Jag har varit otroligt insnöad på politik de två senaste veckorna, mer än vanligt. Överlag är jag väldigt intresserad av filosofi, ideologier och politik, de hör ganska mycket ihop för den delen.

Tankarna far hit och dit hela tiden om vad som borde och vad som är i samhället. Vad vi bör förändra och varför. Anledningen är för att det känns jävligt pissigt att ingen jävel bryr sig. Alla bara glider runt och tar allting förgivet.

 

De tror att de kan komma och gå i skolan precis som dem vill. Det är vi som betalar för din skolgång idiot! Att dem inte fattar att varenda persons jobb och åsikt i detta land är värt att yttras. Titta bara på när det blir val, det är runt hälften av Sveriges befolkning som röstar, det är sjukt kasst. Vi väljer ett styre som värnar om de rika och då är det bara hälften som har svarat på frågan "Vem ska leda vårt kapitalistiska borgarsamhälle?" Jag blir less...

 

Texten har mycket att göra med det som är faktiskt på bilden. Han har slitit i gaser och damm på stålverket.  Jag har försökt att bilda mig en uppfattning om hur det var att leva på den tiden. Du slet dag in och dag ut för att chefen skulle ha sin profit och du mat och husrum till din familj. Anamma ryggsmärtor, krämpor i armar och ben, inte kunna andas, ventilation var för lantisar, här i fabriken sliter vi tills dör!

Reser vi tillbaka till den tiden hade vi människor som verkligen ställde upp för varandra för de visste, de visste. De arbetade gemensamt för att få rättigheter och inte slita i smuts, damm och snart döda kamrater. Tänk därför på att det är allas pengar du tar av. Det är mina skattepengar, det är dina och dina och dina och dina!

Jag blir less...


Victor Soldeus

Många tycker om att resa. Speciellt under den här årstiden, då det är kallt, mörkt och allmänt grått. Hur man reser är också en del av resan. Nu för tiden har vi oändliga möjligheter.

Du kan sätta dig på ett flyg, somna till, och sedan befinna dig i ett helt främmande land. Och om du har riktigt mycket pengar, finns chansen att du kan flyga på en liten rymdresa.

Om jag fick välja bland alla olika resesätt så skulle jag välja bilen. Jag skulle välja att göra en så kallad "Road Trip", vilket betyder att du och dina närmsta vänner packar en bil med allt viktigt och mindre viktigt, sedan är det bara plattan i botten. Vart ni hamnar återstår att se.

Tjusningen med denna typ av resesätt är att du och dina vänner kan besöka flera olika länder, utan att behöva passa en massa jobbiga flygtider. Ni kan även ändra era planer när som helst under resan. Allt blir oförutsägbart.

Bilden ovan är ett praktexemplar. En fin bil redo för vägen, och en glad snubbe redo för allt. Bilden hittade jag i tidningen Hem och fritid från 1973 och den ger mig en resande känsla.

För dig som gillar när allt bli underbart oförutsägbart.


Viktor Einarsson

Resor, resor, resor... När jag hör veckans tema har jag verkligen ingen aning om vad jag ska skriva om. Men jag gick fram till ett bord med två kartonger fulla med rese- och fritidstidningar från 60-talet, och började bläddra igenom dem, en efter en.

Efter ett tag började jag känna att "nej, men nu måste jag ju ta och hitta någonting", och det blir ju inte bättre av att man hör de andra mumla lite "ja, men den här tar jag".

Efter ett tag när jag står och bläddrar i en tidning som heter STF (Svenska Turistföreningens Tidning) från 1957 hittar jag en skitcool bild på Kebnekaise snett ovanifrån. Bilden tillhör en artikel som är skriven av Walo von Greyerz, och handlar om en expedition där Walo, en kompis och helikopterföraren Bertil flyger över den svenska fjällvärden och över Kebnekaise.

De lyckas landa på toppen och besöka Sveriges högst belägna toppstuga. På tillbakavägen, när de är 1500 meter över Fjällstationen vid bergets fot, stänger Bertil av motorerna och de gör ett fritt fall innan han startar motorerna igen och de landar lugnt och försiktigt.

När jag läste artikeln insåg jag att helikopterflygning är någonting jag verkligen måste skriva in på min "att-göra-innan-jag-dör-lista". Mer med på den listan finns bland annat fallskärmshoppning och att hoppa Bungee Jump.

Tänk dig känslan att sitta i något som ser ut som en förstorad metallinsekt och se Sveriges högsta berg på 2100 meter resa sig framför dig. Eller under dig.

Tänk dig fritt fall på Gröna Lund gånger 10!

Tänk dig om helikopterns rotorblad skulle frysa under fallet...

The Bucket List - när du har slut på idéer till listan


Max af Klercker

Svenska turistföreningens tidningsomslag, juni 1958. Då var det Sverige som gällde om man skulle resa!

Jul i Thailand, sportlov i Val d'Isere, vår i Paris och varför inte fixa ny höstgarderob i New York? Med dagens flygpriser och lättillgängliga resor är det hur enkelt som helst att klubba i London, istället för Stockholm liksom. Det känns som att hela västvärlden är fruktansvärt bortskämd med resor, det är snarare konstigt att inte åka utomlands än att göra det.

En sommar på landet har nog aldrig känts mindre lockande som när alternativen står mellan solbränna i Grekland och halvljummen midsommar någonstans i Dalarna. Men jag tror faktiskt att man måste lära sig att uppskatta de där underbara dagarna i en hängmatta med saft och Kalle Anka.

Vi har såna enorma privilegier som kan resa, det var ju näst intill omöjligt att ta sig längre än till Katrineholm för cirka 150 år sen. Men glöm inte det som finns i närheten.

Ta vara på Katrineholm!


Klara Lindvall

USA – så kallat drömmarnas land. Från shoppingmetropolen New York till de långa stränderna vid Los Angeles. Kanske en kort mellanlandning i Chicago på vägen för att chilla på någon liten musikklubb.

Så ser mitt framtida schema ut efter studenten. Förhoppningsvis. Om jag har pengar. Usch.

Sedan barnsben har jag vart fascinerad av USA. När cowboys och indianer krigade på tv & när jag fick reda att Walt Disney var därifrån. Stället kan ju inte vara något annat än magiskt! Visst, min syn på det hela har förändrats med åren och magin har börjat avta en del. Men det känns ändå som att man någon gång vill uppleva Grand Canyon, Mount Rushmore, Niagarafallen och alla balla städer i detta stora land. Disneyland är också ett måste.

Jag antar att det är dags att börja spara ihop en hög med pengar, så kanske jag har råd att resa dit och uppleva magin inom de närmsta tjugo åren i alla fall!




Emma Vestberg

Det är för sent att stanna kvar i väntan på hans älskade skall komma tillbaka, väntan på att han åter igen ska få möta hennes ljuva läppar i en efterlängtad kyss. Hur hamnade han här? Han var ju så säker på att det skulle vara för evigt.

Dom var 19 år och solen strålade igenom björkarna längs med vägen där de gick hand i hand, hans i hennes, hon var bara hans. Dom skrattade och hörde hur fåglarna kvittrade i träden och han kommer ihåg att hon hade det vackraste leendet han sett, hon var den vackraste av dem alla, den enda.

Det var sommar, deras sommar och solnedgången vid sjön blev deras plats, bara deras och han kände hennes mjuka hud emot sina fingertoppar, hennes ögon glittrade likt vattnet där de satt. Dom kunde vandra i timmar, eller bara ligga i varandras famnar i gräset på ängen.

Dom blev 20 år och hans dröm om att få leva med henne resten av livet gick i kras, för där nu i hans ställe stod där en annan, inte han utan en annan i hennes famn. Hon såg på honom med avsky, vad var det som hände, vad var det som gick fel?

Slagen blev hans dom, hennes mjuka hud blev nu varm och färgad av hennes eget blod, hon sprang iväg men den andra mannen som tog hennes hand. Nu står han där vid perrongen i väntan, snart kommer tåget. Detta blev slutet för deras resa.

Resor kan definieras på många olika sätt och jag valde att göra en resa igenom någonting som hänt mig och en mycket kär vän till mig. Ni får själva bedöma hur en resa ska se ut, men det är ett väldigt brett ämne så jag tog en liten del.


Matilda Thorén

Här har vi människan som fick ett G- i geografi, och de enda länder jag har besökt är England, Danmark, Norge och Polen. Jag är inte precis det barnet som åker med sin familj och steker i ett varmt exotiskt land varje vinter. Men, det är klart att jag är intresserad av omvärlden, men jag har verkligen ingen koll på den.

Radion står på hemma hos mig varje dag, och jag hör Ekot en gång i timmen och det berättas för mig, och så många andra, vad som händer här i Sverige och i andra länder. Naturkatastrofer, mord, politik, krig, firanden och så vidare. Men även fast jag hör detta varje dag, även fast jag uppdateras ständigt, så har jag själv inget att säga om det som radiorösten säger. Är jag helt enkelt så feg så att jag inte vågar tala om något som kanske händer i ett land som jag inte ens vet vart det ligger? Antagligen.

I turisttidningen "Utflykt" från 1962 hittade jag ett uppslag med en stor rubrik som löd: "Vi liftade Afrika runt". Det var en student och hennes fotografpojkvän som fick för sig att ta en tripp genom Afrika. De steg på som däckpassagerare på ett grekiskt fartyg och steg av i Alexandria och åkte längs Nilen tills de nådde sitt mål. Även fast detta var snart 50 år sedan så kändes det ändå aktuellt, låter det inte riktigt spännande, och dessutom nyttigt, att ta sig en tripp till Afrika bara sådär? Något man själv skulle vilja göra.

Bland alla bilder från resan (tagna av Lars Erik Wennberg) så lade jag märke till en bild på en liten massajflicka. Och av texten fick jag lära mig att massajerna, som jag faktiskt har hört talas om tidigare, är kända för att de inte slaktar sina djur för att livnära sig själva, utan de åderlåter dem och dricker sedan blodet istället. Detta hör till massajernas kulturella historia, att inte äta vilt. Brutalt, men ändå, de måste ju bry sig om djuren så pass att de inte vill slakta dem. Jag berättade det här för en vän till mig. Han fnös och sa att det var sjukt taskigt. Men jag sa det att om de nu åderlåter djuren så lär de ju ge dem tillräckligt med föda för att de ska må bra efteråt. Precis som när vi går och lämnar blod, läkarna säger till oss att dricka och äta ordentligt innan och efter för att vi ska må bra. Det kanske inte är någon vampyrism precis.

Ska vi dra till Afrika på utflykt kanske?


Dominique Sternberg