Zombies: Warm Bodies

 
 

Direkt när temat ”Zombies” dök upp i mitt huvud kommer jag och tänka på Zombie-filmen som går på bio nu. I vintras satt jag och två klasskompisar och kollade på trailern till den och jag kände verkligen att detta är en film jag bara måste se! Dock har jag inte gjort det än, men jag tycker den verkar vara hur bra som helst. Lite Twilight-stuk, faktiskt, men kärlek i filmer går alltid hem. Och denna verkar innehålla himla mycket humor också, och då kan det ju inte bli bättre.

 

Ungefär såhär stela ser zombies ut för er som inte har koll. Dock rör de lite på sig och ser allmänt.. döda ut. Detta är en undervisningsdocka och var det enda jag kom och tänka på som jag kunde relatera till, faktiskt. Stelheten är väl enda liknelsen egentligen. Denna docka tillhörde vårdskolan i Eskilstuna och denna vuxna docka tillverkades under 1970-talet.

 

 
 

Zombies: Zombieslöjd.

 

Jag är inte särskilt mycket för gotik, mystik och dylika ting. Därför är min kunskap på området zombies ganska kass.

Ändå finns det ett föremål som jag varje arbetspass gått förbi och kallat för ”zombie-klänningen” lite hipp som happ. Så varför inte tillägna detta inlägg dödskallen och historien bakom tyget?

 

Klänningen har varit utställd på Liljevalchs museum i Stockholm i sal 5 under 2012. Hemslöjden firade hundra år och klänningen ställdes ut i salen under rubriken Mellan hopp och förtvivlan – Slöjden i ett omvärldsperspektiv och bearbetade slöjden i korrelation till den globaliserade världen.

 

Det är Marie Teike som har gjort kreationen för Stockholms Stadsmission Remake. Ett projekt som syftar till att nyproducera plagg av gamla tyger som skänkts till Stadsmissionen. För att pengarna för de nya plaggen sedan ska kunna gå tillbaka till Stadsmissionen så att de kan verka där de behövs.

 

Vikten av slöjd för ett hållbart samhälle.

Som när jag spikar ihop de trasiga utemöblerna och trixar, istället för att köpa nya.

Som när Marie Teike tar gamla tyger och designar nygammalt.

 

Det är fint.

Det har ingenting med zombies att göra.

Men vi kan ju låtsas att zombiesar också slöjdar ihop sina halvruttna kläder ibland.

 

 
 

Zombies: Lik-Brud

 
 

Den 11 juli 1953 struttar en blivande brud från bilen in till sin klädkammare där alla hennes väninnor och brudtärnor väntar. Hon kommer in i kammaren och alla hennes vänner välkomnar henne i deras vackraste klänningar. Hennes brudklänning hänger på skyltdockan. En brudklänning av vit hålmönstrad nylon med tillhörande vit underklänning, lång ärm och rundad nervikskrage. Brudtärnorna hjälper den blivande bruden i klänningen. De drar upp dragkedjan i vänster sida och knäpper alla 24 klädda knappar i ryggen samt de tre klädda knapparna i ärmens nederkant. Hon tittar i spegeln och känner sig vackrast i världen. Hennes mor kommer in i kammaren och meddelar att det är dags att färdas till Svartrå kyrka i Ullared. Hon kommer fram till kyrkan och kommer in genom portarna, där ser hon sin blivande man, Lennart Jansson och hon fylls av glädje. När hon går nedför altaret och märker att något är fel på den mannen hon älskar, men ignorerar felet på grund av känslan av extas. När prästen frågar henne i sluddrig röst "Inga Karlsson, tager du denna Lennart Jansson att bli din äkta make och älska honom i nöd och lust?" slänger sig Lennart över henne och börjar käka av hennes ben. Världen svajar och Inga förstår inte vad som händer. Det blir svart.


Inga vaknar och tittar på sig själv, hennes fina klänning är täckt av blod. Hon tittar upp och ser sin make stirra på henne med blod runt munnen. Hon försöker tala men obegripliga ljud kommer endast ut. Hennes make tar hennes hand och kysser sedan hennes kalla, döda läppar och Ingas hjärta som brukade slå så snabbt när Lennart gjorde detta står helt stilla. Det slår sedan Inga att hon, som en gång var levande, nu är död men fast i de levandes värld.

 

 
P.s Klänningen hänger i Sörmlands museums föremålsmagasin. Hur bröllopet egentligen gick till får ni fantisera om själva!

Zombies: ZOMBIES, ZOMBIES, LITE FLER ZOMBIES OCH SÅ HAMLET

De är döda men ändå inte.

 

Med den där inledande meningen refererar jag så klart till de varelser som utgör veckans tema; zombies.

 

Musikvideon till Michael Jacksons Thriller var min enda koppling till zombies när jag var mindre, eller ja och så givetvis de odöda monster som Scooby Doo och hans gäng sprang på lite då och då. Det var det. Zombies idag är en helt annan femma.

 

The Walking Dead, Warm Bodies, I Am Legend ... Listan över filmer och tv-serier med zombieliknande varelser kan göras lång. Zombietrenden är ett faktum, publiken gillar tydligen dessa odöda typer. Jag ska inte ljuga och säga att jag inte är en av dem. Inälvor utanför kroppen, ett huvud i handen eller deras törstande efter braaaaaaains. Jag kan inte sätta fingret på vad det är jag gillar, för let’s face it de är rätt vidriga, men något är det.

 

Figuren på bilden är ingen zombie, det är en helt vanlig livslevande man – eller ja en man av brons åtminstone. Vid första anblicken for mina tankar direkt iväg till en viss William Shakespeare och hans tragedi Hamlet. Ni vet den där pjäsen där titelkaraktären själv inleder en monolog med de där alltför kända orden ” To be, or not to be, that is the question”. Att detta sedan är en souvenir från Nyköping (ni har väl inte missat stadsnamnet på glassockeln) tycker jag är rätt besynnerligt, för vad sjutton har Nyköping att göra med en man som håller upp en dödskalle? Om det faktiskt finns en koppling mellan dessa två, mellan mannen med dödskallen och staden Nyköping, så är det något jag helt har missat.

 

 

 

Zombies: Detta är ett varningsmeddelande

 

Ett virus har börjat sprida sig i landet genom den populära drycken Dinky, drickfärdig apelsindrink. Apelsinerna som drinken är gjord av har plockats av barn som bär på det supersmittsamma zombieviruset. Barnen på bilden på förpackningen är några av dessa som kanske ser harmlösa ut vid första anblicken, men som har blanka, svarta och tomma ögon.
Svarta tomma ögon är ett av de första symtomen, men efter det kopplas medvetandet mer och mer bort och instinkten börjar styra.
Smittan sker genom all form av kontakt. Det räcker med att en smittad rör vid ett föremål som du sedan rör vid för att smittan ska bryta sig in genom huden och på några sekunder drabba hela ditt system.
Vi räknar med att viruset redan har smittat 25 % av befolkningen på bara tre dagar och att det kommer att fortsätta sprida sig i en rasande takt. Det kommer bidra till en stor samhällsförändring och kanske hela mänsklighetens utdöende. Zombierna livnär sig nämligen delvis på människor.

Detta är en skräckfantasi som kan väckas av ett jospaket från 1970-talet.

 

 
 

Zombies: Walking dead

Idag vill jag prata om Walking Dead. Denna fantastiska serie.

För er som inte sett den är plåten följande:

Värden har drabbats av en sjukdom som gör folk till zombies. Rick är en sheriff som efter en koma vaknar upp i denna nya värld. En jakt efter hans fru och son börjar. Under vägen träffar han världens coolaste samurajsvärds-tjej, zombies och en värld som anpassar sig till ett laglöst samhälle där samma regler inte längre gäller. I början är man som tittare mest rädd för alla skrämmande, äckliga zombies. Men efter ett tag vänjer både personerna i serien och tittare sig vid dem och inser att de inte är så smarta och därför ganska lätta att döda. Det blir istället människorna man är rädd för. 

 

Jag funderade en stund vad man kan behöva under en zombie-apokalyps. Jag kom tillslut fram till att en bra grej. Lite vadd, nålar och en gasbinda är nog en rätt bra grej. Att kunna sy ihop sår etc är ju alltid bra och jag tror framförallt att det kan vara en mycket användbar grej att kunna under en eventuell zombie-invation!

 

 

Zombies: En framtida verklighet?

 
 

Det är nu juni 2030. Nyköpings stad är prunkande lila, grön, syrendoftande och redan hem för insekter, getingar, humlor Fåglarna kvittrar. Igelkottar gömmer sig i buskarna och måsarna cirklar kring hamnmagasinet.

Det skulle vara skolavslutning nu. Brunbrända barn i blommiga kläder och vita studenter, alla i lycka. Du skulle gå längs Runebergsgatan där din bästa vän bor i det vackra gula huset, med den trasiga häcken och springa in på gårdsplanen. Ropa hans namn och ni skulle gå tillsammans till kyrkan. Det är bara en liten detalj som inte riktigt stämmer in i bilden.

Huset är tomt, precis som de resterande i staden. Det är ingen där.

 

Hör ni tystnaden?

”Kan en höra tystnad?” tänker ni.

 I en värld där mänskligheten nästan dött ut, lovar jag att ni hör den.

I den världen är tystnaden er närmaste vän, för så länge den finns vid er sida är ni trygga.

   Förutom några hundratals hela människor finns endast de levande döda kvar.

De som ruttnar inifrån och inte skulle tveka att tugga på din halspulsåder, för känslocentrat är dött.

 

 I en liten grupp människor som tyr sig till varandra kan vem som helst bli nästa offer för de andra. Vem som helst kan bli den man blir tvungen att kapa benet på, eller skjuta i huvudet.

Ingen plats är trygg och ingen plats är fri från de levande döda.  

 

Jag tänker mig en värld där varje minut är en kamp för överlevnad och trygghet, där hoppet egentligen är ute, men där man ändå mer än allt önskar någon form av stabilitet i vardagen.

En plats där man kan sova en hel natt utan att vara rädd, där man kan stanna länge nog för att återhämta sig, bli kär, föda ett barn. När man inte behöver oroa sig för att tystnaden ska försvinna, och när ett tomt hus är ett gott tecken.

 

Det är zombieapokalypsen, och vem vet egentligen vad för epidemier vår framtid bär på?

Det kanske blir vår verklighet.