En text är aldrig likadan för olika mottagare. Det är vad jag tror. Vissa finner dolda budskap, andra inte.

Det svenska klädmärket Cheap Monday är känt för att haft dolda djävulsbudskap i sina kläder. Även deras dödskallelogotyp, har ett uppochnervänt kors i pannan. Detta skapade stor debatt för några år sedan.

Med viljan av att skapa debatt och lite PR till Sörmlands museum så bestämde jag mig för att gå på jakt efter dolda budskap bland alla saker på Sörmlands museum. Jag hittade ett så kallat brudskrin. Locket är prytt med ett målat motiv av ett kärlekspar i skogsmiljö. Till höger om paret kommer en man gåendes, han håller i något slags vapenliknande föremål vars form påminner om en gigantisk sax. Från föremål i hans händer skjuter sig en ormtungsliknande stråle fram. Denna stråle är röd och ser därför mycket oroväckande ut.

Motivet visar något som mycket väl skulle kunna vara en tolkning av ett svartsjukescenario, ett triangeldrama. Men vad har ett sådant motiv på ett brudskrin att göra? Fast kanske är det bara jag som tolkar motivet på detta vis. Kanske har jag min fantasi pressat fram detta budskap. Kanske är mannen till höger en godhjärtad man, kanske är den röda strålen från hans föremål en kärleksstråle. För visst symboliserar färgen röd likväl fara som kärlek.

Vi har alla en liten låda, eller ett litet ställe där vi förvarar våra hemliga prylar. Jag kan slå vad om att de flesta har ett litet kassaskåp hemma, eller en liten plånbok som ligger gömd någonstans i huset som innehåller saker som vi vill dölja och som vi vill ha för oss själva.

Jag har minnen från när jag var liten, då hade jag ett kassaskåp där jag la allt av värde som jag ägde. Till exempel tänder som jag hade tappat, som jag snodde tillbaka från ”tandfen” och la i en liten låda längst in i kassaskåpet. Tänder, kanske inte så mycket av värde egentligen, men det var ju tufft att kunna skryta för kompisarna om hur många tänder man hade tappat.  Jag hade även halsband och andra dyrbara saker som jag hade fått. Jag tyckte att det var skönt att ha ett ställe där man kunde lägga saker som ingen annan kom åt, där mina grejer fick vara ifred.

Den här lilla lådan med en tok grym elefant på är gjord av flera olika träslag. I lådan finns det två lådor, som är perfekta att gömma hemliga prylar på. Den här lådan är en hemliga-prylar-döljar-låda.

I vissa fall kan jag inte få nog av hemligheter. Det är hur kul som helst att ha en hemlighet som man döljer för hela världen tillsammans med en kompis. Men att själv inte få  ta del av en hemlighet som "alla andra" vet om kan kännas förjävligt.

So, what's your story? Så brukar jag tänka varje gång jag ser ett porträtt med en avbildad homo sapiens. Det gjorde jag även när min blick gled över det porträtt ni ser här på bilden. För visst undrar man? Vad är ditt öde och varför? Tavlan är ett porträtt målat av överstelöjtnant Olof Johan Södermark. Kvinnan som porträttet ska föreställa hette Maria Charlotta Herrström och var gift med brukspatron Anders Herrström.

Tavlor har en mystisk aura kring sig. En aura av en historia som hamnat i glömska eller aldrig förståtts annars än av konstnären själv. Ett porträtt är mer än en bild och ett kort. Det uttrycker och gömmer så mycket mera. Genom att se på ett porträtt ser man den människa som konstnären avbildat genom konstnärens egna ögon och inte genom kameralinsens skarpa pixlar. Vi vet inte allt som håller sig dolt under ytan på en oljeduks täta vävnad, vi ser inte historien om vilka felsteg som har tagits längs med vägen.

Din mamma vet om du mår dåligt, dina kompisar vet direkt om du har en hemlighet. Säger du till chefen att du träffade Lasse Berghagen på bussen och därför är försenad till mötet förstår han säkert att så inte är fallet. Men en som verkligen lyckats med att dölja något för många andra måste väl ändå vara Mona Lisa, Da vinci's lilla porträtt, ni vet? Hon ler ler och ler. Och sen då? Ja hon smilar vidare. Det finns inget som kan dölja saker så bra som ett porträtt. Man kan aldrig veta vad den personen tänkte på i just den sekunden han eller hon avbildades och vad dess uttryck vill säga. Man kan bara gissa, dold symbolik och gömda gåtor lurar i många historiska mästerverk, de fängslar oss, får oss att vilja veta mer. De förstummar oss, bjuder in oss, visar oss en hel värld. Men samtidigt göms där något. Något som aldrig kommer att bli funnet varken av dig eller mig. Det dolda förblir dolt.

Finns det någonting mer hemlighetsfullt än ett lås eller nyckelhål som saknar nyckel? Förmodligen ja, men nycklar är lite magiska på det sättet att det måste finnas hur många miljarder nycklar i världen som helst, och alla är olika och går till olika lås… Eller? Alltså jag har funderat över det här. Hur många kombinationer kan det finnas? Borde det inte kunna finnas en nyckel kanske till ett cykellås i Indonesien som skulle kunna fungera till mitt skolskåp, hypotetiskt sett? Men visst är det fantastiskt om man glömmer den tanken och tänker hur många dolda saker som är förseglade med lås för att endast några få ska ha tillgång till det…

Den då största hemligheten av alla. Så stor att alla nycklar i världen aldrig kommer räcka till för att fullborda din kunskap om den. Någonting varje av ca sju miljarder människor har en personlig del av som aldrig är exakt lik det någon annan har. Jag pratar ju självklart om det mest underbara och vackraste som finns, den perfekta klyschan – Kärlek! För att hitta nyckeln till någons hjärta finns ingen precis nyckel då allas nycklar omformas samtidigt som vår personliga utveckling.

Nyckeln på bilden är i alla fall en så kallad kammarherresnyckel, så förmodligen var det en nyckel som tillhörde en kammarherre (vild gissning!), men undrar vad som finns bakom nyckeln, eller rättare sagt, vad som finns bakom det lås nyckeln skyddar… ja jag kan bara spekulera men formerna får mina tankar att glida iväg till Nyköpings Gästabud och den klassiska nyköpingsnyckeln. Just den här nyckeln ägdes i alla fall av Anna Lovisa Charlotta Sparre som då kanske var kammarherre, eller vad vet jag…

Dolt är veckans tema, ett ganska brett och finurligt tema. När jag tänker på just ordet dolt dyker en massa saker upp i mitt huvud. Mest dolda avsikter och sådär, dolda tankar och dolda känslor. Men sen kommer också kurragömma upp i huvudet, och den underbara leken tänkte jag prata lite med er om.

Är inte kurragömma egentligen världens tråkigaste lek? Alla har lekt kurragömma någon gång i sitt liv och det måste vara en sjukt gammal lek. Men egentligen är det ju svintråkigt. Hur kul är det att sitta gömd på samma ställe och vara knäpptyst tills någon hittar en? Jag blev alltid kissnödig och var tvungen att ge upp när jag var liten, inte superkul.

På temat dolt vill jag mest säga att 1) kurragömma är en överskattad lek, och 2) att det skulle vara super-roligt att vara en liten pyssling och kunna gömma sig i den här superfina skåpet från 1600-talet.

Jag städade häromdagen, och ni kan bara ana vad som kan dyka upp efter en storstädning (eller när man bara drar upp persiennerna). Det kan vara saker som man har letat efter jättemycket, eller saker som man helt har glömt bort att de existerar!

Som mitt drömlexikon. Jag har ett drömlexikon som jag älskar, så fort jag har haft en riktigt konstig dröm så nappar jag mitt drömlexikon och tyder den. Jag har fått veta mycket om mina dolda känslor genom detta. Inte för att allt som står i mitt drömlexikon behöver vara sant, men vem vet?

I alla fall, vart hittade jag mitt försvunna lexikon då? Jo, under soffan. Tillsammans med julklappen från min pojkvän. Det var som julafton igen!



Här är en flådig soffa med blommigt mönster som lämnades in till museet för ca 40 år sedan. Den har en sån där perfekt glipa under sig där bara saker älskar att ligga dolda i. Speciellt när man behöver dem!