När Youthhood besökte älskas...ätas hade bara kaninerna kommit. Sen några veckor tillbaka finns även grisar, lamm, får, höns och tuppar att hälsa på i utställningen.

Efter vi hade ätit en mycket god middag på Orangeriet fick vi besöka utställningen om djurhållning och köttindustri.
Utställningen ”Älskas… ätas” kastar en spotlight över verkligheten för olika typer av djur idag och genom historien. Till exempel hur stor skillnad det är mellan djur som gris och hund trots att de egentligen är ganska lika.
Hur kan det vara så upprörande att en hund blir påkörd när grisar systematiskt dödas och käkas?

Utställningen lägger inga värderingar i sättet djur behandlas, utan upplyser om hur det är och kanske får dig att tänka efter.
Utställningen är väldigt stark och chockerande, men jag tycker ändå att den är lämplig för alla åldrar. Det kan låta makabert men samtidigt som utställningen upplyser om slakt är den väldigt rolig att gå runt i, det finns skyltar som den ovan att läsa och krypgångar för de som finner lek mer tilltalande än fakta.
På utställningen blandas:
 plastdjur
 bilder och kött och verkliga grymtande grisar vilket får en att tänka efter vad djur egentligen är?
Och vad mat är?

Jag tycker solklart att denna utställning är värd ett besök eller fler, den är gratis, rolig, upprörande och snyggt gjord. Om inte annat, gå dit för att kolla på de söta kaninerna…

Det kändes lite som att jag blev ett litet barn igen när vi vandrade runt på utställningen ”Älskas… ätas” på Nynäs. Det kanske inte syntes på mig men på insidan sjöng jag av lycka och känslan av att vara liten igen fyllde hela mig. Vi klättrade på kossor av plast, fick se kaninernas lycka när de blev utsläppta och tittade med stora ögon på såväl gamla som nya fotografier. Vi hade helt enkelt roligt bland alla gosedjur, plastdjur och de riktiga kaninerna.

Utställningen var lättsam och skojig, men har ett djupare budskap. Runt hela utställningen fanns det tankeställare, informativa texter samt citat uppsatta som verkligen fick ens hjärna att börja arbeta. För vad är det som gör att det är okej att slakta grisar men inte hundar? Frågan kan uppföljas av ett av de uppsatta citaten: ”En gris kan allt som en hund kan utom att skälla och gå i hala trappor”.

Ett av djuren av plast på utställningen är även en korsning mellan en människa och en gris. För människan använder grisens celler till flera syften. Jag måste erkänna att jag kände en djup avsmak för den plastiga varelsen och en innerlig önskan om att en sådan utveckling aldrig kommer att ske. Leve evolutionen men inte på det här sättet, usch.

Utställningen handlar om etiska frågor som många människor undvikar att tänka på, jag var en av dem. Men genom en utställning som på ett lättsamt och stundvis barnsligt sätt behandlar komplexa frågor med ett bestämt budskap fick även jag lära mig en liten läxa.

För kanske är det här inte rätt.

Kanske måste något ändras.

Kanske måste vi ändras.

Jag äter kött och har alltid gjort det. Jag vet att det inte är försvarbart, men de enkla anledningarna att det är riktigt gott och enkelt att äta kött gör att jag aldrig har blivit vegetarian.

I utställningen Äta, Ätas på Nynäs finns det en avdelning som tar upp djurhållning och framförallt hur grisar lever på Svenska farmar. Grismodeller i naturlig storlek illustrerar hur liten plats grisarna har att leva på, och bilder från slakterier visar hur köttproduktionen ser ut. Det är hemskt, det är blodigt.

Utställningen har funnits i tre år och mött blandade reaktioner. Några föräldrar ville inte att deras barn skulle se slakteridelen, de tyckte att det var för läskigt för dem.

Detta har jag stora invändningar emot. Om man har valt att äta kött och valt att ge kött till sina barn, då tycker jag att man inte heller får skygga för att se verkligheten kring köttproduktion. Man får inte skygga för att visa sanningen för sina barn.

Som köttätare har man gjort ett val och det är ett val man måste stå för. Därför tycker jag att man inte får vara rädd för att konfrontera det valets baksidor.

Så ta nu en dag på vackra Nynäs och besök utställningen själv!

En solig söndag besökte vi en utställning som handlade om djur, ”Älskas... Ätas”. Djur vi äter och våra sällskapsdjur. ”Det är väl inte så mycket mer än lite småfakta och djur här och där”, tänkte jag innan jag gick in. Min tanke när jag väl gick in och såg mig omkring var ”Wow, vilket engagemang och intresse det måste finnas här”. Och jag själv, som inte har någon särskild koppling till djur över huvud taget, kunde faktiskt inte slita blicken från allting. Det var så mycket överallt och det var så kul att läsa och titta omkring, jag blev intresserad för att jag märkte att det låg mycket tid och tanke bakom idén.

På varje liten tavla jag läste blev jag överraskad, och insåg att det verkligen inte är mycket man vet. Och det som gjorde mig mest överraskad var alla siffror om djuren som man inte alls hade någon som helst aning om. Till exempel som att det finns 17,5 miljoner (!!!) katter, hundar, hästar, nötkreatur, får, grisar och höns. Det är ju hur mycket som helst verkligen! Och dessutom finns det 472 500 svenska hushåll med andra sällskapsdjur. Det är sjukt hur många andra levande varelser vi faktiskt bor tillsammans med, och att man egentligen inte har någon aning om hur många.

Älskas...ätas är en lekfull utställning om ett allvarligt ämne. För både barn och vuxna.

Utställningen står i gamla ladugården vid Nynäs slott 5 maj - 30 sep 2012. Öppetider och dagliga programpunkter hittar du på Sörmlands museums hemsida.

Utställningen gav en bild över hur utvecklingen lett till att vi människor har delat upp djuren i två spalter.

Djur som från början var likasinnade och hade samma förutsättningar,

Men där ena kom att älskas

Och den andra ätas.

 

En gång i tiden levde vi jämsides med djuren.

Precis som det skulle vara.

Det jagades när det behövdes, för sådan är naturen.

Vi jagade vildsvin, rådjur, älgar och åt av hunger för att vi var tvungna.

 

På den tiden fanns det en respekt för det vilda, för de djur som precis som vi, har samhällen, familj, munnar att mätta och ett liv att leva.

Den lilla grisen som levde lyckligt i skogen, på en äng, betandes, rullandes i gyttja.

Hunden som redan då fanns som sällskapsdjur men också i vilt format.

 

Och vart hamnar vi idag?

 

I takt med att människans hjärna utvecklas, anser vi oss ha mer makt över det som ingen äger, och vi anser oss ha rätt att göra saker som det inte finns några rättigheter till.

 

Vi tar makten över djuren och bestämmer själva vad vi vill använda dem till. 

 

Djur som är svagare än vi, och inte kan göra motstånd.

Den som smakar bäst och är mest lättfångad placerar vi i trånga metallburar, utan friheter, utan någon form av levnadsstandard. Den slussas dit vi vill ha den. Vi pekar genast ut den, säger att det där är mat.

Samtidigt som den andra får långa skogspromenader, mysiga hemmakvällar, kött i gelé, smulor under bordet, kramar, klappar och ett värdigt liv. 

 

Är det inte märkligt? Att vi kan göra så.

 

Göra något som leder till att du inte klarar av en hunds ensamma ylande, men att du klarar av paniken i en instängd slaktgris ögon, för det är inget djur. Det är mat.

När jag klev in i det slags alternativa universumet, utställningen, fylldes jag av en mild ångest samtidigt som mitt sinne blomstrade av vilja att utforska lokalen.
Efter en stund utanför sittandes på plastdjuren var jag beredd att ta mig an de eventuella obehagligheterna jag skulle komma att få se.
Turligt nog hade vi ätit lunchen innan besöket, vi alla var säkra på att vi nog inte varit så hungriga annars.

Jag spatserade runt för att få se hundar i grisfarmsbyggnader och en gris i hundkoppel och koja.
För att upplysa om den biologiska närheten hundar och grisar emellan, men den faktiska skillnaden mellan deras liv.
En fiktiv grisslaktslokal och en människogris.
Människogrisen som en slags påminnelse om det sätt vi leker med evolutionen på.
Samt rädslorna som finns där inuti leken.
Också för att påvisa det faktum att vi använder oss så mycket av grisen för att överleva.

Jag fick se en hönsbur som mest var ett metallskåp där ingen vill bo.
Och läsa om vilka insekter som bor bland oss.
Se små kaniner.
Lära mig mer om oss människor och våra förhållanden till djur.

Utställningen ifrågasatte den verklighet som vi lever med idag.
Varför ska vissa djur älskas och andra ätas?