Om jag blev fast på en öde ö så skulle jag antagligen bli galen. Eftersom jag har, precis som de flesta, ett stort behov av att prata och umgås med människor, så skulle det antagligen sluta med att jag ritade ansikten på kokosnötterna och lärde mig konversera med dem.

Därför skulle jag definitivt ta med mig en dagbok och en penna, för att skriva ner alla mina minnen och tankar. Det skulle liksom bli ett substitut för andra människor, och skulle kanske kunna hålla mig en aning mindre crazy. I min dagbok skulle jag kunna skriva allt, vad jag minns och vad som händer och tankar på hur det är därhemma.

Jag tror att vi alla har ett behov av att ventilera våra känslor, och därför skulle det vara sjukt smart att ta med en liten anteckningsbok. Jag skulle till och med kunna hitta på ett namn på den och gifta mig med den och...



I alla fall så tillhör den här dagboken en tjej i Trosa, och den är från -96. Man behöver inte vara fast på en öde ö för att kunna skriva dagbok.

Hur många gånger har man inte tänk på vad man skulle ta med sig till en öde ö?

Jag skulle nog vilja ta med en Rubiks kub. Tänk så mycket tid man har på sig att lösa den om man är strandsatt på en vacker paradisö. Man kanske till och med kan bli så bra på det att man kan lösa den bakom ryggen. Rubiks kub uppfanns 1974 av ungraren Ernö Rubrik. Det tog en hel månad för Ernö själv att lösa den första kuben.

Jag undrar om man blir smartare av att alltid ha Rubiks kub med sig och försöka lösa den? Jag kanske ska prova på det, vem vet jag kanske blir nästa Einstein? Haha.

Frågan är vilken nytta jag skulle ha av min Einstein hjärna om jag sitter ensam på en öde ö utan hopp om att få någon kontakt med civilisationen. Jo förresten, jag kanske skulle kunna komma på hur man bygger en båt så jag kan ta mig därifrån!


Anna Wiberg

Det började egentligen som ett skämt när temat presenterades. ”Haha, en spegel vore ju klockrent.” Men när tiden gick funderade jag på det... Vore inte en spegel egentligen en ganska vettig sak att ta med sig till en öde ö?

Jag menar, det blir egentligen aldrig ensamt och den enda du kan prata med är din spegelbild, vilket betyder inga dumma svar... Spegeln är väl vad man kan säga den fåfänges bästa vän, och jag tror att jag utan några andra förnödenheter lätt skulle kunna sitta och prata med mig själv genom den. Lite creepy men ändå. Det jag egentligen skulle vilja ha med mig vore en annan människa, men kunde tyvärr inte hitta någon förutom de andra Youthhoodbloggarna inne på Raspen och i och för sig, jobbigt om man börjar bråka.

Den enda vän du behöver är dig själv... Tvivelaktigt men aja...

Kom att tänka på den första Harry Potter boken när jag såg den här spegeln... Erisedspegeln? ”Många människor har vittrat sönder framför den.” Den visar inte framtiden utan våra innersta drömmar... Jag tror i och för sig vilken spegel som helst skulle göra det tillslut, som en hallucination fungerar i öknen, man blir desperat att se något annat än det som egentligen syns...

Det är ett mycket svårt att bestämma sig när man får frågan om vad man skulle ta med sig till en öde ö. Det första jag kom att tänka på är Christian Slater som får samma fråga i filmen Heaters från 1988, och han svarar självsäkert "a bottle of tequila, my sax and some Bach", vilket låter soft men tyvärr fick vi ju bara välja en grej.

Först och främst tänkte jag på såna saker som jag använder dagligen, såsom mobil, ipod, dator, kamera etc. Men sen insåg jag hur korkat det skulle vara att välja ta med sig någon elektronikpryl då de inte skulle vara brukbara i mer än en dag. Eller inte över huvud taget på en öde ö.

Men vad skulle jag göra utan mitt enorma lager med musik? Jag antar att det måste vara väldigt tyst och ensamt på den öde ön, och man måste ju sysselsätta sig med någonting innan man skapar sig en låtsaskompis. Så jag tänkte, varför inte ett instrument? Man har gott om tid att lära sig spela, och det känns nog inte lika tyst och ensamt med musiken nära till hands.

Dock hittade jag ingen gitarr att skriva om, för gitarr har jag alltid velat kunna spela. Men jag hittade en fiol! Med tanke på min släkt och dess musikintresse, och min låtsasmorfar som är musiker som spelar just fiol så tyckte jag att det var lite kul. Så ett instrument vill jag ta med mig, så varför inte en fiol liksom.



På bilden agerar jag med en 70 år gammal barnfiol. Lägg märke till mina fiol-hållar-skills!

Det är en klassisk fråga det här: ”vad skulle du vilja ta med dig till en öde ö?”. Men det finns inte många självklara svar.

Elektronikprylar går bort direkt. Först tänkte jag att det skulle vara soft att ha med sig en dator så man kan uppdatera för sina vänner på facebook vad man gör på denna öde ö, eller kanske ett gameboy för att underhålla sig lite. Men hur kul är det när batterierna tar slut liksom?

Något jag också tänkte var att man skulle vilja ha med är en nära vän eller släkting, men det känns lite taskigt att definiera dem som en ”grej”.

Sen kom jag på den mest självklara prylen, en båt såklart. Och det ska inte vara vilken liten gummibåt som helst utan mer som detta skepp! Fast några hundra gånger större. För detta är en modell av ett fregattskepp, dock är ursprunget okänt.



Men som sagt, jag skulle lätt ta med mig ett skepp. Så man kan komma hem ”in style”.