Jag är inte en perfekt människa. Man brukar få höra två olika saker i den här världen. Antingen “Ingen är perfekt” eller “Alla är perfekta precis som de är oavsett”. Jag kör på en kombo av de två “ingen jäkel är egentligen perfekt, men trots de så är man ändå perfekt som man är på något sätt”.

Av den enkla anledningen så finns inget ‘den perfekta människan’ i mitt huvud. Inte ens om jag får skapa min egna vuxna människa skulle den bli perfekt. Det ligger liksom inte i människans natur att vara perfekt.

Anledningen till att jag valde den här käppen (med en osäker daterings tid) som har ett handtag i ben och med brunt träskaft är inte för att man helt plötslig blir mer eller mindre perfekt om man behöver eller helt enkelt använder en käpp, utan mer som en påminnelse att vi människor absolut inte är de enda som inte är perfekta i universum.

Vi människor är fortfarande inte fullt gjorda för att stå och gå på två ben så länge som vi gör. Vi får ont i rygg och knän, och tillslut vill vissa helt enkelt använda en käpp.

Men samtidigt så har ju käpp och liknande används länge som en fin grej. Något man ska ha. Nu känns det väldigt gubbigt med käpp, men vem vet det kanske kommer tillbaka.

Summan av det här är dels att vi inte är de enda som absolut inte är perfekta, men dels också att vad gör det om vi inte är perfekta? Vi fortsätter ju att vara kvar här ändå och har det kul.

 En perfekt människa är ett aktuellt projekt på Sörmlands museum.

Idén om den perfekta människan har förändrast extremt under historiens lopp. Det är också en stor skillnad beroende var man kommer ifrån och vilken bransch man talar om. Till exempel så ser idealet för modeller helt annorlunda ut än idealet för skådespelare och artister. Just det här är något som märks mest när det gäller kvinnor, är du artist så ska du ha kurvor och vara smal om livet men är du modell så måste du vara helsmal som en bräda och ha storlek 34. Det är väldigt svårt att se någon logik, om det finns.

Ideal har alltid funnits överallt, till exempel Hitlers idéer om den perfekte rasen, arier. Arier betyder ädel och är ett begrepp som i västerländsk raslära från 1800-1900-talet stod för en indoeuropeisk människoras med ljus hy. När sedan nazitysklands raslära tog upp begreppet utvecklades arier till något av en extrem tanke om den vackra och intelligenta människan med blå ögon och blont hår.

Det är intressant var dessa ideal egentligen kommer ifrån. Varför tyckte Hitler från början att blonda och blåögda var överlägsna? Varför inte brunhåriga och grönögda? Det är mycket konstigt, särskilt som Hitler inte var blond och blåögd själv. Det står klart att det inte var något slags storhetsinne av slaget att alla måste likna sin ledare. Det var man sett genom historien flera gånger, till exempel i Nordkorea där alla män bör bära samma frisyr som ledaren men inte i Nazityskland. Vad fick Hitler idén ifrån egentligen?

På bilden ser vi hur människorna heilar för att hedra sin ledare under de olympiska spelen i Berlin 1936. Det är klart man följer en som säger att man är överlägsen. Eller?

”Tack kära Hitler för att du säger att vi är bättre än andra människor. Vi är bättre! Vi är arier. Heil!”

Varför skulle man ha nordiskt utseende i Nazityskland under andra världskriget? Varför ska tjejer inte har hår på kroppen idag? Vad är som är så ”oattraktivt” med att vara överviktig i Sverige?

Finns det perfekta människor?

Det vimlar av dem, frågorna. Men ingen vill svara. Ingen kan.

En perfekt människa är ett aktuellt projekt på Sörmlands museum.

Vem är funktionell? Skada, nedsättning, hinder är ord som används för att förklara att någon inte fungerar som den ska. Att något är fel på den personen. I självaverket betyder dessa ord bara något i relation till andra. Döva ses exempelvis ofta som funktionshindrade av samhället men döva personer ser istället sig själva som en språklig minoritetsgrupp med det svenska teckenspråket som sitt språk. Det är först i kontakt med hörande som inte kan teckenspråk som hindret uppstår. I en grupp döva människor blir den hörande funktionshindrad. I ett samhälle där alla har rullstol, skulle rullstolen inte ses som hinder. Där skulle ju allt vara anpassat efter rullstolen. Där skulle istället den gående stöta på problem när den inte kan hänga med i tempot.

Funktionalitet förhåller sig alltså alltid till normen och den som avviker ses som sämre. Fördomar och förtryck mot dessa grupper kallas funkofobi och fungerar på liknande sätt som rasism och sexism. Funkofobi finns över allt i samhället. Från skälsord på skolgården till exkluderande arbetsplatser och sållningsprocesser som gör det omöjligt att få komma på intervju.

På bilden ser du en kvinna som sitter i en vacker rullstol. Vi vet väldigt lite om bilden och kvinnan är helt okänd. Den är förmodligen tagen runt 1880, fotografen heter Axel Hjertström och är från Ronneby. På 1800-talet och tidigare benämndes människor med funktionsnedsättningar som ”idioter”. Den allmänna föreställningen var att en person som hade fel på benen också hade fel i huvudet. Dessa personer skulle inte synas, därför placerades de ofta på dåtidens fattighus.

Utan att ha tolkningsföreträda i den här frågan vill jag avsluta med att puscha lite för begreppet ”aleternativt fungerande”. Människor som bryter mot normen är inte funktionsnedsatta eller funktionshindrade, de är allternativt fungerande. De fungerar precis lika bra, bara annorlunda.

En perfekt människa. Vad tusan är det egentligen? En smart och stark person som kan föra ”bra” gener vidare? Låter läskigt likt nazisternas idéer om ”övermänniskan” egentligen. Jag tror nog att människor kompletterar varandra ganska bra, ingen kan ju vara en mästare på allt ändå. Om folk var det så skulle det ju inte vara häftigt längre om man till exempel var författare eller musiker, elitidrottare eller arkitekt, konstnär eller mästerkock.

Okej folket, förbered er för lite existentiell filosofi a’la Arvid. Det här händer ibland. Antagligen kommer det att låta väldigt flummigt och antingen sluta med frågan: ”Vad gör vi på den här planeten egentligen? ” eller med påståendet: ”Människor är dumma i huvudet.” Vi får se vilket det blir. Jag lovar att det här låter mer intelligent i mitt huvud.

Jag menar, vad skulle syftet med den här ”perfekta människan” vara? Vad är liksom syftet med människorna alls egentligen? Vi förstör ju bara planeten på det sättet vi håller på nu. Allt vi människor har (eller de flesta av oss åtminstone) är ju bara ett uppbyggt system av… Ingenting egentligen. Pengar liksom? Papperslappar. De flesta jobb finns till på grund av andra jobb, eller att folk inte har jobb. Sociala maktstrukturer? Något som någon som vann en brottningsmatch för 10000 år sedan kunde hitta på och som bara existerar i våra huvuden, egentligen.   

Det här begåvningstestet är från barnhälsovården i Eskilstuna och tillverkades någon gång mellan 1960-70. Det innehåller en massa former och bilder m.m. och är till för att testa barns logiska förmåga på den så kallade Leitner International Performance Scale. Det är klart att det är bra att veta sådant för att ge vissa barn extra hjälp med saker och ting men jag vet inte om det är riktigt rätt sätt. Barn utvecklas ju ganska olika och det känns lite som att sätta betyg på fjärdeklassare. Dessutom så är begåvningstest ett ganska otrevligt namn.

I natt så drömde jag att vetenskapsmän försökte förbättra mänskligheten. Det var ganska läskigt.

Det finns mycket normer och idéer om hur människor ska se ut och vara till sättet, man ska enligt många vara vältränad och vara glad och utåtriktad, det är jättekonstigt egentligen men i de flesta fallen så är det så. 

Om man avviker från det ''normala'' så blir man direkt dömd av andra som lägger märke till det, t.ex om man är sjuk på något sätt. Då tänker många att man aldrig kan må bra eller ha lika kul som andra men det stämmer inte alls, det finns enligt mig inget normal och inte normalt, alla är olika men ändå lika.

Till det här temat valde jag den här väckarklockan för blinda. Den får mig att tänka att många människor är blinda och att alla är olika. Många nedvärderar de som avviker.

Klockan tillverkades år 1950 och är gjord i plast och metall. Den lämnades in till muséet av Karin Johansson, Nyköping.