Gör man något icke tillåtet, det behöver inte vara något dumt eller dåligt för det, men gör man något icke tillåtet så blir man ofta bestraffad på något sätt.

Massor med folk testar gränserna och vissa bryter mot lagar, ibland för att det är den enda utvägen och man måste, ibland för att man inte mår bra.

Polisen har ett ständigt pågående arbete världen över med att ta hand om olika fall av brott, lyckas polisen så straffas oftast den som begått brottet på något sätt.

I vissa brottsfall så behöver brottsutredarna använda sig av speciell utrustning för att kunna undersöka vad som skett osv. och därav passar den här väskan med utrustning perfekt in, det fanns dessvärre ingen information alls om väskan men jag kan själv säga att det verkar vara ganska gammal då den är sliten och så!

1850, då ni, då tillverkades denna sabel som har en stämpel: J A Ek. Tyvärr finns det inte mycket mer att säga om sabeln förutom att den är lite finare och intressant i verkligheten än vad den är på bild. Det och att det var en Bo Kullberg som använde den sabeln.

En sabel kan man nog göra mycket med. Jag brukade fäktas förut. Fäktas på det där lite mer pretentiösa sättet med massor av vit utrustning och pinnsmala värjor, sablar, och floretter. Mest har jag bara fäktats med värja men jag fick börja testa lite med sabel innan jag slutade. Fast den här, den är inte en sådan sabel jag fick testa.

Jag skulle anta att man både göra lite brott och stoppa lite brott med sen sabel. Man säker vara räddare i nöden och rida in på en häst och ha hår som blåser snyggt i vinden, komma där med en sabel och rädda dagen. Fast man måste ju också kunna vara elak och göra någon illa med en sabel.

Från 1840-talet så var till och med uniformerad svensk polis beväpnade med en sabel, och den försvann inte helt förrän 1965 då polisen blev statlig.

Där har ni lite mer straff och brottsbekämpning.

För länge sen, typ 1850, så var nog den här sabeln betydligt mycket snyggare än vad den är idag. Tänk er en nypolerad och/eller nymålad sabel. Just nu har den här sabeln mögelangrepp men man kan ju fantisera lite eller hur. Fantisera om brott med sabel eller brottbekämpning med sabel, det är allt upp till dig.

Lagar är knepiga. Lagar utgör normen och formar värderingar om vad som är rätt och fel. Bryter du mot lagen, har du begått ett brott och då ska du straffas. Men tänk om lagen är fel?

På Irland är det olagligt att göra abort. I Indien är homosexualitet ett brott. Kvinnor får inte köra bil i Saudiarabien. I USA är det tillåtet att slå barn. I Grekland är tiggeri olagligt. I Sverige 2015 får 30% av de som söker asyl avslag.  Barn och vuxna utvisas till krigsdrabbade områden och till länder där de är förföljda. Familjer splittras, ungdomar tvingas lämna sin skola, sin klass och alla kära vänner. För att utvisas till ett land där de varken kan språket eller känner någon. Varför? För att lagen säger så. För att vi har gränser mellan olika stater som delar människor. Som säger att människor ska ha olika rättigheter beroende på var de råkade ha turen att födas. Resonemanget bygger på strukturell rasism: en nation, ett folk. Varför skulle vi annars tycka någon har mer rätt att leva på en viss plats än en annan? Lagar kan vara fel. Lagar som gör det möjligt att utvisa flyktingar, är fel.

Men varför valde jag en figur föreställande en polis som föremål då? Det är ju inte polisens fel att vi utvisar människor, det är ju politikernas fel eller i förlängningen de röstberättigades fel för att vi tillåter utvisningar, för att vi inte ställer krav på politiker. Nää, det är inte polisens fel men det är polisen som genomför utvisningar. Det är polisen som söker upp papperslösa (genom vidriga metoder, typ REVA) och sedan med våld eller utan våld transporterar barn och vuxna till ett flygplan som ska ta tillbaka dem till den plats de flytt ifrån. Varje gång någon av mina vänner säger att ”jag skulle vilja bli polis när jag blir stor” blir jag tyst och undrar för mig själv, kommer hen genomföra en utvisning?  För visst, det är inte polisen som har bestämt att systemet ska se ut så här men de upprätthåller systemet, de genomför utvisningarna och i mina ögon är det oförlåtligt.

Dockan är från tillverkad 1980 och skänktes till museet av Gustaf Gårdestig från Nyköping.

Stenar är bra mordvapen. Iallafall gällande äldre män som är ute och plockar lingon. Just en sådan sten finns placerad i arkivet, i avdelningen för mordvapen och likartade ting. Han som bet i gräset med hjälp av just den här stenen hette Arvid. Arvid Andersson.

Arvid Edvard Andersson var 52 året då han dog. Han var grovarbetare och bodde med sin fru Maria och en dotter samt en svåger i Grönsta. Detta cirka 4 km från Eskilstuna. Svågern Amandus och Arvid hade en mycket ansträngd relation och det var inte allt för sällan som de båda männen trilskades, särskilt när Arvid var berusad. Arvid hade många gånger hånat svågern för dennes arbetslöshet och kvällen innan mordet hade detta förekommit ännu en gång.

”-Han har nog arbete men vill inget göra. Har man vant sig vid att ingen göra är det svårt att börja igen.”

Detta var Arvids uttalande om Amandus kvällen den 9:e augusti 1930, dagen innan han blev mördad. Morgonen därpå gick de båda männen ut till skogs för att plocka lingon. Efter att de börjat plocka upptäckte Arvid att ett antal kor smitit ut genom ett hål i gärdsgården. Arvid antog uppgiften att hitta korna och laga skadan och de båda männen gick skilda vägar. Klockan kan ha varit runt 9 på morgonen.

Arvid sköts i nacken klockan 10:30 den 10:e augusti. Skottet var inte dödande utan döden orsakades av en 18 kilo tung sten som hade krossat Arvids högra ansiktshalva. Amandus blev direkt anklagad för mordet på Arvid Andersson men efter att både Amandus och Maria genomgått otaliga förhör och en husrannsakan utan framgång preskriberades fallet 1955. Vad som är mycket intressant är polisen varken hittade skjutvapen, patron eller kula. Bara ett lik och en sten. Stenar är bra mordvapen. De kostar dessutom ingenting.