För er som inte vet så är jag allergisk mot hästar. Jag tror jag har nämnt det någon gång förut, men är inte säker. Mitt minne är effektivt men kort, lustig kombination förövrigt. Men nog om mig.

Jag tänkte berätta lite om världens mest oförståeliga och svårhanterade grej, kärlek. Om det nu kan klassas som en grej. Skulle inte tro det. Kärlek kan det finnas mellan många olika saker. Det kan finnas mellan två människor, mellan en sak och en människa, mellan djur och människa. Just, där satt den. Kärlek mellan djur och människa är svaret till er som suttit och tänkt; Varför i hela friden är det en bild på en avhuggen hästfot?

Jo, för foten på bilden tillhörde en gång i tiden hästen Docka. Denna häst ägdes av Carl Johan Eriksson. På 1920-talet var det mycket vanligt att slaktare piggade upp hästar med arsenik och sålde dem vidare. Arsenik fick hästarna att piggna till tillfälligt, trots att hästen blivit gammal och trött. Detta var bra för ägaren men innebar ett väldigt lidande för hästen.

Carl Johan Eriksson var mig en sann djurvän. För när Docka blivit gammal och skulle skickas iväg för att slaktas så krävde Carl Johan att få foten returnerad. Som ett slags kvitto på att Docka verkligen hade slaktats och inget annat. Han ville inte att lilla Docka skulle få arsenik och behöva lida. Han tyckte att hon skulle få ett bra avslut på sitt liv. Carl Johan kände utan tvekan stor kärlek till sin häst.

Viktor Einarsson

Kärlek, kärlek och åter kärlek. Förra veckan var det ju kärlekens "nationaldag", nämligen Alla hjärtans dag. Dagen då det är meningen att man ska ägna sig åt sina älskade och verkligen visa sin kärlek. Men även dagen då de ensamma förmodligen känner sig ännu mer ensamma.

Tyvärr hade jag inte möjlighet att tillbringa förra lördagen med personen jag älskar, utan tillbringade dagen i bilen på väg upp till Sälen. Men vad jag egentligen vill komma åt är att kärlek inte behöver vara mellan två olika människor. Jag tror att nästan alla människor någon gång har känt kärlek till ett husdjur, eller i alla fall ett djur.

Så säg att du har en hund som du verkligen gillar, men att den inte är riktigt rumsren. Lösningen finns för endast 60 kronor. En spray som innehåller luktämnen som "gör din hund lydig och rumsren". På instruktionerna står att du ska spraya på 20 cm avstånd på de saker som du inte vill att din hund ska "markera sitt revir" på.

Vad innehåller en sån här spray egentligen? Och borde den inte lukta illa om den gör att din hund håller sig borta? Liknande finns även för katter men med motsatt effekt, alltså spraya där du vill att din katt ska leka och sova. "Innehåller för katten väldoftande växtparfym".

Men vänta nu, övergång från kärlek till djurparfym!? Jag resonerade att om man inte älskar sitt djur tillräckligt mycket för att lära hunden kissa på rätt ställe, utan behöver en speciell sorts spray för det, är det då riktig kärlek?

Kärlek är för mig att kunna acceptera den du älskar för hur den är. Kan man inte det kan inte kärleken gå ihop. Du kan inte vara tillsammans med någon som du vill förändra för att passa in som ditt drömideal. Eller visst kan man, men hur äkta känns det då?

För ungefär ett år sedan var jag ute och hade det skoj på någon högtid. Precis som alla andra drack jag kopiösa mängder alkohol. Jag minns vissa stunder av kvällen. Dels har jag ett minne av att jag drack 90% läkarsprit. Den var utspädd med något annat förtärbart material.

Personen som kom hur man definierar känslan kärlek borde få nobelpriset. För när jag säger ordet kärlek vet alla den varma och underbara glada känslan vi känner. Visst samtycker jag om det, jag är själv med om det just nu. Det där absolut alla underbaraste som finns. Jag tänker inte släppa det heller!
    Kärleken ter sig på många olika sätt. Vissa har den till personer, vissa har den till saker, vissa har den till abstrakta och konkreta saker. Men det jag tänkte på är kärleken till alkohol och kärleken du får av att dricka alkohol.

Jag blir äcklad när jag ser folk glida omkring på fester stupfulla och går från kille/tjej efter kille/tjej och kysser, pussar, hänger, klänger. Det är absolut inte min sak att bry mig om vad andra gör egentligen. Därför är det jag skriver just nu rätt patetiskt.
    Många personer binder kärleken till 75an rätt tidigt. Många av mina vänner eller bekanta dricker en del. Därmed ser jag också att många, befarar jag, kommer hamna i någon helgalkoholism eller fastna helt i skiten.  Vi dränker våra sorger i flaskan och kväver vår kärlek till andra i den. Det är ett substitut för att våga säga vad man känner.

Jag tror många känner igen sig i det jag skriver, samtidigt som jag tror många blir skitarga och tycker jag är den största idioten. Jag klandrar inte någon av er, precis som ni inte borde klandra mig. Jag tänker inte trycka ner någon för att vi har meningsskiljaktigheter. Det är sunt att tycka olika.
    1922 hade vi en omröstning om alkoholförbud. Förslaget gick inte igenom. Jag undrar många gånger hur samhället skulle se ut statistiskt sett med brottslighet om inte alkohol var tillåtet. Min morfar berättade en gång för mig att de hade "motbok" förr i tiden. Det innebar att bara männen fick gå och hämta brännvinet och bara en viss mängd i månaden.

"..fanns som stabil bakgrund till min personlighet. Och som en glädjekälla; svensk sommar med båtfärder i skärgården, ett banalt uttryck för en del men centralt i livet för många andra. Båtens storlek, motorns hästkraftstyrka med mera var faktiskt oväsentligt. Båten hade blivit ett omistligt föremål, ett begrepp som styrde mitt beteende..."

Texten är skrivet av ägaren till båten på bilden som tillverkades i Nyköping på 1950-talet.

Vad har nu detta med kärlek att göra tänker man kanske nu. Men se här, finns det något finare än en kärleksförklaring till en båt? För mig är det inget konstigt. Så många båtar som min familj har ägt genom åren. Och när vi väl säljer en båt så tar det inte lång tid innan vi skaffar en ny, för vad är en sommardag utan en liten båtfärd? Att sitta och blicka ut över havet, känna vinden i ansiktet och bli härligt sjösjuk är nog ändå något som kan förgylla en sådan dag.

Love boat. Kärlek + båt = kryssning. Tänk par som faktiskt har träffats på en lyxkryssning, eller kanske åkt på kryssning bara för att hitta kärleken? Har vi inte sett många sådana tv-program? Det kanske är så att båten är det rätta knepet till ett förhållande? Man skulle tillexempel kunna åka ut med sin lilla segelbåt och sätta sig på fören med sin partner och titta på solnedgången. Eller så kan man ta och mingla runt på en kryssare och speeddejta?

Det kanske är båten som är hemligheten helt enkelt.

Kärlek känns som något riktigt stort och abstrakt, det är lite knepigt att greppa vad det riktigt är. Det finns så många olika slags kärlekar, eller vad man ska kalla det. Sitt livs kärlek kan ju vara en bil, kanske en väldigt speciell soffa eller något annat materiellt ting. Eller varför inte viga sitt liv åt att spela trumpet?

Kärlek har skildrats i litteraturen i hundratals år. Det har skrivits om olycklig kärlek, förbjuden kärlek, underbar kärlek och alla andra kärlekar som kan tänkas. Ett klassiskt exempel är Romeo & Julia, där har vi kärlek på hög nivå! Det slutar väldigt olyckligt dock.

Även idag är kärlek nog ett av de vanligaste ämnena i tv-program, musik och böcker. Varje morgon när min klockradio väcker mig så är det alltid någon ny småsliskig kärleksballad som spelas. Då och då dyker det också upp en liten kärlekskomedi på bio med Hugh Grant i huvudrollen. Antagligen är det så för att kärlek berör alla på nåt sätt. Oavsett om det handlar om kärlek till semlor eller helt enkelt till sin pojk-/flickvän.