Själv är jag ganska bra på att vilja ha saker som jag egentligen inte behöver. Jag är nog en riktig girig typ när man tänker efter. Jag vill oftast ha allt jag ser när jag är ute och svirar på stan. Vad som gör mig så girig är egentligen inte mitt begär efter sakerna utan hur snål jag är mot mig själv och hur sur jag blir när jag inte får det jag vill ha.

Det är rätt knäppt sådant där om vad man vill ha och vad man suktar efter, jag kan till exempel aldrig riktigt sluta dregla när jag snokar omkring efter gamla prylar på arkivet för sörmlands museeums gömda skatter, orsaken? Trivia-Bertoia-Diamon Cha. Okej?? Kanske ni tänker, men det är faktiskt något så enkelt som den fåtölj ni ser här på bilden.



Jag fullkomligt älskar formgivningen av denna skapelse, många tack till Harry Bertoia som så vackert formgav och gav namn åt min favorit möbel. Jag önskar att jag någon gång kunde få ta med den hem, provsitta och bara njuta av ett glas lemonad i den svartlackerade ståltrådsfåtöljen. Men min lilla giriga vilja får helt enkelt hålla sig till tåls tills den dag jag tjänat tillräckligt med laxar för att bli ägare till ett par lika snygga kusiner till den här lilla älsklingen!