Sprickor i målningen.
Sprickor i samtiden.
Sprickor i hjärtehöljet.

Edward Rosenberg.
Året årtonhundranittiotre och naturen har alltid varit naturen.
Den universella skönheten.
Det tidlösa rummet utan väggar.
Det expansionsvilliga outforskade familjära.
Kroppsligt nära.

Byggsten byggsten.
Nej.
Här finns bara rötter.
Träd som vandrar omkring i sina barfotafötter.

Snurrar snurrar.
Skär himmel droppar.
Duvor seglar i sina duvfjäderskepp.

Här finns bara stigar, inga vägar.
Snirkelsnår och hjärtespår.

Den oändliga trösten.

 

 

“Yellow is commonly associated with gold, sunshine, reason, optimism and pleasure, but also with envy, jealousy and betrayal.”

 

Wikipedia har en del att säga om färgen gul. Det är en färg som man vanligtvis förknippar med guld, solsken, förnuft, optimism och glädje samtidigt som man associerar den med avund, svartsjuka och svek. Det finns alltså både gott och ont med färgen gul, precis som med allt annat i livet.

 

“Yellow is the colour that divides edible snow from non-edible snow.”

 

Urban Dictionary har en annan lite härligare definition av färgen gul, nämligen att det är den färg som skiljer den ätbara snön från den oätliga. Och det är ju sant samtidigt som det är passande för dessa tider (eller när det här inlägget publiceras så är snön kanske borta, vem vet vad väderguden har i tankarna) då snön ligger så fint på marken och spåren efter användarna av detta hund- och kattschampoo syns klart och tydligt. Så kom ihåg, ät inte snö med färgen gul!

 

Definitioner åsido så är gul en färg som många inte tycker speciellt mycket om, och jag är en av dem. Det är en färg som stundvis kan göra så att det sticks i ögonen och man vill inget annat än att få titta bort. Men gult är också färgen på de taxibilar som fyller gatorna i världens mest omtyckta metropol, det är färgen på min favoritfrukt och det är en del av den där underbara processen när man förbereder en resa. New York, mango och pengaväxling har alltså en sak gemensamt och det är färgen gul, så därför tycker jag att färgen gul är helt okej trotsallt.

 

 

Solens strålar, den vackra påskliljan, mina skor och den fina ringen på bilden funnen av Ivar Schnell 1956 har alla den fina och uppiggande färgen gul.

Färgen gul stimulerar både den gröna och den röda färgen i näthinnan och är en av primärfärgerna, den symboliserar även solsken och uppfattas som uttryckande optimism, upplysning, glädje, lycka, intellekt och energi. En gul person är en person som har en positiv livssyn, är flexibel och nyfiken. Det är en person som ofta nickar engagerat när någon annan berättar eller pratar om något och är bra på att se och bekräfta andra. Gula personer föredrar även att arbeta med andra människor som gärna är positiva. Färgen gul är alltså inte något negativt utan något man ska sträva efter om man vill uppnå dessa kvalitéer som jag anser är väldigt positiva och bra kvalitéer. Jag ska från och med nu sträva efter att bli mer gul och se saker och ting ur en mer optimistisk synvinkel, hur tänker du göra?

Detta är en guldring som saknar en fjärdedel och hittades i fyllnadsjord, vid schaktning framför västra längan under den stenlagda borggården vid Nyköpingshus. Det är en ring med två sammansatta, släta skenor på det bredaste stället. En ring jag önskar att jag funnit hel och bevarad så att jag själv skulle kunnat bära den, för den har verkligen en charm över sig och har en väldigt fin färg...

 

 

 

Anne-Marie Dardel hade själv ingen anknytning till Sörmland, men hennes samling kläder och koffertar har skapat en åt henne.

 

Nordiska museet sa vänligt nej tack till att bevara hennes ägodelar, så då skänkte hon istället varje plagg till vårt museum, med hjärtliga hälsningar och hopp om att de skulle vara till glädje för någon.

 

Precis vad det är för mig!

 

Denna strålande klänning i tyll och konstsiden för tankarna till disneyprinsessor och bal på slottet.

Anne-Marie ung och vacker, valsandes fram med sin nyblivna fästman Jean Alexander, som festens ljuspunkt.

Som förälskade.

Ren och skär lycka,

Som sedan hamnat på en galge i en vrå på museet. Ivrigt väntande på att någon skulle upptäcka den igen, Plocka fram den och känna den gula värmen sprida sig i kroppen.

 

Och jag fann den.

 

 

 

Goddag, 

Mitt namn är fröken Thérèse Lundwall. Så trevligt att jag har fått äran att skriva några rader här på er fina blogg. 

Jag hörde att temat var den bjärta färgen gul och kom då osökt att tänka på det utsökta liv jag i förra veckan inhandlade. Det har så decorativa detaljer i sammet, spets och silvertråd. 

Oh tänka sig att ett stycke tyg kan bringa en sådan lycka! Jag tror bestämt att jag ska ha det på mig imorgon när jag och några väninnor ska ha en liten picnic i vårsolen!

 

Adjö,

Thérèse Lundwall 1889 Kungälv, Bohuslän

 

 

Högtider är något utav det bästa jag vet. Julafton, midsommar, påsk och födelsedagar. Helst av allt andras födelsedagar nästan, människor som står mig nära. Så att jag får ge. Jag älskar att köpa presenter och vara påhittig och kreativ och ge någon något som sedan uppskattas, är behövligt och används. 

 

Jag tycker påsken är den, vad ska man säga, mysigaste och gladaste högtiden. Nog för att julen är bokstavligt mysig, när man sitter inne i värmen med familj och äter gott och öppnar paket medan det är snö och minusgrader utanför fönstret.

Men det är runt påsken som blommorna börjar titta fram och när kylan börjar gå mot värme. Man kan börja cykla, ta fram vårjackan och byta ut kängorna mot converse. Utöver färgglada fjädrar, påskägg fyllda med färgglatt godis och målade ägg i påskris så ser jag påsken som en högtid som välkomnar våren på något sätt, och det är hur mysigt som helst. Och det ger en så himla många varma och glada vårkänslor.

 

Denna höna av porslin är gjord i keramik, och är en del av samlingen ”Eskilstunahemmet” som Roger Alderstrand gett föremål till. Denna höna skulle passa himla bra bland allt färgglatt påskpynt i någons hus medan våren utanför knackar på dörren.