Min generation har från första start fått lära oss vad vi ska göra för att rädda miljön:
Källsortera.
Släcka lamporna.
Ta cykeln till skolan alternativt åka med kollektivtrafiken.

Men det finns en grej som jag tycker att de skulle kunna ha tjatat mer om, nämligen vikten av att minimera sin konsumtion.
Vi borde tidigt ha lärt oss genomskåda konsumtionssamhället.
Vi borde ha lärt oss genomskåda reklam som t.ex. marknadsför Nouba täckkräm som vi ändå aldrig kommer att använda och tillslut lämnar in till museum.
Jag önskar att vi om 15 år kunde se denna sminkask från 2012 som en souvenir från en tid då vi köpte saker som vi inte behövde.

När jag tänker efter så är jag en ganska miljömedveten människa utan att jag tänker på det. Jag åker mer buss än bil och jag går och cyklar så ofta jag kan, vi soppsorterar hemma, vi använder ofta vattenkokare istället för att koka upp vattnet, jag är väldigt noga med att stänga av stand-by-knappen och jag släcker nästan alltid efter mig. Dock finns det ju så mycket mer man egentligen kan göra, men som man inte tänker på i vardagen. Jag tror det handlar om att få något till en rutin.

 

Det är väl självklart att det är jobbigt att cykla till jobbet de fem första gångerna du gör det, men efter två veckor känns det som att du inte gjort annat. Så är det när det kommer till precis allting egentligen. Det är jobbigt och tråkigt i början, men efter två-tre veckor så har det blivit en rutin. Tidigare var jag väldigt lat när det kom till att släcka lampor och stänga av stand-by-knappar. Nu gör jag det jämt, för att jag gjort det till en rutin.

 

Så när det handlar om just miljömedvetenhet är det superenkelt att förändra sig. Och om det handlar om något så enkelt som att släcka lampan efter sig, så tror jag verkligen alla kan ändra på sig. Och att sedan röra på sig mer istället för att åka dit man ska, köpa KRAV-märkt mat, soppsortera eller att inte slänga skärp i naturen, är väl ingen match någonstans, så länge man gör det så pass länge att det blir en rutin. Något normalt, som alltid sker i vardagen.

 

Dessa dricksglas av brunt glas tillverkades av Duralex och om dessa glas någon gång skulle behöva slängas hoppas jag alla vet att de soppsorteras som färgat glas. Tycker alla borde göra någonting nytt gällande miljön, och förvandla det till en rutin så bidrar vi alla till att förbättra jorden ytterligare.

 

 

Att världen går under har man fått höra några gånger de senaste åren. Politikerna har knappt gjort något för att åtgärda det stora problemet. En lösning som jag tycker skulle vara trevlig är att återinföra lite mer hästkraft! Och då menar jag inte hästkraften i en bil utan en levande organism som skiter, äter och rids på - HÄSTAR!

En häst, när den galopperar, kan komma upp i hela 65 km/h!  Detta betyder att det skulle ta ungefär två timmar att rida upp till Stockholm och detta utan alla utsläpp och kostnaden av bensin. Det enda man behöver köpa till hästen är ett betsel, som den på bilden kanske som är av läder och dekorerat med kaurisnäckor, sadel, stallplats, mat till hästen, skor till hästen o.s.v. Men det slutpriset för alla tillbehören till hästen blir ungefär lika mycket som en bil kostar, minus bensinpriset på hästen, så från att hästen föds till den dör så kostar den ungefär 250 000, medan en bil är mycket dyrare. 

När det kommer till miljömedvetenhet är jag ganska intresserad av lösningar till alla problemen. Även fast den ovanstående lösningen egentligen är helt omöjlig att införa så vill jag tro att det finns lösningar eftersom det är mina barn och barnbarn som kommer att få leva i ett helvete om inte lösningar på problemen finns och genomförs. Så nästa gång du funderar på om du ska källsortera, gör det! Eftersom det är dina barn och barnbarn som annars kommer att få leva i skiten.

.

 

Det finns fördjupningar för rökverk.

Cancerpinnar.

Cigaretter.

 

Nuförtiden finns det mycket att vara miljömedveten kring. Källsortera vårt avfall, äta ekologisk mat fri från gifter, helst närodlat så att vi slipper flygkostnader och farliga utsläpp.

Vi måste undvika att köpa kläder som sytts i barnfabriker på andra sidan klotet, och vi borde verkligen se efter vad alla våra kroppsvårdsprodukter egentligen innehåller.

 

Det finns mycket vi är bra på i Sverige och mycket vi är dåliga på, men en sak som är väldigt tacksam över är rökförbuden.

Vi hittar inte längre askfat inne på cafeér, barer. Människor röker inte lika mycket inomhus - om inte under fläkten.

 

Det är inte längre tillåtet att sprida cancer till ofrivilliga. Det är miljömedvetenhet om något.

 

(Sen röker ju alla överallt utomhus i alla fall, men det är en annan femma) 

 

 

Tänk grönt för miljön!

 

Passande nog så är flaskan till det här rengöringsmedlet grön och medlet annonserar stolt med att det är effektivt utan ammoniak, som har visats ha både en försurande och övergödande effekt. Man tänkte alltså grönt redan på 1970-talet. Den tanken gör mig glad, att man för 40 år sedan inte var så naiv när det gällde miljön som jag faktiskt trodde att man var. För jag vet inte hur det var att leva då och hur man tänkte, jag vet bara hur det har varit från år 1995 och framåt. Och nu vet vi definitivt vilka konsekvenser användandet av olika produkter kan ha.

 

Vår jord är inte förevigt, så vi måste ta hand om den. Vår hemplanet har ju faktiskt varit riktigt snäll mot oss; vi har fått syre att andas och mat och vatten för att hålla vår metabolism igång. Borde vi inte då ge något tillbaka, eller rättare sagt ge rätt saker tillbaka. För jorden vill inte ha överflödig koldioxid från våra fossila bränslen, de freoner som förut fanns i din hårspray eller den ammoniak som finns i dina rengöringsmedel – om du inte har Andys Allrengöringsmedel förstås.

 

 

 

 

Den här prylen är så smart.

Ser ni vad det är? Det gjorde inte jag!

Det är en bortstol! Så himla smart, en stol som också är ett bord!

Nedfälld såhär är den ett funktionabelt bord, ett ställe att ställa sin kaffekopp på. 

Uppfälld har den ett skönt ryggstöd an kan vila sin trötta kropp emot. 

Borsstolen tillverkades 1933 och ägdes av AAO Sandberg (kryptiskt namn). Det ser ut som att han använde den flitigt.

Bortsstolen är sliten. Den har använts.

Det är såhär vi måste använda våra möbler.

För att spara på vår lilla jord måste vi nog köpa möbler i massivt ek och björk och sen använda dem tills de är helt sönder slitna

Kanske ha möbler som är som är som den här

En möbel man kan använda till två saker!

 

Tittägget består av två ovanligt stora, tomma valnötshalvor med en uppdelad jaktscen i själva skalet. Valnötshalvorna är invändigt täckta med ljusblått papper. På en degliknande bottenplatta med uppklippt gräs eller mossa, är olika detaljer placerade. I den högra halvan är det små klippor och längst upp en hjort. I den vänstra halvan en jägare med en hund samt berg och buskar i bakgrunden.

 

Vår värld är valnöten i allas våra händers kupade skålar.

Ett skal som tycks orubbligt när vi känner på det, andas på det, ser på det.

 

Så plötsligt upphör alla med att kupa händerna.

Alla börjar trycka på nöten från olika riktningar med olika viljor och valnötshöljet börjar sakta spricka. Kärnan börjar skaka. Gräset och mossan vibrerar, hjorten ramlar, buskarna vissnar och jägaren svimmar.

 

Det är så mycket ångest, prestation, domedagssmärta och sorg i miljöproblematiken och miljömedvetenheten. Tänker hellre på allting som valnöten.

 

Att vi ska kupa våra händer runt vår planet. Inte gräva, spreja, klyva eller slå sönder den.