En väldigt kall och snöig dag träffas alla Youthhood-bloggarna på Kumlins för en fika. Karin hade tagit med sig gamla tidningar från förr som vi satt och tittade i. Det fanns allt från cigaretter med mintsmak till tips om spädbarn inför barnafödseln. En mycket trevlig afton må jag säga, speciellt på Kumlins där de har renoverat och skapat en riktigt fin atmosfär! Ska jag vara helt ärlig trodde jag förut att det var en bar, men nu är det helt och hållet förändrat. Du borde gå och ta en titt! Det finns mycket gott fika där, även glutenfritt som för dig som är glutenallergiker som jag (Budapest var mycket god).


När jag och Marika bläddrade igenom en liten tidning som hette Klumpe-Dumpe, (just denna tidning var nummer ett och var från 1957) läste vi en väldigt gullig historia om ett barn som ville att hennes pappa skulle stanna hemma och leka med henne. Men han sa att små barn och mammor ska stanna hemma och ta hand om hemmet och pappor ut och jobba, så han kunde inte stanna hemma. Sedan var det för mycket snö ute så pappan kunde inte ta sitt tåg till jobbet vilket gjorde att han var tvungen att stanna hemma, vilket var tur för hans dotter eftersom hon fick leka med sin pappa som hon ville!

Min första tanke var att historien var väldigt söt, men sedan kunde jag inte sluta störa mig på vad det stod: att mammor och barn ska stanna hemma och pappor ska ut och jobba. Jag är glad att jag lever i dagens samhälle då pappor kan få vara hemma och leka med sina barn om de vill och mammor åka och jobba om de vill, för dessa två alternativ är något jag vill kunna välja mellan.

 

 

 

Frisk som ett brusande vattenfall.

 

Ja, så vackert beskrivs Salem ”världens mest omtyckta mint-cigaretter”. Det låter ju riktigt lockande, det är ju nästan så att man vill ta sig ett bloss. Det är ju nästan så att man vill hoppa in i bilden och sätta sig bredvid den rökande pojken och flickan och betrakta det vackra och friska vattenfallet i bakgrunden.

 

Den här reklamen är tagen från tidningen Nya Damernas Värld. Och nej tyvärr, denna upplaga finns inte att köpa i närmaste kiosk. Har du dock en tidsmaskin som står och skräpar i garaget så är det bara att knappa in året 1962 så står den där så fint i tidningsstället och bara väntar på dig. Då kan du ju även passa på att köpa ett paket friska mint-cigaretter.

 

Salem – för friskhetens skull.

 

Det var då ett jädrans tjat om friskhet. Jag antar att han/hon/hen som kom på dessa slogans refererar till den där friska mintsmaken, lik den man får när man borstar tänderna, och inte till det faktum att man blir så ”frisk” av att röka cigarreter. För om du har missat det så är det inte speciellt bra för din hälsa att röka cigaretter – även om det är mintsmak på dem. Dina lungor blir alldeles svarta efter bara ett fåtal bloss, och vem vill ha svarta lungor liksom. Om ni inte riktigt hänger med modetrenderna så är det faktiskt riktigt inne med naturliga lungor i år, svarta lungor är liksom så förra seklet.

 

Nu lever vi som tur är inte på 60-talet och numera står det faktiskt ofta rökning dödar på cigarettpaketen. Här målas det då inte upp några vackra bilder om brusande vattenfall.

 

 

Det är veckorevyn publicerad 1962 i frasigt papper till priset av 85 öre.
Jag håller tidningen i mina händer och bläddrar försiktigt.
Bladen är trots sin ålder mycket slitstarka men det är just själva tanken på åldern tidningen har som gör att jag bläddrar så varsamt.
Som om jag höll i tiden, höll sextiotalet i mina händer, nästan lite heligt.

Lyckligast blir jag när jag upptäcker att tidningen publicerat flertalet noveller.
Att litteraturen har fått plats bland sminktips och skjortklänningar och insändare.

Idag så måste vi tvunget skilja på skräplitteratur och finkultur.
Vi måste tvunget kategorisera och organisera olika sorters texter och författarskap och intressen.
Man diskuterar hur pass synd det är att allt färre ägnar sig åt att läsa litterära verk.
Mycket tror jag beror på det att litteraturen inte introduceras på ett sätt som gör att flera målgrupper ansluter sig.

Att implementera mer smyglitteratur lite varstans tycker jag är fint.
Allting måste inte vara antingen eller.

Och litteraturen är kreativiteten, är samtidsbearbetningen, omformuleringen, är existensen.
Vissa saker berättas på bästa vis i litterära verk.

 

Facebooksidan vita kränkta män är en av mina favoriter. Sidan som visar alla kränkta män i vårt avlånga land.

De har blivit utsatta för PK-maffians hemskheter.

De får "inte säga så i det här jävla landet"

De hatar på feminister som använder hen och har drivit bort de "bra" och traditionella könsrollerna då män var män och kvinnor var kvinnor.

De är de tappra riddarna som tagit på sina axlar att försvara alla negerbollar, pepparkaksgubbar och kyrkliga skolavslutningar.

De har likt hen (mannen?) i insändaren från Bildjournalen år 1968 blivit avsnästa på krogen och är arga och bittra "kvinnor... hummel grummel".

De är dessa män och alla alster de producerar på diverse sociala medier och forum som sidans skapare Kawa Zolfagary visar upp.

 

En kram till dessa män som med sin idioti, inskränkthet och ilska alltid ger mig ett stort leende på läpparna!

 

http://facebook.com/VitaKranktaMan

 

 

 

”Husmodern” var en tidning som gavs ut under 1950-talet, jag fick äran att bläddra igenom en från 1954. Det var nummer 11 och den kostade 55 öre. Det är rätt häftigt ändå, med tanke på hur intresserad jag är av layout och design, och se hur tidningarna såg ut då. En himla stor förändring är det minsann.

 

”Vart tar alla pengar vägen?” var fem ord som tog upp 80% av en sida i tidningen och som fångade mitt intresse. ”Det var en himla bra fråga”, tänkte jag. Notisen var en reklam för Sparbanken och budskapet var att skaffa sig sparskydd då pengarna lätt försvinner. ”En femma hit . . . En tia dit . . .” inleddes reklamen med, och även om ”femma” idag förmodligen skulle bytas ut mot ”hundring” och ”tia” mot ”tusenlapp” så har ju dessa ekonomiska problem alltid funnits bland oss. 

 

Jag fick precis en tankeställare när jag läste rubriken, ”Vart tar alla pengar vägen?”, och kommer inte ens ihåg senast jag kollade mitt konto. Jag har jobb och får studiebidrag och är bra på att spara, men i juletid är det himla svårt att hålla i pengarna. Jag har sammanlagt blivit av mig 1500:- på julklappar och även hittat en del fynd till mig själv utöver det. Herregud. Jag skulle verkligen behöva det där sparskyddet nu känner jag.

 

 

 

Jag valde att ta en artikel ur tidningen BILD journalen från 15 maj 1968. Tidningen kostade 2 svenska kronor.
Jag rekommenderar detta magasin som perfekt kafélektyr till kaffe och grodbakelse (som jag valde vid vår mysiga fika) Det är en ungdomlig tidning och jag vädrar fräschör mellan bladen.

Jag fastnade för det färgglada uppslaget med reklam för Estrella chips.
Det jag reagerade på är hur chipsens roll i helgmyset inte har ändrats på nästan 45 år.
Chips är fortfarande något ungdomligt och gott, tillverkas fortfarande av Estrella och käkas fortfarande på lördagskvällen.
Reklamen, reportaget eller vad man ska kalla det ger en del handfasta tips för hur man på bästa sätt fixar ”Party Tajm” som de så fräckt kallar det.

Detta är mina favoriter:

”Enkelt party i stugan. Flammande brasa i öppen spis. Chips, dip och några 4-pack Coke. Och ingen disk…bara kul.”
Ordna TV-party. När det kommer trevliga gäster och bra program på samma gång. Men obs! tugga lätt. Estrella är så gott att det hörs.”
”Kostymparty…toppen! Klä ut sig och bli nån annan. Gissa vem man dansar med. Pusta ut med chips, dip och iskall Coca-Cola”

Hoppas att ni liksom läsarna till BILD journalen fick lite inspiration tills nästa fredagsmys.

 

En snöig tisdagkväll träffades Youthhood på kafé Kumlinz i Nyköping för att botanisera bland några av arkivets gamla veckotidningar. Urvalet bestod bland annat av Bonniers veckotidning från 1929, Veckorevyn från 1943, Husmodern från 1954 och Bild journalen från 1968.

Tidningarna som kostade mellan 30 öre och 4 kr då det begav sig!

 

Bloggarna har valt ut godbitar, läs inläggen i veckan!