en stor årscykel på 1 872 000 dygn) ger plats för baktun nummer 14.
Och uppenbarligen, eftersom du läser detta inlägg, så inträffade inte den här världsapokalypsen heller. Vi överlevde!
Jag måste ju säga att efter alla dessa profetior om världens undergång så börjar pratet att kännas lite utdraget, som ett skämt man redan hört åtskilliga gånger.
Det är som att dra i en enarmad bandit och aldrig vinna, om världens undergång är spelautomatens vinst.
(Denna spelautomat beslag togs av polisen från en klubb i Eskilstuna då det förekom illegal bookmaking, jag har inte hört något huruvida den har kontroll över världens undergång.)
Vi överlevde! : Och nu är det fest!
Fest och party, vi överlevde 2012 och undergången!
Det här måste ju firas med en superfest!
Vad behövs då för att fixa den perfekta feststämningen?
Först och främst några partysugna och taggade kompisar.
Musik, gärna ett helt band om det går att ordna,
och dans, dans är ju en självklarhet!
Sen kan ju riktigt god mat vara en idé.
Lite girlander kanske?
Glitter gör allt festligare.
Och glöm inte raketerna!
Hm, har jag missat något?
Ja! Familjen Alderstrands sugrör med inbyggda skedar förstås! Ingen fest utan dem, det vet ju alla!
Så, ha en riktigt, riktigt fin fest!!!
Vi överlevde! : Den otroliga lättnaden?
Vi överlevde.
Ni synar oss i en rokokospegel från 1700-talets mitt som också överlevt, många
fler år än oss såklart.
Men alltså; överlevt den 21a december.
Jordens undergång.
Den vackra spegeln med inläggningar av blått glas fångade oss innan
undergången.
Den fångade Cecilia Af Klercker när den var i hennes ägo.
Jag undrar om hon poserade lika slappt som vi gjorde?
I vilket fall. Vi lever.
Snart kommer ett nytt undergångsdatum.
Vi överlever det också.
Faktum är att alla människor upplever undergången.
Flera gånger om i livet.
Hopplösheten, mörkret, fallhöjden, smärtan.
Pånyttföds.
Känner annat, andas ny luft.
Segrar sorgen, segrar slutet.
Rider vidare på den svarta vågen.
Surfar över ontet.
Kanske behöver vi bara påminna oss om ibland att allting faktiskt plötsligt kan
ta slut.
Är det därför datum på undergången förutspås så frekvent?
För att sätta ett litet potentiellt domedagsdatum för att mana fram tankar som:
Vad händer om allt faktiskt tar slut då?
Vad mycket meningslös skit jag gjort om livet ska ta slut här.
Nu måste jag göra allt jag velat, innan det händer!
Jag trodde inte på domen.
Det är så onödigt att rymma iväg med sådana tankar alldeles utan syfte.
Och se, vi står ju här, vi överlevde!
Vi överlevde! : Sista utvägen-piller?
Om detta inlägg visas och ni läser detta så får vi hurra lite, eftersom vi faktiskt överlevde. Så hurra. Jorden gick alltså inte under. Och jag får ta studenten och får leva resten av mitt liv levande.
Jag läser för tillfället en kurs som heter Expo, som går ut på att göra utställningar. Vi har under hösten hållit på med en utställning som passar detta tema utmärkt, nämligen ”Jordens undergång”. Vi har skrivit egna tidningsartiklar, gjort löpsedlar, designat bars och överlevnadskit, spelat in en ”videologg” och även utformat layout till tre olika pillerburkar.
Jag och en klasskompis har haft ansvaret för dessa pillerburkar. Vi valde att designa tre olika etiketter till tre olika ”pillerburkar”. Ja, självklart gjorde vi ju inga piller på riktigt, utan vi utformade layouten på etiketterna och satte fast på dem en tom tuggummiburk och la ner makaroner. Med själva idén var rolig att försöka utföra. ”Sista utvägen-piller” var en av dem, som då skulle ge dig en möjlighet till en sista utväg när jorden gick under. Som gjorde att du dog direkt, smärtfritt. Vi fick alltså försöka komma på allting själva, och det kändes lite knäppt att googla efter en massa giftiga medicinska termer som vi kunde skriva under ”ingredienser” på etiketten. Som var livsfarliga och gjorde att du dog.
”Livsfarligt att förtära” står det på etiketten på denna burk. Rödmärkt. Det var det som direkt fick mig att tänka på våra Sista utvägen-piller. Detta är dock navelpuder, som används till inget mindre än navelvård, vad nu det innebär. Det innehåller xebionol och jag tror det användes av barnmorskor.
Om vårt påhittade piller fanns på riktigt, och om jorden faktiskt skulle ha gått under, så skulle jag nog använt det. Skulle du?
Vi överlevde! : Koncentrerad saltsyra
Om du läser detta nu, är du en av dem som överlevde 2012. Året då jorden gick under en gång varannan månad.
Om jag lever när detta publiceras är jag också en av dem.
Jag överlevde.
De första månaderna som jag knappt minns.
Den där svartsjukan och prestationsångesten som spökade i våras.
Den osammanhängande regniga sommaren då var dag flöt på som i ett töcken.
Jag överlevde dagar av gå och göm dig humör.
Överlevde dagar av galendans och tältcamping.
Överlevde museums-vandringar, shoppingturer, pretentiös film, urinvägsinfektion, spykavalkader, en vecka i Vänersborg, möten med främlingar, skolstart, tågförseningar, att krama en häst och att min bästa vän flyttade till Paris.
Jag har inte känt något behov alls att göra som Sara gör på bilden, klunka koncentrerad saltsyra. Det har nämligen överlag vart väl.
Ni slipper vara oroliga, när Sara öppnade flaskan upptäckte hon att den var tom. Raspen har fått det bruna ståndkärlet från Apoteket i Nyköping via förmedlaren Margareta Rosenlind. En gång i tiden var den fylld med just koncentrerad saltsyra.
Vi överlevde! : En fanfar
Näverluren som Lilja blåser en ljudlös melodi i, kommer ifrån det Hellbergska Sterbhuset i Strängnäs.
Sterbhus kallas med annat namn dödsbo. Där finns föremål som en gång ägdes av någon och hållt en människas minnen vid liv, men som efter Dödens antåg bara blivit saker.
Skräp, samlarobjekt, värdelöst, skatter, gåvor.
Tills något så fint som Sörmlands museum, väljer att låta det bli historia.
Fredagen den tjugoförsta december 2012 förintades mänskligheten.
Utan solens värme tog Livet slut på 8 minuter.
Det som en gång var den blå planeten Tellus, med världshav, frodande grönska och mänsklighet har återigen blivit en kompakt klump av sten.
En liten kärna, som kanske efter ett nytt Big Bang börjar växa, eller som färdas i Universums mörker i evinnerlighet utan mål och mening.
Om någon ser denna text, så har detta aldrig inträffat.
Då överlevde vi.
Och då ska tonen inte längre vara ljudlös, då ska jag be Lilja spela en fanfar.
En fanfar för mänskligheten som klarade det.
En fanfar för att Sörmlands museum kan fortsätta bevara oss människor i arkivet, efter att varje liv dör ut på naturlig väg.
Då ska vi ta år tvåtusentretton med storm, och med löfte att fortsätta arbetet med att rädda vår sköra, blå planet.
