Vi har yttrandefrihet i Sverige. Det betyder dock inte att man räkna med att bli omtyckt i alla kretsar om man behåller samma åsikt. I alla fall inte vad det gäller politik. Ska man diskutera politik gäller det att vara kameleont. I och för sig kan man nästan alltid hålla sig till sin åsikt någonstans i grunden men det gäller att vinkla.

Vid matbordet hos mormor och morfar har du förmodligen åtminstone en aning annorlunda synpunkt på samhällsproblemen än när du diskuterar jämlikhet med scoutkompisarna. Det är ju liksom så. Så är det iallafall för mig. Var jag än befinner mig så anpassar jag mig efter hur politiksnacket går just där. Det här är inte något måste. Jag hamnar inte i hängsnaran om jag säger något opassande men ibland det är nära på. Det gäller att inte förarga folk, man vara så att säga anpassningsbar och artig. Man skulle kunna kalla det vett och etikett helt enkelt, fast inom en helt annan gren än Nobelmiddagen.

Vett och etikett förknippas för det mesta med just hur-man-beter-sig-vid-middag vilket i princip är samma regler överallt; smaska inte, prata inte med mat i munnen, tala artigt, slicka inte på kniven, ät små tuggor och jada jada jada, men när det kommer till politik beror reglerna helt på vilka som sitter vid bordet och vad som har dukats upp.

Är det den här fina tårtkniven från 1900-talet tillsammans med blommiga duken som ligger på bordet så går den röda tråden åt ett helt annat håll än om det är mammas spritflaska och John Silver som har dukats upp. Sedan är det ytterligare en annan sak om man hittar hemgjorda biffar på ekologiska bönor och brunnsvatten på bordet eller kanske pommes och Coca Cola hos tjejerna. Välkommen till ämnet med de mest utvecklade utsvävningarna och de mest påhittiga vinklarna i världshistorien! Politik. Glöm otrohet och mens.

Kort förklaring till val av föremål:

Fin tårtkniv från 1900-talet med krullidusser = Finfika.

Finfika – den politiska diskussionen under finfika har vett och etikett som hade varit annorlunda om man dukat bordet med något annat.

Ämne: Politisk vett och etikett.

Helt solklart!

Jag har ett politiskt kompisgäng med spretiga åsikter. De flesta befinner sig på den vänstersidan av skalan, vissa mer ”radikala” än andra. Antirasism, antiålderism, feminism och normkritik i allmänhet är några av de frågor vi möts i. Vi har ivriga diskussioner, skrikiga debatter och analyser vi vill dela med varandra. För oss är inget privat när det gäller politik. Vad vi röstar på, tycker i en speciell frågar eller anser om någon politiker är lika öppen information som favoritmat och åsikt om en filmrulle. Vi har helt enkelt koll på varandra, trots att vi inte alltid är överens.

Därför kan krocken ibland bli ganska stor när våra små aktivistsjälar möter omvärlden. Jag har nog gjort hundratals människor obekväma med mina raka frågor om vad hen röstade på eller om vad hen tycker i en fråga. Andra gånger har jag slängt ur mig något som för mig varit självklart och mött aggressivt motstånd eller tysta flackande blickar. Det gäller att passa sig, att anpassa sig.

När jag träffar nya människor försöker jag ofta tona ner min politiska sida till en början, tills jag känt åt vilket håll vinden blåser och vad som är säkert att uttrycka. Men det är lätt att bli ivrig och glömma. Det är lätt att ta för givet. Känna feststämningen dö när man inser att personen man pratade med som verkade va så trevlig är antifeminist och sd:are.

Folk snackar om PK. Feminister är tydligen PK, antirasism är tydligen PK. Men hur kommer det sig då att jag och mina vänner som kallar oss feminister blivit exkluderade och faktiskt mordhotade p.g.a. just detta? Hur kommer det sig att det är okej att slänga ur sig något rasistiskt men inte lika okej att ”rätta” någon som gör det? Om man ”rättar” är man tråkig. Om man är feminist är man en ”PK-hora”.  Hälften av Sveriges befolkning föredrar SD:s migrationspolitik men bara några få procent vill öka invandringen. Hur kan det då vara PK att vara antirasist, att brinna för öppna gränser och ett samhälle som tillhör alla? Där vi inte utvisar våra medmänniskor. Att vara PK är att vara norm. Det borde därför vara rasister som kallas PK. Feminister blir mordhotade på nätet men blir antifeminister verkligen det?

Vill du testa att inte vara PK? Testa att ifrågasätt varför vi ständigt delar upp människor i två kön. Fråga varför det är så viktigt att alla ”kvinnor” går på en toa som har en speciell symbol på dörren och att alla ”män” går på en annan toa med en annan symbol. Den förstnämnda symbolen har suttit på Järnvägshotellet i Flen. Sen hamnade den på vinden och hittades där av Dag Forssblad. Den är tillverkad 1960 av Rörstrand. Jag undrar om dessa företag någonsin frågade sig själva detta. Hur som helst så utmanar jag dig. Sluta vara PK börja vara feminist! Och antirasist, antiålderist och normkritisk.

Politik. Ett avancerat spel som går ut på att få folk att lyssna på vad du har att säga om hur man kan göra saker och ting bättre i samhället. Ett avancerat spel med många regler varav vissa mer självklara än andra. Om man är politiker så förväntas man följa dessa regler och föregå med gått exempel. Om man är politiker borde man SPECIELLT följa de mest grundläggande reglerna i spelet. Åh, vänta! Regeln som jag tänkte snacka om här gäller ju egentligen inte bara för politiker, utan för alla människor. Men som sagt, politiker bör föregå med gott exempel.

Regel nummer 1: Slå inte på folk med järnrör, baseboll-trän eller något annat alls för den delen.

Jag antar att ni alla vet vad jag syftar på. Jag antar att ni alla har hört talats om den s.k.” Järnrörsskandalen”? Det var 2010 när ett gäng högt uppsatta politiker från partiet-med-den-extremt-diskutabla-för-att-inte-säga-rasistiska-politiska-agendan (läs Sverigedemokraterna) var ute på Stockholms gator. De beväpnade sig med järnrör och kastade rasistiska och sexsistiska slagord till höger och vänster, bland annat mot komiker och tidningsskribenten, Soran Ismail.

Jag ska inte komma här och påstå att jag vet allt om politik och hur det är att vara politiker. Dock så vet jag att SÅ HÄR GÖR MAN I ALLA FALL INTE!

SD har senare (självklart) försökt att tysta ner den här händelsen men när det gäller en av partiets ledamöter i justitieutskottet (ganska viktig post) kan det bli lite svårt. Kent Ekeroth blev visserligen petad från den posten efter detta men han är fortfarande medlem i partiet trots att han ofta uttrycker sig rasistiskt på internet. Partiet säger sig ju trots allt ha en nolltolerans mot rasism.

*Host, host*

Basebollträet som är på bilden har jag ju inte snackat så mycket om ännu. Det har (precis som järnrören) burits öppet på stan i syfte att användas som vapen. Därefter har det beslagtagits av polisen och till slut, via Polismuséet i Eskilstuna, kommit hit till samlingarna. Jag hoppas att det faktiskt aldrig användes till att slå någon. Det har nämligen spruckit på ett ställe och jag vill inte riktigt tänka mig att det skulle ha gått av mot någons kropp.

Förresten! Det här var mitt ”20-inläggsjubileum”, bara så att ni vet. Ät en tårta eller något vet jag! Tack och hej!

“Drottning Kristina väljer att abdikera! Det var på måndags morgonen som Sveriges drottning Kristina vid sin presskonferens avslöjade att hon ska abdikera från sin plats. För nuläget har hon valt att inte avslöja varför till media. Tronföljare blir Karl X Gustav.”

Så hade det möjligtvis kunnat låtit om drottning Kristina valt att abdikera i vår tid, med vår media. Vi lever i en speciell tid då partiledare berättar precis innan en presskonferens att denna tänker avgå som partiledare, och nyhetsflödet sprider sig på sekunder över landet. Inget undgår någon i den digitala världen. Inte bara över ett land. Över hela världen.

På bilden ser ni ett välkänt porträtt av drottning Kristina, Sveriges regent från 1632 till 1654. När man googlar på drottning Kristina kommer den målningen upp, och det är den som finns högst upp som porträtt på hennes wikipedia sida. Det är typ ett lika ikoniskt porträtt som det på hennes far Gustav II Adolf eller Gustav Vasa.

Som många nog vet är det officiella skället till att Kristina abdikerade för att kunna konvertera till katolicismen. Både då och nu är det förbjudet för en regent att vara annat än protestant, något vi kanna tacka Nyköpings egna lilla hertig Karl för.

Att Kristina skulle abdikera för att konvertera blev en stor skandal på den tiden och tänk er då om 1600-tals Sverige hade haft våran media och utsträckning av nyhetsflödet? Tänk om det till och med hände idag? Det skulle direkt bli en diskussion om inte dessa regler för vad för tro regent ska ha, och hur de får praktisera den är lite dumma och är ett påhitt av en maktgalen hertig. Något som måste tas bort.

Det har också diskuterats kring Kristinas sexuella läggning och att det skulle vara därför hon konverterade till katolicism. Jag har ingen tvekan om att den diskussionen skulle fått en står utbreddning om det här hände idag.

Politisk vett och etik är något som funnits så länge politik funnits. Idag pratas det mer om att vara “PK” och oftast sitter man tyst och säger yttrar inget om man har annat än en PK åsikt. Då som nu så får vi ändå inte riktigt leva som vi vill och som vi tycker utan att någon säger “du har fel”.

Slutsats: Kristina bryr sig inte om politisk vett och etikett egentligen men för folkets skull så valde hon att göra på deras sätt. Kristinas valspråk var “Vishet (är) regeringens grundpelare” vilket säger mycket om henne.

Kristina är alltså coolare än dig. Det var allt jag egentligen ville säga.