Girighet: En utav de enklaste punkterna att bryta i boken med reglerna för dödssynder måste väl ändå vara girighet?
Själv är jag ganska bra på att vilja ha saker som jag egentligen inte behöver. Jag är nog en riktig girig typ när man tänker efter. Jag vill oftast ha allt jag ser när jag är ute och svirar på stan. Vad som gör mig så girig är egentligen inte mitt begär efter sakerna utan hur snål jag är mot mig själv och hur sur jag blir när jag inte får det jag vill ha.
Det är rätt knäppt sådant där om vad man vill ha och vad man suktar efter, jag kan till exempel aldrig riktigt sluta dregla när jag snokar omkring efter gamla prylar på arkivet för sörmlands museeums gömda skatter, orsaken? Trivia-Bertoia-Diamon Cha. Okej?? Kanske ni tänker, men det är faktiskt något så enkelt som den fåtölj ni ser här på bilden. 
Jag fullkomligt älskar formgivningen av denna skapelse, många tack till Harry Bertoia som så vackert formgav och gav namn åt min favorit möbel. Jag önskar att jag någon gång kunde få ta med den hem, provsitta och bara njuta av ett glas lemonad i den svartlackerade ståltrådsfåtöljen. Men min lilla giriga vilja får helt enkelt hålla sig till tåls tills den dag jag tjänat tillräckligt med laxar för att bli ägare till ett par lika snygga kusiner till den här lilla älsklingen!
Girighet: Straffet är att sitta i en kittel med kokande olja
Girighet: Ge mig!
Det var nästan tre veckor sen vi valde våra föremål till det tema som jag nu skriver, och om jag ska vara ärlig så har jag helt glömt bort vad jag tänkte skriva. Men det var säkert briljant, men jag tycker faktiskt att ni ska kommentera hur era tankar går när ni kopplar ihop den här skylten med girighet! Då skulle jag bli glad.
Men jag kan tänka mig att den här skylten på något sätt representerar all den girighet som finns hos oss. Det är restriktioner och hinder och hopp om borttagna skatter, allting med ett enda mål: att vi ska blir rikare.
Det här är nog en av de enda dödssynder som jag tycker är ganska bra. Girighet är som vår käre Rosseu sa (väldigt, väldigt fritt tolkat) roten till allt ont (okej han sa äganderätten, men det ena finns ju inte utan det andra). Jag tror att girighet äter upp oss inifrån och urholkar oss. Den sekund som det blir för mycket försvinner viktiga delar av oss. Det finns ingen empati, sympati eller kärlek där det finns girighet. Vi måste lära oss att sluta vara så kapitalistiska och giriga, för att vi ska kunna fortsätta överleva.
Girighet: Jag vill också haaaa
Girighet ligger i våran natur. Kollar man bara på vikingatiden så läser man nästan bara om hur vikingarna åkte runt och plundrade och tog hem massor med prylar. Detta har aldrig varit något ovanligt, under historiens gång har människan åkt runt och exploaterat runt om i världen. Det räcker aldrig liksom med det man har från början.
Det märker jag av idag också. Jag sommarjobbar på ett dagis och det är en ständig kamp mellan barnen om leksaker. Det kan finnas en leksak som ingen ens har lagt märke tills någon annan av barnen börjar leka med den. Då måste alla andra också göra det. Det verkar bara finnas där, inuti oss.
Apropå vikingar.
Girighet: Pengar pengar pengar
Någonting som är mycket spekulerat i är att pengar gör en girig. Och ju mer pengar, desto girigare. Slås man av en stor summa pengar så vill man oftast ha mera. När jag tittar på den här räknemaskningen ser jag en person med ett riktigt stort flin bakom den. Kanske var det så 1940?
Räknemaskninen kallas "Plus", och klart vill man gå plus? Det vill väl alla. Men man får ju inte låta det här med siffror stiga en åt huvudet. Oddsen kanske inte är så stora att man blir satt i en kittel med kokande olja, men kanske så blir man galen?
