Jag har alltid haft lite svårt för färgen röd. Jag vet faktiskt inte varför, det är en varm och fin färg egentligen. Men för mycket rött kan få mig att känna mig obekväm. Det blir en utmaning att bära upp min klänning på studentbalen, eftersom den är röd.

Man har ju sina favoritfärger så klart. Och röd har inte, som ni kanske förstår, alltid varit min favoritfärg. Det är inte förens än nu jag har börjat tycka att rött kan vara riktigt flådigt. Men det beror också på vad det är för nyans. Men då pratar jag kläder, inredning och prylar.

Det finns ju faktiskt massor med andra saker som är rött, mat till exempel. Som röda bär, ketchup och saft. Något som tilltalar smaksinnet liksom. Dock får man inte missa munnen, för röda fläckar kan vara en pina.

Men det finns en lösning, de flesta tvättmedel brukar funka fint mot röda fläckar ifall man skulle råka ut för det. Här är en kartong med VIA tvättmedel från 90-talet!

Egentligen borde det ju inte vara ett snack om saken. Egentligen borde det här föremålet inte ens kunna vara i närheten av att ha något av en plussida. Egentligen, hypotetiskt.


Plus
Detta föremål förser dig och ditt huvud med ett billigt skydd ifall olyckan skulle vara framme. En smäll mot det annars skyddade området utan det här föremålet kan medföra allvarliga, ibland livshotande, skador. Listan på skäl behöver inte göras speciellt lång för att vi ska förstå att det vettigaste vore att använda den hela tiden.

Faktum är att det ju till och med är lag på att ha en om du är ute och cyklar och är under femton år. Hjälmen är nog en av de viktigaste livräddarna i vårt samhälle, eller skulle i alla fall kunna vara.


Minus
Men som med allting finns det ju minussidor, även fast man kan tycka att det känns dumt i ett föremål som hjälmen. För varför använder vi inte hjälmen mer än vi behöver? Jag kan ärligt säga att jag aldrig åker varken skridskor eller snowboard utan hjälm medan jag aldrig cyklar med hjälm. Varför vet jag egentligen inte, det är liksom bara nej.

För det första är ju cykelhjälmar ofta så extremt fula, kanske en dålig bortförklaring, men på något sätt kan de även ses lite töntiga, hur det nu kan vara töntigt att vara rädd om sitt huvud. Förmodligen har det att göra med hur vi människor lätt tror att vi är så oförstörbara och tänker att något aldrig kommer att hända oss.

Vi älskar att i hybristillstånd vistas på kanten, en kant som vi ofta vet är instabil men risktagandet blir en charm i sig. Men ska jag vara ärlig tycker jag det är en pina att ha hjälm. Den liksom skaver och kliar, och tycks alltid sitta fel på något sätt. Och ofta är hjälmarna som sagt dessutom extremt fula (med undantag för en del skid- och snowboardhjälmar), vilket skadar vårt ego då vi blir sedda med dem.

Att jag ändå använder hjälm vid de två ovan nämnda vintersporterna är mest eftersom jag där vet att jag ramlar, ofta. Egentligen tror jag det som grundläggande behövs är att inställningen till hjälmbärandet ändras och görs till något mer vardagligt och inne. Kanske behövs det en helt ny sorts hjälmar som olikt de tidigare skulle vara snygg att ha på sig. Men kanske är det rent av lättare sagt än gjort.

Fördelar:
Med den här enorma gigantiska kastrullen kan man laga hur mycket mat man vill. Antingen till alla man känner (om man inte känner alltför många) eller också till sig själv om man är galet hungrig. Eller om man har en favoriträtt som man inte orkar laga flera gånger.

Nackdelar:
Den får inte plats på spisen! Så länge man inte har en vedspis så får den här kastrullen knappast plats… där rök favoritmaten.

Öl är något som vi människor har druckit sedan urminnes tider, ingen vet exakt när vi började tillverka öl, men det är minst 7000 år eftersom att det dyker upp i Babylon och i faraonernas Egypten dokumenterat på lerplattor.

Här i Sverige dricks det ungefär 200 miljoner liter öl per år. Men enligt mig finns det både plus och minus med öl. Så nu tänkte jag lista ölets plus och minus:

+
Gott, speciellt på en varm sommarkväll
Passar mycket bra till viss mat
Det har byggts upp en ölkultur även i Sverige, vilket är positivt och det skapar bland annat nya arbetstillfällen.

-
Inte så roligt dagen efter
Skadligt i för stora mängder
Beroendeframkallande
Tyvärr så är det också många yngre som dricker lite för mycket öl

Så där, nu har jag alltså kommit fram till att det finns mer minus än plus med öl. Ölet hör naturligt till vår dryckeskultur och kommer antagligen göra det i framtiden också, men det bör drickas med måtta.

Den här kaffekokaren från mitten av 1800-talet har jag spanat på ett par gånger. Dels för att jag tycker att den är otroligt fin men också för att jag försöker lista ut hur den fungerar.



Kanske är det bara jag som inte vet? Kanske är det en självklar procedur att koka kaffe med en sån här manick, vad vet jag? Men jag antar att det kan vara ganska svårt. Och det är nog det stora minuset med denna kaffekokare.

Nog skulle det vara ett stort plus att ha den stående hemma i köket så att man skulle kunna se på den och tänka "å, vad söt den är!", men att det ska vara svårt att just koka kaffe i den är ett minus.

Dock vet jag inte vad som väger mest? Utsidan eller insidan? Kanske är det värt att pyssla lite bara för att få ha den som en liten trofé på sin köksbänk. Jag ska nog försöka skaffa en ändå, om jag någonsin hittar något liknande!

Är det jag som har missat något eller vad är grejen med det här? Det är en liten låda med tjugo bilder på Hong Kong. Liksom va?

Men alla saker har sina för och nackdelar och då får jag väl försöka komma på vilka denna låda har.

+ En hypotes jag har är att detta är ett väldigt gammalt sätt att kolla på bilder ifrån andra länder. Då man inte hade möjlighet att använda Internet och googla alla coola bilder som finns. Då kunde man köpa en sådan här liten låda ifall man var intresserad av att resa någonstans för att kolla om stället var fint.

En annan fördel är väl om man verkligen diggar Hong Kong, då kan man ha den här i sin väska och ta upp och kolla på när man vill.

- Jag egentligen inte har en aning om vad denna är till för, det borde vara en nackdel? Inget man får lust att köpa bara sådär. Men som jag sa förut så kanske det är en daterad version av att kolla upp bilder.

Sen är det väl en ganska dålig grej om man verkligen inte gillar Hong Kong.

Jag känner hur jag med åren börjar tvivla mer. Jag blir allt mer skeptisk till nya fenomen. Börjar jag bli trångsynt?

Som liten trodde jag på tomten, påskharen och tandfen. Dessa mytomspunna figurer förändrades sakta men säkert. Då jag med åren fick tillgång till mitt förstånd och inte lät mig luras av vuxna. Som det barn jag var så märkte jag hur dessa figurer förvandlades till obehagligt verkliga karaktärer.

Tomten blev en figur som kom en dag om året. Han kom alltid när hela släkten hade samlats inför Julen. Han kom alltid när en manlig släkting skulle köpa tidningen. Han pratade lite otydligt, lukta lite speciellt och tycktes ha nedsatt balanssinne. Tomten blev en figur med ganska dåliga egenskaper. Men det gjorde inget då hans bästa egenskap alltid kvarstod: vänligheten.

Jag skulle vilja påstå att tomten dog helt för mig då jag själv för första gången fick ta på mig den röda kostymen och det vita skägget. Jag blev den första att nyktert skildra allas vår tomte.

Påskharen var för mig en figur jag bara såg en gång och det var i samband med skolan. Denna skildring av påskharen var så dålig att jag inte ens ville tro att han fanns på riktigt. En kanin som delar ut ägg? Det är bara allmänt läskigt. Den som kommit på detta påhitt, för det är vad det är, kan inte ha varit vid sina sinnens fulla bruk.

Tandfen gav mig pengar mot tänder. Med en sådan bra uppgörelse så gav jag tusan i om hon fanns eller inte. Så länge pengarna kom när de skulle så var jag nöjd. Jag såg henne aldrig och det är jag glad för.

Att jag nu för tiden tvivlar på ovetenskapliga ting är kanske inte så konstigt. Jag vill påstå att jag har utvecklats. Men samtidigt stänger jag sakta men säkert min förmåga att vilja tro på tvivelaktiga saker. Just för att de anses tveksamma. Jag bildar sakta men säkert min egen syn på livet och skapar för säkerhets skull förutfattade meningar om saker jag inte vet något om.

Nog har småbarn mycket att lära från oss. Nog har de mycket att påminna oss om.

 

Det finns många saker som är lite mystiska. Saker som man liksom inte vet hur de fungerar. Även saker som helt naturligt är en del av vårt moderna samhälle.

Ett exempel för många tror jag kan vara teknik av alla dess slag. Kanske inte direkt mystiskt men i många fall, för oss som inte är speciellt insatta, är tekniken något vi tar för givet att det bara ska fungera flytande även fast vi djupgående inte har någon egentlig koll på hur alla kretskort och datachip fungerar.

Men egentligen är det inte teknik som är tanken att vara det inlägget ska handla om utan något som genom den vinkeln jag just använt är likt teknik. Något som också är lite… vardagsockult: medicin.

För tänk efter. Egentligen är mediciner än värre i jämförelse med teknik då vi genom mediciner utsätter våra kroppar för dessa okända preparat. Har vi en släng av huvudvärk – ta en Ipren. Inte för att vi vet att ämnena som tabletten innehåller är bra för oss utan för att Iprengubben i reklamfilmerna säger det.

Nu vet vi i och för sig att just Ipren hjälper (även fast rent kranvatten fungerar nästan lika bra), men det finns andra exempel där mediciner till och med kan ge allvarliga biverkningar. Ta exemplet med svininfluensaepidemin där Sverige panikvaccinerade sig mot en influensa som var långt ifrån så allvarlig som de biverkningar som drabbade (narkolepsi) vissa vaccinerade.

Detta eftersom det vi vaccinerade oss med inte var tillräckligt testat och till och med inte helt välkänt för ens forskarna som framställt det. Eller det kan det ju inte ha varit. Sjukt ändå hur något så vardagligt ändå är något som vi vet så lite om.

Visste ni att överdos av värktabletter är en av de vanligaste självmordsorsakerna hos unga kvinnor?

Det här med ockult är rackarns coolt ändå. Finns det övernaturliga grejer? Finns det inte? Är vi verkligen helt ensamma om att styra jorden?

Det skulle på ett sätt vara ganska skönt om det visade sig att det fanns krafter bortom oss (och nej, inte bara "marknadens osynliga hand" a la Smith). Det skulle ta bort en hel del ansvar, och kanske förklara varför människor gör så mycket hemska saker.

Något som man kan se när man tittar på pseudovetenskap och ockult tro genom historien är att det följer ett mönster. När samhället förändras och utvecklas som mest så finns det flest subkulturer och tro på något annat.

Föremålet på bilden är en ockult grej. Det kallas för Voltakors, och ska fästas på bröstet. Enligt tron så verkar den helande genom sin magnetiska och elektriska kraft. Vem vet om det stämmer. Lite ockult i alla fall, enligt mig. Vad tycker ni?

Det finns mycket mystiska saker kring speglar, det självklara man kanske tänker på först är att det sägs bringa otur att ha sönder en spegel, i sju år fram över till och med.

Men anledning till att jag tycker att speglar är bland det obehagligaste och mest skrämmande som finns är för att tänk om jag skulle se någon annan bakom mig eller någonstans i spegelbilden,
någon som inte är jag?

Alltid har det funnits en önskan av att få se det man inte kan se, sitt eget ansikte, det började med att man kikade ner på sig själv i en blank vattenyta sedan började man polera metaller för att slippa det okontrollerbara vattnet. Det har funnits tekniker med att lägga silver på metall för att få en reflekterande yta, men nu används metalliserat glas och det har vi gillat bäst sedan 1800-talet.

Om nättera är de reflekterande ytorna min skräck, sedan blir det dag igen och jag tänker att det var larvigt av mig, men vet ni att det sägs att för varje spegel man har så har man extra själ i rummet? Ockult, jo jag vet.

Susar fram på allt från dammiga grusvägar till trafikerade vägar och det går så snabbt! Var jag än ville var cykeln där, tills snön kom såklart och därför tänker jag nu på cykeln som ett ljus i den här mörka kalla vardagen. Jag vet att snart kommer en dag då fåglar skall sjunga och jag skall få trampa på pedalerna igen.

Cykeln har varit ett transportmedel sen 1800-talet mer eller mindre, i början fanns varken kedja eller pedaler men det tillkom senare. De cyklar jag tänker på när jag tänker på de första är de där med ett väldigt litet bakhjul som sedan kompenserades med ett gigantsikt främre hjul. Aldrig att jag hade kunnat cykla på en sådan.

Andra ljus i vardagen är mat, snart tar jag studenten, helger, skrattande människor och saker som löser sig men just nu ser jag väldigt mycket fram emot att få se asfalt igen. Vi har väl nästan glömt hur det känns vid det här laget att inte behöva koncentrera sig på att stå kvar på fötterna vid varje steg.

Så fort den buckliga isen har försvunnit ifrån Nyköping då ska jag ut och göra stan osäker, med cykeln såklart.

Man pratar ganska ofta om folks egna "ljus i mörkret". Det kan egentligen vara vad som helst som gör en glad, typ kläder, polkagrisar eller elektriska lampor.

Ljus i mörker (vad jag har förstått är detta mörker helt enkelt livet, känns sådär positivt) är väldigt fina. Egentligen borde man skriva en bok om det.

Men vi på youthhood skriver blogginlägg istället! Ett av mina, relativt många, ljus i den kompakta dimman som utgör en tonårings ångestfyllda liv på 2000-talet, är musik. Och fina små saker.

Därför blev jag glad när jag hittade det här fina lilla miniatyrpianot från 1950. Det har säkert varit någons lilla gnista en gång, och vad passar då bättre än att det blir en symbol för min?

Vintern är hemsk, det är så kallt och mörkt så att man inte har ork att göra någonting. Eller så kan man inte göra något på grund av vädret. Så det är inte konstigt att man blir smått deprimerad.

Det må låta tragiskt, men min ljuspunkt i dessa kalla tider är mat. Mycket mat. Mest är det för att det inte finns så mycket annat att göra, sen gör det inte så mycket att mat är typ det bästa som finns i hela världen. Så maten blir typ ett tidsfördriv, men ett väldigt bra tidsfördriv i och för sig.

Jag trodde först när jag tog den här bilden att det var pepparkaksformar (jag gillar pepparkakor) men det visade sig att det var servetthållare, eller vad man ska kalla det. Lite pinsamt.

Nu i dessa mörka tider kan det vara mysigt att tända lite ljus. Tända ljus har man gjort i alla tider, men ljus har inte alltid vart gjorda av stearin.

Det var den franska kemisten Michel Chevreul som i början av 1800-talet upptäckte att man kunde separera olika fetter och på så sätt så fram stearin. Innan denna upptäckt hade ljus varit gjorda av talg eller vax.

Men vi svenskar var lite tveksamma till stearinljus i början, och ljus var ganska så dyrt på den tiden. Men efter lite förfining av metoderna kunde man få mer stearin ur samma mängd fett och då blev ljusen billigare och försäljningen ökade.

Under 1900-talet minskade försäljningen igen när det elektriska ljuset gjorde inmarsch i Sverige. Men under 60-talet började vi tända mer ljus igen, men denna gång som stämningshöjare.

Så, nu har ni fått en lektion i ljusets historia! Ljusstaken på bilden är gjord av pläter, den har fyra armar med pressade mönster.

”War is over, if you want it”. Jag kommer ihåg då vi gick i typ fyran då vi skulle ha vår årliga julkonsert på Culturum med skolan och skulle sjunga just Marry Xmas som körlåt. Men låten fick en liten ändring.

Vi fick inte lov att sjunga sticket i låten som gick just ”War is over”, detta eftersom det parallellt med detta just hade blossat upp nya konflikter i Irakkriget. Helt barockt om ni frågar mig såhär åtta år senare. Varför dölja verkligheten bara för att den är obekväm?

Enkelt sagt; krig är skit. Krig är helt onödigt och egentligen bara idiotiskt. Så många oskyldiga miljoner människor som omkommit i den onda delen av den mänskliga naturens eviga jakt att nå världsherravälde. Kanske är det barnsligt och naivt att tro att alla världens kriser kan lösas med kramar och diplomati, men är det inte egentligen inte ännu mer barnsligt att använda våld som en nödlösning?

Jag har så extremt svårt att förstå hur människor kan leda massiva krig och orsaka en så extrem förödelse.

Ändå är jag glad att bo i Sverige. Ett land som likt Schweiz är ett så kallat krigsneutralt land. Men om vi nu är så neutrala, varför blandar vi in oss i krig som det som just nu rasar i Afghanistan? Blir det inte dubbelmoral att som krigsmotståndare gå in och ställa sig på en sida i ett krig vi inte ens bör röra?

Detta är en av anledningarna varför jag aldrig ens skulle fundera på att göra lumpen; eftersom jag personligen anser att krig är ett extremt onödigt sätt att lösa konflikter på. Hjälmen på bilden tillhörde en hemvärnschef som förmodligen inte delade min åsikt. Den är tillverkad 1938 och bär med sig skråmor och jack ”från fornstora dar”.

”Collatex självhäftande etiketter tillverkade i Sverige” står det på framsidan av kartongen. Det beskriver föremålet väldigt bra att det är en svensktillverkad produkt känns extra bra då det ofta förknippas med bra kvalitet.

Jag tror inte människorna som använde denna produkt tyckte det var skit. Jag tror tvärt om att de tyckte etiketterna var bra skit!

Bra skit är ett yttryck som används av dagens ungdomar lite då och då. Det är inget uttryck som används lika ofta som tillexempel fett, men det förekommer att någon uttrycker sin beundran till något genom att slänga ur sig frasen - bra skit!

Det kan liknas med uttrycket duktig idiot. Ett adjektiv följt av ett motsägande substantiv. Jag tycker uttrycken har en ironisk prägel och betydelsen blir dubbelbottnad.

Åter till etiketterna så är dem i alla fall 15 mm långa och 10 mm breda. Små etiketter som man kan märka märkvärdiga föremål med. Bra skit!

 

Det är mycket som är skit idag, hur vi tar hand om tredje världen, hur vi ser på miljöproblem och hur vi tar hand om varandra, är lika med skit.

6 miljarder människor och vi tänker bara på oss själva, för hur är det nu med att göra gärningar för att andra ska må bra, är de lika mycket i egoistiskt syfte för att du själv ska må bra?

Jorden håller på att gå sönder ungefär som den här tallriken och vad är det om inte skit. Hela bordet är dukat men så går den sista delen av porslinet itu. Om man jämför det med världen så verkar det enklare att upptäcka en trasig tallrik än en helt skev världsbild.

Växthuseffekt, svält och krig ligger inte högt upp på prioriteringslistan i någon enskilds liv, och är det så konstigt? Om vi alla skulle bära jordens undergång på våra axlar skulle ett kollektivt självmord vara nära till hands.

Det är helt okej att ha sina egna problem med dåliga hårda dagar och ingen tid till läxor, men i bakhuvudet borde det ligga åtminstone någon formulerad mening som tyder på att vi bryr oss om andra. Någonting i stil med förståelse och tolerans.

För att få till ett klyschigt slut kan vi jämföra detta med tallriken. Vi kan se de trasiga delarna som olika delar av världen och mänskligheten som det klister som skall sätta ihop dem. Vi behöver alla delar för att tallriken ska kunna ätas på och vi behöver alla länder för att säga att världsbilden är hel.

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om skit, så därför kollade jag upp lite om toalettens historia och den lät ungefär så här:

Tydligen byggdes den första toaletten 1589 av en engelsman vid namn John Harrington. Tyvärr fungerade denna inte så bra och det blev ingen framgång. Så det dröjde enda till 1775 då en urmakare i London kom på den smarta idén att man kunde sätta vattenbehållaren på väggen ovanför toaletten, då blev vattentoaletten en succé! 

Den allra första var gjord i gjutjärn men senare på slutet av 1800-talet så började toaletter byggas av keramik. Och det tycker jag vi ska vara tacksamma för! Det finns många hemskheter här i världen och att behöva gå på ett utedass är en utav dem.

Här är en tvål. En palmolive-tvål som följde med som en sovernier från Amerika på 50-talet. En riktig hotelltvål. Det ser man direkt. Jag har en hel påse full med sådana hemma som jag har ärvt från min gammelmormor som var en riktig megaresenär.

Det känns bra. För nu behöver jag inte köpa tvålar på ett långt långt tag. Jag lär ju alltid ha något att tvätta bort skit med. Men det finns ett problem. All skit går inte att tvätta bort med lite tvål. Och nu pratar jag inte om oljefläckar, utan visuell skit. Som skitsnack, skitgöror och skitfula prylar.

Tänk dig att du träffar en sån där människa som bara sitter och snackar skit exakt hela tiden. Så mycket skit så att det blir jobbigt att lyssna på, eller att man till och med blir sårad. Tänk vad enkelt det skulle vara att bara plocka upp en tvål ur väskan och bara tvätta bort den personen. Gud vad jag önskar mig en sådan tvål i födelsedagspresent. Lite som en metod att skapa fred på jorden. Eller?

Allt som är på rea, eller begagnat behöver ju inte vara skit. Bara för att det är nedsatt eller använt behöver det inte vara dåligt. Jag älskar att köpa kläder och småsaker, eller ja allt möjligt (vem gör inte det egentligen?).

Jag blir överlycklig när jag hittar något på rea, eller något väldigt fint i en secondhandbutik. Men dessvärre så är det ganska sällan jag hittar några fynd, och det händer ofta att jag går runt och tänker att ”varför hittar alla mina kompisar så fina grejer och inte jag?” Aja, det måste vara någon slags gen som fattas hos mig, haha.

Men för ungefär en vecka sedan så gjorde jag faktiskt ett fynd, en läderväska från myrorna i Stockholm för 30 kronor. Snacka om att jag kände mig nöjd efteråt. Skylten på bilden är en reklamskylt, den är gjord i papp och textad för hand. Jag kan inte låta bli att undra vad det är för något som är nedsatt med 30 %...

Om några futtiga dagar vänder vi återigen blad och välkomnar år 2011. Ofta betyder det inte speciellt mycket att påbörja ett nytt år då de flesta åren brukar bli de tidigare ganska lika, speciellt när man ingår i skolrutinen.

Men 2011 kommer för oss 92:or bli så mycket mer annorlunda än de senaste tolv åren då vi om ett halvår går ur den obligatoriska skolan för gott. Många påstår att det är efter den efterlängtade studenten man äntligen blir vuxen, och möjligtvis har de rätt.

För det är efter det som det gäller att ta det stora klivet ut i vuxenvärlden och börja jobba (eller plugga vidare om man så vill), men i alla fall börja betala för sig själv på riktigt. Men vad har då detta med nyår att göra om det är ett halvår kvar?

Egentligen låter det löjligt att börja prata om planer, men just nyår handlar ju mycket om att bygga upp löften inför det kommande året. Så kallade nyårslöften. Ett av mina nyårslöften inför det kommande året, och de kommande åren efter studenten är att jag verkligen ska ge mig ut och resa. Se världen liksom.

Egentligen börjar jag med detta redan den 3:e januari då jag åker med familjen till Indien, men det jag huvudsakligen tänker på är de planer jag och några andra klasskompisar har om att åka till Norge och jobba efter sommaren. Och sedan vill jag resa jorden runt innan jag ska börja plugga.

Den väldigt balla jordgloben på bilden är gjord av pappiermaché och gips av en organisation från Uppsala som hette Cosmografiska sällskapet. Sällskapet tillverkade kartor och jordglober i Sverige eftersom utländska importvaror var alldeles för dyra.

Globen på bilden är skapad redan 1766 så den är verkligen retro. Lägg även märke till hur Australien tydligen inte var helt upptäckt när den här skapades, då dess södra kust till sin östra del inte är helt ifylld.