Jag älskar att det finns så många allmänna frågor som jag faktiskt inte har en aning om än idag och som jag fortfarande lär mig. Hur kul hade det varit om man faktiskt inte lär sig någonting alls längre? Vissa saker som man tror är en ren självklarhet kanske kommer som en stor förvåning när man sedan får det svart på vitt hur och varför vissa saker är som de är. Tycker det är riktigt intressant!

Jag har en fobi, vilket är spindlar. Ingen rädsla, utan fobi. Blir otroligt skärrad, panikslagen och yrslig när jag ser en spindel. Det är nog det obehagligaste jag vet, vilken jag tror jag delar med otroligt många människor. Det är riktigt läskigt enligt mig och det var därför jag valde denna bil, dels för färgen. Det är svart precis som de flesta spindlar jag sett är, men också för att jag var med i en mindre bilkrock för ett par år sedan vilken jag också kopplar till rädsla. Så denna gång koppar jag denna bil som användes utav Gustaf Gårdestig och kommer ifrån Nyköping och spindlar med känslan rädsla.

Men det jag alltså inte kan, eller inte visste, är att kvalster räknas som spindeldjur. Det om något är otroligt obehagligt enligt mig, att små djur som lever i min säng och är vid mig alldeles för många timmar per dygn hör till de slags djur jag har sådan fobi för. Detta fick jag reda på bara för något år sedan, kom lite som en chock. Och även fast kvalster är så smått att det inte syns eller störs, eller skräms, så finns det där och det är väl en rädsla i sig.

Du vet de där sakerna som du verkligen borde ha koll på men som du helt saknar kunskap om. Det känns som du var sjuk den där dagen i skolan när resten av klassen fick lära sig om det, för alla andra verkar ju ha koll. Jag kallar det kunskapsluckor. Enkel och känd kunskap som man borde ha men som man har lyckats missa. Ofta tänker man inte på sin kunskapslucka förän den dykerupp i ett samtalsämne och då är det aldelles för pinsamt att erkänna sitt tillkortakommande. Därför kan man släpa på dessa kunskapsluckor i flera år och varje gång du konforonteras med dem, slinker du smidigt iväg.

Jag har haft flera kunskapsluckor. Bland annat hade jag fram tills för något år sedan inte förtsått att Robbie Williams och Robin Williams var två olika personer. Jag trodde att skådespelaren också var en sångare, vilket lede till en hel del konstiga missförstånd.  

Min nuvarande kunskapslucka är kungar. Jag kan varken namnen eller ordningen på dem. Medundantag för Gustav Vasa och den nuvarande kungen så har jag faktiskt ingen kunskap om kungarna och drottningarna. Ytterligare ett bevis på detta är att jag valde den är oljemålningen utan att vara säker på om det var Karl XII som var avbildad. Den tidigare ägarna av tavlan är Wilhelm Henrik Kempe och Wilhelmina von Halwyl. Nu hänger den i arkivet och påminner mig om att jag borde läsa på om kungar och drottningar.

Jag tycker att min kunskapsnivå och mitt lager av erfarenheter står sig mycket bra i förhållande till andra människor i min ålder. Det är tämligen lite som jag saknar att kunna för att leva i min vardag, jag strävar dock självklart efter att inta ny lärdom för att föra min vardag framåt.

Att hitta vad man kunskapsmässigt saknar kan också tyckas svårt då mycket bygger på erfarenhet vilket medför att det är först i efterhand man kan se vad man saknat, när man väl tagit del av den saknade lärdomen. Jag är övertygad om att det finns mycket som jag är i behov av att lära mig nu för att underlätta min befintliga vardag men dessa kunskaper förlitar jag mig på att till största del finna genom att följa samhället och ta del av utbildningen från skolan.

En kunskapslucka kan liknas vid en kista vars innehåll är okänt. Kistan som visas på bilden och tillhör Sörmlands Museum är säkerligen tom på innehåll men jag vet att min kista innehåller något så praktiskt som kunskapen om att köra en bil.

Denna klänning från 60-talet var säkert högsta mode då, men är det inte nu. Det kan till och med jag säga. Fast så finns ju vintage och retro och allt det där, och om man gillar sådant är det okej att ha på sig denna klänning. Tror jag.

Nej, mode kan jag inte förstå mig på. Man hör ofta att man visar upp sig själv och uttrycker sin identitet genom kläderna man har på sig. Visst, det låter ju fint men samtidigt så styrs de modemedvetna av vad några få gamla designers bestämmer är ”inne” för tillfället. Att du har på dig Guccis nya klänning säger alltså inget mer om dig än att du är modemedveten. Nej, jag tycker mode verkar väldigt motsägelsefullt.

Å andra sidan trivs jag bättre i vissa kläder än andra, och därmed kan man argumentera för att jag har en specifik stil och uttrycker min identitet genom den. Och till viss del gör jag väl det. Men jag väljer inte medvetet ett visst plagg för att jag vill uttrycka en viss sak.

Kläder, enligt mig, ska uppfylla en funktion. Att de täcker kroppen är en bra funktion då jag tror att ständig nakenhet skulle komplicera saker och ting i samhället. Att de håller en varm är också utav värde. Till viss del kan jag hålla med om att det faktum att de kan komplettera en persons utseende till det positiva är en bra funktionalitet.

Att man bara ska knäppa den översta knappen på en kavaj när det finns två för att det ”bara är så” tillhör sakerna som får mig att dels skratta, men också att gråta, när det kommer till mode. Varför finns det en andra knapp om den inte ska knäppas? Om någon kan ge mig ett rimligt svar på den frågan skulle jag vara oerhört tacksam.

För mig blev min kunskapslucka tydlig för mig själv när jag pratade med en kompis och sade: "ja jag skulle behöva en skepp nu för att kunna gå". Min kompis såg otroligt frågande ut på mig och sa: "eeh, va?". Jag började beskriva en käpp då eftersom det var en käpp som jag menade men sa skepp för det är min kunskapslucka, jag blandar ihop de två orden! Missförstånd har uppstått på grund av min kunskapslucka och även fast jag är medveten om den så blir jag ändå inte av med min kunskapslucka. Men nu kan jag åtminstone skratta åt det hela när det händer och snabbt förklara varför missförståndet uppstod. Alla har ju kunskapsluckor så det bästa man kan göra är ju att skratta åt dem!

När jag i magasinet trodde att jag hittat en käpp, och ja en käpp inte ett skepp, så visade det sig att det var en otroligt lång pipa! Jag som trodde att det bara var en väldigt kort käpp medan det var en otroligt lång långpipa blev förvånad över detta. Käppen, eller ja pipan tillverkades 1899 och användes av Edvard Holmgren som även gav pipan till museet 1934. Munstycket till pipan saknas och var förmodligen borta när museet fick den 1934. Kan ha varit därför jag misstog pipan för en skepp... käpp.