En resa: Packat och klart!



När jag ser den här bilden på lilla Margaretha som hjälper textildesigner och mamma Ebba Von Eckerman med tygerna påminns jag om min dåliga packningsförmåga.

För lite såhär ser det ut när jag ska resa iväg.
Jag tar med mig alldeles för mycket!
Helt hysteriskt stora högar med kläder.
Jag vill ha variation, valmöjligheter, både mina funktionella och mina finare kläder.
Allt på samma gång.

Sen sitter jag där på väskan och ba: varför går den inte igen?
Och sen bär jag runt väskan på tåget och ba: varför är den så tung?

Jag vill verkligen resa iväg.
Långt bort härifrån.
Längtar iväg så mycket att jag skulle göra vad som helst för en fjäderdräkt och två vingar.

Innan dess måste jag hinna öva på att prioriteringspacka...
Annars kommer jag stå som Margaretha bland travar av kläder och drunkna i onödigheter/valmöjligheter (det beror på hur man ser det).

Ps. Är inte Margaretha vansinnigt söööööt? Tror att jag smäller av! Vill pussa!

 

En resa: Riktigt nice

 

En resa resulterar ofta i en utveckling. Vart och hur man än reser så träffar man på något nytt, eller bevandrar sig mer i något som redan är bekant. Det resulterar i kunskap, man kommer till olika ställen och lär sig av dem eller så reser man i sina tankar och lär känna sig själv bättre. Det är även ett bra sätt att komma ifrån vardagsstressen och därmed kunna slappna av. Njuta av att inte ha åtkomst till internet största delen av dagen och då lära kännas vid annat.

 

Detta låter ju som en bra anledning till att göra en utlandsresa efter gymnasiet för att hitta sig själv. Ta och åka iväg ett år till ett exotiskt spirituellt land och leva enligt helt andra förhållanden än i Sverige. Men nej, jag tror i alla fall inte det är något som passar mig. Visst lär man sig se världen från ett annat perspektiv, se det som vi har och inte har, men jag tror istället att risken är att komma längre ifrån sig själv och sin karriärsbana. Ett kraftigt avbrott i vad man gör, en stadig utbildning som ska följas av en högskoleutbildning. Att vara iväg ett år på resa i en helt annan miljö tror jag bara kommer att göra vägen längre till ens mål utan att man drar så mycket fördel av det.

 

Om jag dock skulle åka iväg på en liten kortare resa till ett exotiskt och spirituellt land, som jag mycket väl skulle vilja besöka, är denna koffert en bra mall för den koffert jag kanske skulle använda mig av. Det är en resväska med sälskinnsöverklädd trästomme och abstrakt mönster i färgerna ljusblått, rött och gult. Initialerna skulle på min koffert självklart vara N B och klädseln med sälskinn kanske skulle bytas ut. Kofferten på bilden är tillverkad 1880 gavs till Sörmlands Museum av Hilding Fredriksson.

 

 

En resa: en resa i tiden

 

Jag älskar att se hur världen ser ut bortom Sveriges gränser.

Jag älskar att uppleva kultur, språk och natur som skiljer sig från det jag är van vid.

Jag älskar att strosa runt på gator jag inte känner igen, även om det betyder att jag går vilse rätt ofta.

 

Kort sagt så älskar jag att resa.

 

Men det är en sorts resa som jag fortfarande inte har fått möjligheten att prova på, en resa som bara tanken på den får mig att fyllas med så mycket spänning att det känns som om jag ska spricka. Från rubriken och bilden kanske ni redan har lyckats lista ut vad för resa det är jag talar om; en tidsresa!

 

Att jag har valt en sabel som föremål till detta tema kanske avslöjar äventyrssökaren inom mig. För jag vill till en tid innan pistoler, bomber och granater. Jag vill fäktas likt de tre musketörerna, Elizabeth Turner och bröderna Pevensie. Jag vill på ett äventyr likt inget man kan stöta på i nutiden. Men kanske är det tur att detta inte är möjligt, för vid något tillfälle skulle jag garanterat snava med sabeln i hand och göra mig eller någon annan väldigt illa. För att inte tala om att fantasier likt denna ofta är just det; en fantasi. Verkligheten under denna tid var troligtvis inte alls lika fartfylld, spännande och äventyrlig som böcker och filmer har målat upp den till att vara. Och äventyr går det att hitta än idag, även om jag kanske inte kan uppleva dem med en sabel i ena handen.

 

Sabeln är förresten från början av 1800-talet och har en klinga av stål och ett fäste av mässing. 

 

 

En resa: min drömresa


Min drömresa i livet är att tågluffa genom Europa. Det var något som många ungdomar gjorde förr, och något jag faktiskt jättegärna velat testa. Jag har hört så många berättelser, filmer och läst i böcker om olika upptäckter och rolig tid tillsammans genom tågluffande. Därför valde jag detta leksakståg gjord av trä, det användes av Klockbergets Förskola i Nyköping.

Jag vill resa så mycket som möjligt, se andra länders kulturer. Se hur andra länder lever och hur de har det. Speciellt deras mat! Jag älskar utländsk mat och det skulle ju vara hur häftigt som helst att få testa alla favorit rätter ifrån länderna som de faktiskt kommer ifrån ursprungligen.  Men det jag gillar mest är ju att umgås med mina nära och kära, att bara slappa vid polen vid en stekhet sol och bara njuta och slappna av. Underbart!

Att få uppleva en resa så som tågluffning genom Europa med sina vänner skulle ju vara ett minne för livet. Något som man verkligen kommer skratta åt, vem vet vad man får upptäcka land efter land. Alla historier man kan återberätta och dela med sig av. Min drömresa är verkligen att tågluffa med ett gäng utav mina närmaste vänner. Vilken upplevelse!

 

En resa: frihet

 

Om man ska kunna resa och se världen måste man ha frihet. Ingen fågel kan flyga iväg om den är inlåst i en bur. Jag vill vara fri, fri från kedjor som binder mig till marken jag står på och fri från allt ansvar. Snart är tiden framme då jag är fri, fri från allt och då jag kan sträcka ut mina vingar och flyga långt bort...

 

Clara Sandtrömmer var en person som kände detsamma, på bilden är det hon som sitter i mitten av sina barn Gwendolen och Görgen. Claras man var Carl Fleetwood. Clara förälskade sig i Carl Fleetwood när hon besökte Tornsaasens sanatorium i Norge 1885. De förlovade sig kort efter och Clara var lycklig i början. Sedan försvagades lyckan och ersattes med funderingar och tvivel. Clara kände hur äktenskapets kedjor band fast henne och hon blev fast i marken hon stod på, hon drömde ju om ett liv som konstnär - inte att bli någons fru. Clara skrev senare ett brev till Carl där hon ifrågasatte sin blivande mans kärlek, deras relation och kommande äktenskap. Trots detta gifte de sig den 22 maj 1886.

 

Fyra år senare skrev hon i sin dagbok på franska: "när man är gift är man mer ensam än någonsin - för åt vem kan man anförtro sina tankar och sorger - slutligen, ens självs tillstånd. Clara var uppenbart olycklig i sin bur, så hon skrev ytterligare ett brev till Carl. I det brevet kallade Clara sitt äktenskap med Carl för en "straffkoloni", Carl blir då så ledsen och upprörd att han bränner brevet.

 

Äktenskapet blev dock inte långvarigt och Claras lidande fick ett slut då Carl insjuknade och dog i lunginflammation, 32 år gammal. Men Clara hade fortfarande två barn att ta hand om och värna om. Så till skillnad från mig som snart är fri från allt ansvar hade Clara ansvar för två liv. Fastän hon hade det ansvaret tror jag inte att hon kände sig fastkedjad längre, eftersom det förmodligen inte är så illa att vara omringad av sina barn som älskar en mer än något annat.

 

 

En resa: Ta bussen till kontinenten eller stanna i världens fjärde bästa resmål

 

 

På slutet av 1800-talet och tidigt 1900-tal började de lyckligt lottade svenskarna som hade det bättre ställt ta semester på sommaren och många köpte sommarstugor. Arbetarna fick dock vänta tills den 8 juni 1938 när Sverige äntligen antog sin första semesterlag. Då fick alla arbetare rätt till två veckors ledighet. Men bara ett år senare, 1939 började andra världskriget vilket gjorde att svenskarna skulle få vänta ytterligare några år innan de kunde resa runt i världen.

 

På bilderna kan du se två av de första turistresorna söder ut efter kriget. Resorna arrangerades 1948 av Bröderna Molins Omnibustrafik i Eskilstuna.  Den ena bilden är tagen vid St. Gotthardspasset i Schweiziska alperna på väg mot Italien. Den andra resans destination kan du nog lista ut själv. Nils Eriksson var chaufför på båda resorna och om du kollar noga kan du se att han även finns fångad på båda bilderna. Den pigga fotografen var Olle Brennius som har tagit många fina bilder till museet.

 

Att resa utomlands på semester blir bara vanligare och vanligare. Och vårt eget land klarar sig faktiskt bra i konkurrensen. Sverige har blivit utsett till världens fjärde bästa resmål 2014 av reseguideförlaget Lonely Planet. I motiveringen framhävdes Sveriges kulturrikedom och det svenska kökets förmåga att använda närproducerade råvaror. Första plats gick till Brasilien som har Fotbolls-VM att stoltsera med. Men fjärde plats är inte fy skam, värt att minnas nästa gång du vill klaga på kylan. Om inte det hjälper så kan du ju alltid ta bussen till kontinenten också!

 

 

En resa: Inte bara med flygplan

 

Vi förknippar resor med utlandssemestrar, solbad och skidåkning. Vi kommer med glädje ihåg resorna som ljusglimtar när vi ser tillbaka på livet. Men resor behöver inte nödvändigtvis ske med flygplan eller båt – vi reser ständigt genom livet. Och till många av dessa resor behövs ingen resväska.

 

Låt oss se vad definitionen för en resa är: man lämnar vardagen och besöker en plats som man helst inte har besökt förut. Man får en ny upplevelse och nya erfarenheter. Kanske lär man sig något av dessa erfarenheter. Sedan återvänder man till vardagen igen.

 

Om vi accepterar denna definition kan vi se att den kan uppfyllas bara genom att ta en ny väg till skolan. Då lämnar man vardagen (=den vanliga vägen) och får en ny upplevelse av världen(=alla vägar utom den vanliga vägen). Därmed utför man en resa varje gång man väljer en annorlunda väg. Men, som sagt, resor behöver inte alls ske i det fysiska universumet.

 

Tänk tillbaka på definitionen vi slog fast tidigare. Resor handlar om att lämna det vanliga, igenkännbara och trygga för att möta det ovanliga, nya och osäkra. Att till exempel prata med någon utanför sin vanliga bekantskapskrets uppfyller alla krav för en resa. Du upplever något nytt och tar del av nya åsikter, du känner dig antagligen lite osäker och nervös när du först möter personen, men du kan tryggt veta att du kan återvända till vardagen med dina vanliga vänner. Vem vet? Kanske tar du med dig den nya bekanta till denna vardag?

 

Hursomhelst, så har du gjort det som tusentals charterturister betalar mycket pengar och reser långt för att göra – du har genomfört en resa.

 

Så om du har en resväska liknande den ovan som lämnades in till muséet 1968 och känner ett behov av att uppleva något nytt, tänk två gånger och fundera på om du inte, istället för att flyga till Kanarieöarna, lika gärna kan ta en pratstund med en främling på bussen.