Att november är en mörk och ganska huttrig månad är ju ingen större nyhet. Konstant regnig och mörkt så stor del av tiden att man blir bländad de få gånger solen visar sig bakom de gråa molnen.

Vi väljer alla våra olika sätt att hantera detta små deppiga fenomen. Några tänder ljus och andra kanske väljer att träna. Mitt bästa höstknep är att sätta på musik och hälla upp en stor kopp te. Dessa två saker kan vara något av det bästa som finns och det är ett ypperligt sätt att bota höst-kyla enligt mig.

Att gosa ner sig i soffan med en varm kopp te, riktigt bra musik och en tidning, datorn eller en bok, det är fint som snus det!

Den fina Telefunken (älskar namnet) från 1954 har antagligen spelat musik som gett de förra ägarna Ruth och Ivar Andersson samma känslor som jag känner när jag kopplar in min iPhone i högtalarna. Den har säkert fått dem att le lite i höstkylan.

Kopparna är en leksaksservis från sekelskiftet. De kanske inte har använts till riktigt te drickande, men attans vad fina de är. En perfekt mys-kopp tycker jag.

Oberoende av vilket sätt du väljer att förgylla hösten, så tror jag att det ändå är viktigt att du har ett sätt att göra det på. Någon liten sak som gör dig glad.

För om du har det så kommer våren, krokusarna och värmen vara här fortare än du någonsin kunde ana och den kalla, mörka delen av året kommer vara ett minne blott.

Veckans tema är ljus i mörkret och det går att tolka på många olika sätt. För mig är ljus i mörkret sånt som gör vardagen roligare, som att gå på bio eller bara lyssna på bra musik.

När det gäller musik så gillar jag det mesta, allt från radiomusik till rock. På bilden är det Ep-skivor som användes i undervisning i franska. Skivorna är från 1960 och är alltså över 50 år. Jag, som inte gillade språklektionerna i 7:an till 9:an, skulle dock inte se dessa skivor som ett ljus i mörkret. Mer som ”skolväsen”, som de här skivorna är klassade som i museets databas. Ändå gillar jag skivorna, tror det är för den fina gröna färgen.

Till en början tänkte jag vara lite tråkig och välja en lampa. Det är ju ett typiskt ljus i mörkret. Sedan kom jag och tänka på vad som är ljuset i mörkret för mig. Vad som får mig må bra när jag egentligen inte är helt okej. Något som får mig må bra är min familj. Att komma hem och bara känna att man är hemma hos folk som faktiskt uppskattar allt man gör. Och min pojkvän. Det finns inget bättre än att ha hans armar runt mig som automatiskt får mig glömma allting för en stund. Och mina vänner. Att ha någon att vända sig till, som alltid sträcker ut en hjälpande hand med bra råd.

Tre rätt självklara saker egentligen. Men det finns en sak till som får mig känna en slags lättnad när allt runtomkring bara faller isär. Att bara kunna hoppa i skorna, knäppa på sig jackan, slänga kameran runt halsen och bara gå ut och fota. Det får mig så bra ibland. Att göra det jag älskar mest.

Och när jag såg denna handvirkade väska tänkte jag ”Wow, vilket jobb”, och sedan tänkte jag att någon verkligen måste ha lagt ner tid och ork på den här. Någon har suttit och fått ditt alla dessa små pärlor, någon har broderat dessa underbart fina blommor på detta svarta sidentyg och någon måste verkligen ha tyckt om vad hon gjort. Jag tror inte att någon skulle lägga ner så mycket arbete på något som den här om det inte vore ett intresse. Och om det verkar lite luddigt vad jag menar så: Ett intresse behöver inte bara vara ett intresse. Det kan vara något som gör dig till den du är och något som får dig må bra. Något du kan luta dig tillbaka mot när du inte orkar med omgivningen.

Vinterns evighetslånga mörker har nu börjat komma nära inpå och påminna oss om sin existens. Att ständigt frysa och tillbringa dagarna i vad som kan tyckas vara en svart dimma, är det nog inte många som längtar efter. Hela svenska folket verkar gå in i någon form av vinterdvala. Vi ställer in kroppen på minimalt fysiskt arbete och försöker att tillbringa så mycket av vår tid vi kan med andra människor och uppsjöar av värmeljus. Bara för att inte tappa bort oss själva och vårt psyke i vintersörjan. 

Vid vinterperioderna kan det vara svårt för vissa människor att finna sitt ljus mörkret, den lilla lågan som håller hoppet uppe och håller kämpaglöden igång. Jag själv har också haft problem med det. Men under de allra gråaste och tyngsta perioderna så brukar framtiden vara en bra medicin mot mörka tankar. Något väldigt viktigt för mig är just att ha framförhållning under vintern. Det kan vara i princip vad som helst. Kanske planera in ett biobesök ett par veckor fram, bestämma en helg att träffa vänner eller pojk/flickvän, en kort resa, eller varför inte bara ha ett förtjusande gott paket glass i frysen?  Alla dessa små saker kan jag tänka på en skoldag, och redan då går pulsen upp och hjärtat löper mindre risk att frostas igen. Redan då ser jag mitt ljus i mörker, framtiden. Och jag tror inte att jag är ensam om det.

Kom alltid ihåg att tiden går framåt, jämt. Och den här klockan för blinda som finns på min bild, får symbolisera framtiden som faktiskt ligger föröver. Klockan tickar och ser nog till att det blir sommar nästa år också, var så säkra.

Vissa kanske anser att man hela tiden bör leva i nuet, och självklart. Lev i nuet. Men om nuet råkar ha brist på dramatik, är det ju inte helt skamligt att ha någonting att se fram emot, inte sant? Och när det roliga väl sker, lär man leva i nuet!

Nu har det redan börjat bli mörkt väldigt tidigt på dagen och väldigt ljust sent på dagen. Den tiden då man tänder mycket ljus och lindar in sig i filtar.

Den här årstiden är den bästa. Även fast det blir mörkt så finns det så mycket saker som är roliga, så mycket ljus i den mörka vintern! Känslan när man ser snön falla för första gången är obeskrivlig, när man ser ut genom fönstret och ser små, vita prickar falla ner från himlen. Vintern är inte bara min favoritårstid för att man kan tända ljus och mysa in sig i filtar, det är den tiden då flest människor i min familj fyller år, inklusive mig själv.

Eftersom julafton är på vintern så man måste ju bara älska den här årstiden. Det handlar absolut inte om presenterna som man får, utan om maten och fikat! Jag älskar maten och fikat som man får! Först på min födelsedag så får jag välja vilken mat som ska ätas den dagen. Sen blir det kalasfika. Sen fyller min syster år och efter det min mamma, sen är det julafton, kort efter det så är det nyår och då är det min bonuspappas födelsedag! Så ni kanske förstår varför jag älskar vintern så mycket som jag gör, på grund av maten!
 
Det var därför jag tyckte att det var passande att ta denna oljemålning av en skål med frukt i, för jag tycker att bilden symboliserar mat på en fint sätt, istället för att ta t.ex. en bild på en gris. Denna fina oljemålning målades av en man som hette Tor Bjurström.

På hösten blir det mörkt. På vintern blir det mörkare. Och varje år är det precis samma sak. Åh, nu går vi mot mörkare tider, nu, nu blir inget kul alls längre. Usch och fy. Stackars mig. Och så vidare och så vidare.

Jag skulle vilja kalla detta för att höstdemonen tar plats i människan.
Kryper in och gör oss trötta, ledsna, sura, bittra.

Men höstdemonen flyttar bara in om vi säger ja, eller okej. Och jag brukar säga nej. Dessutom lyser det på gatorna överallt. Jul-ljus och glitter. Dekorerade träd, hustak och julskyltningar i fönstrena.

När jag funderade på vad som gör mig glad i höstmörkret så fäste jag min tanke vid kultur. TV, radio och böcker och foto och film.

Så jag fotad denna lilla trä-tv från 1963. Den har bott både i Nyköping på två adresser och i Karlstad i en studentlägenhet. TV:n visar inte färg. Och det tycker jag mycket om. Att spendera kvällar framför en elektronikburk som denna med personer man gillar, det är livskvalité på hög nivå.

Jag sprang också förbi denna Kodak Instamatic inne i lagerlokalerna. Också en 60-tals-klenod. Det är viktigt att dokumentera och minnas, trotsa mörkret och leva lite. Och vad är finare än närmsta människorna genom linsen?
Människan har nog alltid haft ett behov av att minnas.

Och kameran är en perfekt minnesmaskin, ett litet elektroniskt sken i det svarta.