Jag har ett politiskt kompisgäng med spretiga åsikter. De flesta befinner sig på den vänstersidan av skalan, vissa mer ”radikala” än andra. Antirasism, antiålderism, feminism och normkritik i allmänhet är några av de frågor vi möts i. Vi har ivriga diskussioner, skrikiga debatter och analyser vi vill dela med varandra. För oss är inget privat när det gäller politik. Vad vi röstar på, tycker i en speciell frågar eller anser om någon politiker är lika öppen information som favoritmat och åsikt om en filmrulle. Vi har helt enkelt koll på varandra, trots att vi inte alltid är överens.

Därför kan krocken ibland bli ganska stor när våra små aktivistsjälar möter omvärlden. Jag har nog gjort hundratals människor obekväma med mina raka frågor om vad hen röstade på eller om vad hen tycker i en fråga. Andra gånger har jag slängt ur mig något som för mig varit självklart och mött aggressivt motstånd eller tysta flackande blickar. Det gäller att passa sig, att anpassa sig.

När jag träffar nya människor försöker jag ofta tona ner min politiska sida till en början, tills jag känt åt vilket håll vinden blåser och vad som är säkert att uttrycka. Men det är lätt att bli ivrig och glömma. Det är lätt att ta för givet. Känna feststämningen dö när man inser att personen man pratade med som verkade va så trevlig är antifeminist och sd:are.

Folk snackar om PK. Feminister är tydligen PK, antirasism är tydligen PK. Men hur kommer det sig då att jag och mina vänner som kallar oss feminister blivit exkluderade och faktiskt mordhotade p.g.a. just detta? Hur kommer det sig att det är okej att slänga ur sig något rasistiskt men inte lika okej att ”rätta” någon som gör det? Om man ”rättar” är man tråkig. Om man är feminist är man en ”PK-hora”.  Hälften av Sveriges befolkning föredrar SD:s migrationspolitik men bara några få procent vill öka invandringen. Hur kan det då vara PK att vara antirasist, att brinna för öppna gränser och ett samhälle som tillhör alla? Där vi inte utvisar våra medmänniskor. Att vara PK är att vara norm. Det borde därför vara rasister som kallas PK. Feminister blir mordhotade på nätet men blir antifeminister verkligen det?

Vill du testa att inte vara PK? Testa att ifrågasätt varför vi ständigt delar upp människor i två kön. Fråga varför det är så viktigt att alla ”kvinnor” går på en toa som har en speciell symbol på dörren och att alla ”män” går på en annan toa med en annan symbol. Den förstnämnda symbolen har suttit på Järnvägshotellet i Flen. Sen hamnade den på vinden och hittades där av Dag Forssblad. Den är tillverkad 1960 av Rörstrand. Jag undrar om dessa företag någonsin frågade sig själva detta. Hur som helst så utmanar jag dig. Sluta vara PK börja vara feminist! Och antirasist, antiålderist och normkritisk.