Töntiga saker: ”Töntigt träningsredskap”
Nu är det så att jag har väldigt svårt för att hitta något som jag tycker är riktigt supertöntigt.
Inte idag i alla fall. Men i jakten efter töntiga saker hittar jag ett rosa hopprep. Ett rosa hopprep kan väl bara lite småtöntigt, eller? Fast frågan är om det är själva hopprepet som är töntigt.
Jag tycker nog mest att det är den som hoppar som kan se lite töntig ut. För jag tror inte jag har sett någon som hoppar hopprep snyggt. Och inte fult heller. Det kanske helt enkelt ser töntigt ut att hoppa hopprep?
Ett 30 år gammalt rosa hopprep.
Töntiga saker: ”Fritera det där du har där”
Beauty is in the eye of the beholder. Borde inte det uttrycket funka till allt?
Alltså att alla verb (färger är inte inkluderade) är upp till hur alla ser det. Att jag inte har kommit på det tidigare. Hm.
Vad som är töntigt är rätt svårt att säga. Jag tycker att den här stereotypa "tönten", som ska ha glasögon och instoppad skjorta med mera, är rätt ball. Eller snarare lite gullig.
Jag är en människa som lider av svår beslutsångest. Därför så bestämmer jag mig för att töntighet är inlagda päron. För vad är egentligen grejen med att ha päron liggandes i en burk i flera år, när det går utmärkt att äta dem precis som dem är? Töntigt, säger jag bara.
Töntiga saker: "Gud så töntigt!"
Vi har alla våra små mörka hemligheter. Min alldeles egna mörka hemlighet är inte så mörk, utan mest gulbrun med svart man.
När jag var liten var jag nämligen en av den där värsta sortens små människor, en liten brud med tofsar, ständigt stalldammig tröja, bruna ridbyxor och stålhättade skor. (Skorna var inte till för att sparka folk i huvudet med, utan mer som skydd mot gigantiska hästhovar.)
Varje dag efter skolan åkte jag direkt till stallet, och slet som ett djur med mockning och sopning (det var där min städfobi föddes). Jag red min fina, fina ponny Rasmus, och sen min andra pålle vid namn Laurella. Jag tränade och tränade för att bli en skicklig ryttare, och när jag tittar tillbaka kan jag inte fatta hur jag orkade med allt det där. Men kärleken till hästarna var gigantisk.
Nu ligger mina gamla hästprylar som jag vårdade så ömt i en hylla i ett museums arkiv, och tur är väl det. Hästperioden var fin, men är väldigt mycket över. Fast mina minnen om vackra kvällar med barbackaridning och strandgalopper kommer nog alltid finnas kvar.
Töntiga saker: ”Kvalitet framför kvantitet?”
"Glaset har flera skador. Den svarta färgen är delvis avskavd. Spegeln under locket är spräckt. Den röda textilen har mindre bristningar. Gammal lagning i vänster framben."
Ett sybord med en spegel på toppen. Först när jag såg den tänkte jag på en barndomsvän som hade en liknande där han ställde sina fina glasprydnader. Detta var endast för att de skulle se större och att det faktiskt ser ut om att det är fler prylar än vad det är. Precis som i vissa butiker, eller i trolleritrick.
Men som sagt, det här är ett sybord med tillhörande låda där du kan förvara diverse syprylar. Det riktiga syftet är i och för sig rätt bra för att se, inte bara ifrån en vinkel, utan ifrån två, hur man syr. Men jag kan fortfarande inte släppa att det är sjukt onödigt att försöka få sina rikedomar eller andra saker att se fler ut. Kvalitet framför kvantitet, eller?
Töntiga saker: ”Gå med i schackklubben ”
Jag har alltid tyckt att det varit lite töntigt med schack, men det kan nog vara för att jag aldrig riktigt intresserat mig av att lära mig det.
Om sanningen ska fram så ska den fram nu, jag kan inte spela schack. Jag kan inte ens stava till det så jag använder mig i detta inlägg av ordbehandlaren i Word.
Detta bräde är hopfällbart och trasigt på ett ställe, jag menar hur tråkigt är det inte med schack, jag ser ingen nytta i det. Det vore i och för sig lite trevligt med trollkarlsschack som i Harry Potter, att pjäserna levde och allt sådant coolt.
Nu kommer jag troligtvis få miljontals hatbrev ifrån schackklubben, men jag kan lova att ingen kan lära mig scak... sahk, ja just det, schack.
Töntiga saker: ”Plast och tyg kan förändra så mycket”
Dockor. Strängt förbjudet att som kille gilla i tidiga år.
Man skulle vara cool, spela fotboll och tycka att tjejer var äckliga. Om det ändå blev så att man som kille kom i kontakt med dem ändå blev man strängt töntförklarad. Hemskt, men det är det tuffa livet man levde, det gällde att gilla och ogilla rätt saker och passa in.
När jag nu, typ 7 år senare, får flashback av att kolla på den här plastdockan blir jag seriöst förbannad. Lila klackskor, svarta legins som slutar vid knäna, rosa tygkjol, rosa nitbälte (med glasdiamanter istället för nitar) och någonting på överdelen som jag inte ens tänker försöka beskrivna.
Rosa läppstift, glänsande dessutom och en massa smink runt ögonen. Vem vill se ut så!? Ursäkta mig om nån klär sig så här, men dockan på bilden ser ut som en prostituerad 12-åring. De flesta känner väl igen en av dessa Bratzdockor och vet väl då att exemplaret på bilden är ett av de mindre extrema fallen i kollektionen.
Det är något jag tycker är riktigt töntigt, riktigt idiotiskt faktiskt. Hur vuxna människor skapar sånt här, säljer det i leksaksaffärer, och undrar sedan varför tjejer växer upp och får anorexia och en jättedålig självbild. Jag skulle kunna hålla på hela dagen, men det känns inte riktigt lönt.
Jag vill se dockor med normala kroppsproportioner, där midjan inte är smalare än huvudet...
Töntiga saker: "Det började med en fläck på slipsen"
En liten duk som är till för att ta bort eventuella fläckar på din slips. Kan det bli mer töntigt?
Vissa uppfinningar är bara för knasiga. Slipstvättservetter är en av dem. Produkten är framställd av Hans Franzén och patentsökt 1994. Franzén är även personen som lämnat in slipsservetterna till samlingen.
Men hjälp av slipsservetterna får du lätt bort fula fettfläckar på din slips. Smidigt och enkelt. Slipsservetterna är en perfekt produkt att sälja på bland annat hotell eller annat liknande. Franzén lär har tjänat en hel del pengar på sin uppfinning.
Hur kom Franzén på denna utomstående uppfinning? Jo, låt mig citera honom; "Det började med en fläck på slipsen".
