Så, nu har jag tagit reda på vad det ”i alla fall-inte-ett-hypermoderna-soffbordet” egentligen var! Det var… *Episk trumvirvel*

En knyppeldyna! Jag hade rätt med trådbiten i alla fall! Knyppling är, för er som inte vet det, en sorts handarbete som bland annat används till att göra spets. Jag hade (typ) fel i det där med att den där saken i mitten skulle vara en trådrulle. Nu vet jag inte exakt hur man gör när man knypplar men jag vet i alla fall att man har trådrullar/spolar/knyppelpinnar vid sidan av och själva spetsen kommer till på den där kaveln eller vad vi nu ska kalla den. Det är ungefär som flätning fast ungefär 100 gånger så avancerat, tycker jag att det ser ut som åtminstone.

Den här 770cm höga, vaxduksbeklädda knyppeldynan har en fot att stå på, något som inte alla knyppeldynor har, och dessutom en zinkad förvaringslåda för knyppelpinnar under själva dynan. 52 av de 64 pinnarna är märkta med initialer, vem de tillhör är inte känt (inte för att det skulle vara 100 % omöjligt att ta reda på, men ändå). Den lämnades in av Elin Corlin från Nyköping.

Knyppelfakta:

·         Knypplingen är en teknik som antagligen kom till i 1500-talets Italien.

·         Man kan knyppla även utan knyppeldyna. Detta kallas för att knyppla fritt.

·         Flandern var känt för sina fina knyppelarbeten under 1700-talet.

·         På engelska kallas knyppling ”Bobbin Lace.”

·         Lintråd är det vanligaste materialet att använda när man knypplar.

 

 

 

Det livsfarliga spikvapnet jag beskrev senast var visst inget livsfarligt spikvapen. Men det skulle det kunna ha varit!!! Det var en så kallad häckla, sådana används vid beredning av lin och hampa samt framställning av lingarn.

Häcklan är 72.5 cm lång och 11,4 cm bred, trät är i furu.

 

Det står inte mer än det, bara att föremålet lämnades in av Henrik Svensson från Jönåker. Då vet jag i alla fall att man kan förknippa verktyg för textilarbete med vapen!

 

Jag gissade ju på att det var ett föremål som hade med syning att göra. Att man kunde förvara trådrullar på pinnarna och annat sy material i lådan. Jag hade helt fel. Det var en gammal provrörsställning av fernissat trä. Man ska ställa provrören i de runda hålen och sen kan man lägga pipetter och glasstavar i lådan. Den skänktes till museet av Apoteket Fenix i Nyköping år1962. Tillverkningsåret är okänt men jag tycker att den ser väldigt ålderdomlig ut jämfört med de provanställningar som finns i skolan av plast och metall. De är en aning mer nätta än denna stora träkonstruktion.

En gullig detalj med den här provrörsställningen är dock att handtagen på kortsidorna är formade som hjärtan. Labborationer har aldrig varit min grej, så jag valde samhälle när jag började på gymnasiet och slapp det mesta som hade med provrör att göra så det är inte så konstigt att jag inte kände igen denna pryl när jag hittade den i hyllan.

 

Nu är det så att jag i grunden är en väldigt oturlig person vad det gäller mysterier. Jag ville bara försvara mig med detta innan jag avslöjar att den skumma asken som jag pratade om förut inte var så skum i alla fall. Jag berättade ju att den var full utav alla möjliga konstiga pryttlar såsom en spegel, en penna, några enorma nålar och en flaska bland annat. Det tycktes mig i tillfället ligga något slags djupare, mystiskt samband som jag inte förstod mellan dessa prylar vilket såklart var helt fel…

Asken var en slags förvaring för allmänna finesser helt enkelt. Ett etui där man hade samlat ihop virknålar, en penna, en parfymflaska, en spegel och lite andra förnödenheter på ett praktiskt och estetiskt tilltalande vis. Förmodligen hade asken tillhört någon rik dam med passion för att sortera sina småsaker på ett prydligt och exklusivt sätt.

Det är alltid lika tråkigt när fantasierna om ett mer spännande liv krossas mot en stenvägg utav vardagens tråkiga fakta men man får inte sluta drömma. För mig kommer denna ask alltid vara något mycket mystiskt även om den har en simpel förklaring på pappret. Man vet ju aldrig. Det kanske bara är vilseledande information. Jag menar. Är det inte lite FÖR självklart det här med etuiet?

Jag köper det inte.

 

 

Den här har också en klassifikation “kemisk industri” så jag hade i alla fall rätt om att den hade något med kemi att göra.

 

En sak till jag hade rätt om var att den var inte helt meningslös. Den är tillverkad för något, den har en mening och en betydelse, precis som allt annat. Precis som du och jag och alla andra. Det låter lite djupt, inte fullt min mening, men ett bra avslut på inlägget.