Jag har ingen aning om vem Elsa Rosén var men förmodligen förknippade inte hon sin samling av julpynt med regn. Julpyntet som är tillverkat 1960 är inget speciellt i sig utan det är bara helt vanligt trevligt julpynt. Trevligt julpynt som jag i min negativa världsbild direkt förknippar med otrevligt regn. Låt mig bena ut det. Julpynt har man på julen och på julen har det under de senaste åren beklagligt nog regnat här i Nyköpingstrakterna. Jag är medveten om att det är värre i både England och USA med den saken (vi har ju i alla fall snö i Sverige ibland) men jag har aldrig varit mycket för ”tänk på alla andra som har det värre” moralen. Jag menar är det skit med något så bör man ju få utrycka sig om saken! Inte allra minst för att skaka av sig irritationen. Till exempel. Hur kul är det för pappa att plocka ut tomtedräkten bara för att en timme senare vara tvungen att stå och torka den med hårfön eftersom det ösregnade?

Nej! Tänker det fortsätta regna på julafton så får man åtminstone sätta regnkappa på jultomten!

Drip, drop, drip, drop, drip, drop… Regnet strilar ner för fönsterrutan. Studsar mot taket och fönsterblecket. Där innanför sitter jag, i fönstersmygen. Lutad mot en hög av kuddar och med en bok i handen. En kopp rykande hett te står bredvid mig på fönsterbrädet.

Många ord börjar visst med fönster…

Jag är en sådan där människa som tycker om regn. För det mesta i alla fall. Kanske inte de gånger när det krävs att man ska gå hem från bussen eller packa ner ett tält i det. Jag älskar att sitta inomhus, läsa och dricka te medan regnet smattrar mot (fönster!)rutan, men även att springa ut, bli blöt ända in på skinnet och få vått gräs mellan tårna. Fast bok- och tebiten är nog nästan allra bäst. Faktiskt. Tänk er bara. En bok som tar er till andra världar. Ingefärste i en stor tekopp. Kanske en kopp som tillverkades av Arabia och en gång i tiden tillhörde en familj i Eskilstuna? Kanske tillhörde den till och med samma Ingrid Alderstrand som en gång ägde koppen här på bilden? Vem vet? Vårt hem består ju praktiskt taget av loppisfynd.

Sen, när regnet slutar falla och solen tittar fram bakom molnen igen. Då lägger jag ifrån mig boken, lämnar den 60 mm höga urdruckna tekoppen på diskbänken och går ut för att insupa den där alldeles egna ”efterregnetkänslan” som ligger som ett svalt duntäcke över naturen.

Precis som i verkligheten innehåller film- och tv-serievärlden både sol och regn. Här kommer 10 filmer/tv-serier med regniga scener som jag älskar, utan inbördes ordning.

Forrest Gump, 1994 

How I Met Your Mother, Come on, säsong 1 avsnitt 22, 2006

The Shawshank Redemption (Nycklen till frihet.) 1994

The Notebook. 2004

The Truman Show 1998

Up 2009

Scrubs, "My Nickname" säsong 1 avsnitt 10, 2001

La Vita e Bella (Livet är underbart) 1997

Singin’ In The Rain, 1952

Okej jag ljög. Det är 9 filmer/tv-serier med regniga scener som jag älskar. Jag har inte sett Singin’ In The Rain men filmen kändes som ett måste på en lista över regn i populärkulturen. Gemensamt för de flesta av dessa scener är att de innehåller paraplyer. På museet hittade jag ett gäng paraplyer i olika stilar och från olika tidsperioder. Ett av paraplyna stack dock ut. Tyget var borta och kvar var bara pinnen. Paraplykäppen är av trä och är hopfällbar. Den tillverkades redan 1880 och har skänkts till museet av Thorborg Wahlberg från Malmköping.

Regn är mysväder. Jag sätter mig nästan aldrig och läser som jag egentligen vill när det regnar. Det blir oftast så att jag bara fortsätter med det jag gör och tittar ut lite då och då.

Jag tycker om regn om jag sitter inomhus. Jag ogillar att bli blöt trots att jag vet att jag komma hem och byta kläder eller att jag inte smälter, men känslan att vara blöt är hemskt. Men ja, jag tycker om regn om jag får sitta inomhus.

Är jag mot förmodan utomhus i regn så är jag inte direkt klädd efter väder. Jag har på mig mina vanliga skor och mina vanliga kläder. Jag har en regnjacka men det är sällan jag bär med mig den bara för att det kanske kommer regn. Jag måste veta att det ska regna för att jag ska vilja använda utrymme i min ryggsäck åt den.

Vad bör jag ha på mig då? Regnkläder är väl det tydliga svaret. Om man inte är punk.

Jag är inte punk egentligen. Jag har ett slackeryttre och mitt hjärta är en blandning av några matskedar indie och pop, någon matsked punk och hårdrock och någon tesked folk.  Det finns ingen klarhet. Jag är inte 100% punk. Trots att jag önskar det lite grann.

Men om jag vore lite punkigare så hade jag nog snörat på mig ett par Dr Martins i vått och torrt. Just detta par är inte ultimat i regn dock eftersom de är naturligt slitna då de använts och har spikhål i båda sulorna.

Kanske är det lite punk att inte bry sig om man blir blöt om strumporna. Jag är inte tillräckligt punk för det. Jag hatar blöta strumpor.