Finns det något mer Svensson än husvagnsemester med skrikande barn, ljummet kaffe i termos och svettiga ostmackor?

Ich don't think so. Men det känns ändå som att Svensson-kulturen har försvunnit ganska mycket, trots program som Ullared. Ullared ger mig för övrigt mardrömmar.



Det här campingsetet ger mig en bild av en landsväg på 50- 60-talet, och en mamma-pappa-barn-familj i matchande träningsoveraller i valfri pastellfärg.

De sitter och tar en liten fika i sina hopfällbara campingstolar. Husvagnen står bredvid, inkopplad i deras röda Volvo. De dricker saft och termoskaffe, och äter svettiga ostmackor.

Kalla mig pretentiös och dundertöntig, men husvagnssemester med matchande träningskläder kommer aldrig bli min grej. Då tältar jag hellre!

Sverige är fyllt med grön natur, så fort vi ska åka någonstans åker vi förbi mängder av åkrar och också bongårdar.

Och när man ser en bondgård tänker man: Kor och bönder. Och när jag tänker bonde tänker jag på en biffig man i hängselbyxor, halmhatt och stor fet prilla i käften.

Det här är såklart en fördom, men det var det jag kom att tänka på när jag såg den här 21 år gamla snusdosan. Gröna lacket, gröna Sverige, gröna bönder, eller vänta....

Min koppling var ju såklart lite skum, Sverige är ju inte alls grönt, det är ju kritvitt! Och svinkallt! Möjligtvis är bönderna, och korna blåa av kyla.

En annan intressant sak med snus är visst att krukmakare brukade tugga det för att öka salivutsöndringen. Så att de inte skulle bli blyförgiftade. Nej, men se där, en fördel med tobak…

När tv-serien Färjan började sändas tänkte jag: är det så här folk beter sig i detta land? Är det så här vi ser ut från ett rent objektivt perspektiv?

Att svenskars största nöje är att åka färja, bli fett full och gapig. Jag tänkte att det inte kan se mycket värre ut. Sen kom tv-serien ”Ullared”.

Alltså grejen med ”Ullared” är att det är rätt tragikomiskt, det kan vara underhållande att se alla dessa människor vallfärda med sina husvagnar till detta köpcenter. Sen är det inte lika så kul när man inser att dem är helt seriösa.

Jag vet inte, jag har alltid haft något emot husvagnar. De är stora, klumpiga och rätt fula. Och det osar verkligen ”Svensson” över dem. Vilket jag också har svårt för. Hela den här Svensson-grejen känns bara så… tråkig. Det finns liksom roligare saker att spendera sin semester med än att åka iväg med ett litet mobilt hem till en gräsplätt någonstans och grilla korv år ut och år in.

Nej, den enda bra husvagnsrelaterade saken är den animerade kortfilmen från 1938 ”Mickeys Trailer”. Ni vet den som visas varje jul när Musse, Långben & Kalle åker ut på en husvagnssemester. Om sådana husvagnar fanns på riktigt skulle jag faktiskt överväga att åka med.



Fast den här husvagnen är också rätt ball i och för sig.

Svensson - ordet som vad jag förstår det är lite av en synonym till ordinärt, den eller det vanliga som följer normen. Volvo, villa, hund syndromet…? Någonting som är ett kännetecken för ett visst land och nationalitet…

Våra fördomar säger då att ett motsvarande fenomen i Holland borde innefatta väderkvarnar, tulpaner och träskor. Jag var ju i Amsterdam nu i höstas med familjen och väderkvarnar såg jag faktiskt två-tre stycken, och en jäkla massa träskor. Tulpaner var det faktiskt dåligt med, kanske beroende på årstiden. Tänk dig de blågula älgarna i souvenirbutikerna i Gamla stan i Stockholm, så mycket fast nästan det dubbla med mjuka träskor (i liksom gossedjurs-material).



På mina papper angående träskorna på bilden hittar jag att de tillhört en viss Einar Pettersson och enligt pappret har de ”använts vid folkdansuppvisningar”. Det måste ju göra helt galet ont!? Det kanske inte syns så bra på bilden, men de måste ju vara knöggliga och väldigt obekväma inuti. Skor av 100 % trä, som man dessutom ska dansa i, vem kom på den idén egentligen? Jag tycker synd om Einars fötter faktiskt…