Har ni också tänkt på att så fort någonting (speciellt mat) är inlagt så ser det automatiskt mycket äckligare och fulare ut?

Rent hypotetiskt, tänk er en avhuggen tumme. Det är ganska äckligt. Men! Tänk er istället denna då avhuggna tumme i en burk fylld av konserveringsmedel, eller vad det är för vätska, som bara ligger och flyter runt i sitt eget smuts. Mycket fulare va?

Mumier har vi ju också! Döda människor som blivit konserverade för oss i framtiden att kolla på, inte speciellt schysst. För mumier är inte speciellt snygga de heller.

Nu blev det kanske lite väl äckligt. Så slutligen har jag en bild på inlagda päron som jag hittade i vårt arkiv. Jag tycker att dom här päronen är definitionen av fulhet.

Idag lever många av oss med en släng narcissism, ett psykiskt fall som innebär att vi är förälskade i oss själva på olika vis. Som att beundra sin egen självbild en aning för mycket och se oerhört positivt på sig själv. Att helt enkelt vara egenkär. Jag tror att de flesta av oss lider av en liten släng narcissism, men det finns också de som lider av motsatsen.

Spegeln är någonting som ofta förknippas med narcissism. Att man kan stå framför spegeln och beundra sin spegelbild i timmar, finslipa sina positiva egenskaper och ge sig själv en ego-boost. Men de finns de som hellre undviker det in i det sista.

Spegeln kan spegla både skönhet och fulhet, men detta är ju inte spegelns fel, det är ju såklart synen på sig själv som avgör hur man känner sig när man kommer i kontakt med sin egen spegelbild.

Och såklart så tycker jag att alla ska ha en bra syn på sig själva. Ingen ska behöva känna att det är fulheten de ser när de tittar sig i spegeln. Att alla ska känna sig vackra och en släng av självförälskelse är aldrig fel om det inte går över gränsen. Så därför tycker jag att alla ska äga en spegel, helst en stor och vacker spegel, som man kan använda sig av för att öka självkänslan. Kanske skulle man kunna använda sig av en vacker Gustaviansk spegel från 1920-talet som denna:



Jag skulle inte ha något emot att ha den hängandes i min hall, jag skulle nog spegla mig lite extra till och med.

Klassens clown, skolans snyggaste, årets plugghäst, det finns stämplar på allt, även fulaste.

Det här är en datumstämpel från 1960, den användes antagligen inte till att stämpla människor men det har pågått genom alla tider. Alltid har vi varit indelade i klasser som fattiga, rika eller kända. Blev man stämplad som ful, fattig och olärd var det ingenting som man lätt tog sig ur.

Kolla bara på Indiens kastsystem som finns kvar än idag på vissa ställen. Det kan ses som en stämpel, där blir människor födda in i ett kast och lever därefter.

Självklart borde vi inte stämpla andra som kommer in i ett rum som fula eller någonting annat, därför borde vi överlåta stämplandet helt och fullt till pappersarbetet.

Något som jag tycker att riktigt fult är krig, och med fult menar jag förstås att det är oerhört dåligt och onödigt. Oskyldiga människor dör eller skadas och länder förstörs. Människor har krigat med varandra sedan urminnes tider och vi verkar aldrig lära oss av historien.



Föremålet på bilden är en bajonett. Personen som skänkte bajonetten till Sörmlands Museum hade fått (eller hittat) den på Röda Korsets sjukhuståg som transporterade sårade soldater från fronten i Finland, genom Sverige till sjukhus i Norge. Det var vanligt att soldaterna slängde ifrån sig sina vapen och sin utrustning för att de var så trötta på kriget.

Jag förstår att soldaterna var trötta på att kriga, hur kul kan det vara att ligga i skyttegravar och att ständigt vara rädd för att fienden ska anfalla. Det är hemskt att krigen bara fortsätter och att det aldrig kan få vara lugnt i världen.