Jag är inte en perfekt människa. Man brukar få höra två olika saker i den här världen. Antingen “Ingen är perfekt” eller “Alla är perfekta precis som de är oavsett”. Jag kör på en kombo av de två “ingen jäkel är egentligen perfekt, men trots de så är man ändå perfekt som man är på något sätt”.

Av den enkla anledningen så finns inget ‘den perfekta människan’ i mitt huvud. Inte ens om jag får skapa min egna vuxna människa skulle den bli perfekt. Det ligger liksom inte i människans natur att vara perfekt.

Anledningen till att jag valde den här käppen (med en osäker daterings tid) som har ett handtag i ben och med brunt träskaft är inte för att man helt plötslig blir mer eller mindre perfekt om man behöver eller helt enkelt använder en käpp, utan mer som en påminnelse att vi människor absolut inte är de enda som inte är perfekta i universum.

Vi människor är fortfarande inte fullt gjorda för att stå och gå på två ben så länge som vi gör. Vi får ont i rygg och knän, och tillslut vill vissa helt enkelt använda en käpp.

Men samtidigt så har ju käpp och liknande används länge som en fin grej. Något man ska ha. Nu känns det väldigt gubbigt med käpp, men vem vet det kanske kommer tillbaka.

Summan av det här är dels att vi inte är de enda som absolut inte är perfekta, men dels också att vad gör det om vi inte är perfekta? Vi fortsätter ju att vara kvar här ändå och har det kul.

 En perfekt människa är ett aktuellt projekt på Sörmlands museum.