Det absolut mest fantastiskt underbara som finns är när man är riktigt, riktigt trött och får krypa ner i en mjuk, varm och skön säng, men nya lakan och ett tjockt duntäcke.

Det är faktiskt helt magiskt. En av de mest underbara saker jag vet är förutom stora örhängen, fräcka brillor, balla hattar, fina vänner och kärlek i mängder, riktigt sköna sängar. Eller, de behöver knappt vara sköna! Ge mig en säng och jag är nöjd.

Även om det inte känns riktigt lika skönt att slockna i en sådan här säng av björk och furu, så skulle det vara ganska ballt att spendera en natt i en gammal säng.

Resa, det finns inget bättre än att resa. Komma iväg för en stund. Byta miljö och bli nostalgisk.

Underbart är kort. Åk på en lång resa och du har bevisat motsatsen. Att packa en resväska har alltid varit en svaghet hos mig. Det är inte så att jag packar ner för mycket, tvärtom. Men packningen har aldrig spelat så stor roll för mig. Det är upplevelserna jag är ute efter.

Man behöver inte resa långt för att uppleva något extraordinärt. Åk till Skåne och du kommer uppleva deras dialekt korkad och rolig. Till och med Skåne kan överraska dig. Jag menar, det kan aldrig bli en resa för mycket. Res när som helst, hur som helst. Strunta i omständigheterna.

Gäääääsp... Jag blir sömnig bara av att se på den.

Egentligen är soffan inte den själva underbara saken utan allt som är skönt att sova på. Sängar, hängmattor, stolar, fåtöljer... Eller egentligen, för att göra det enkelt för sig, sömn överhuvudtaget är ju en tveklöst underbar sak.

Om du lyssnat på programmet Rix Morgon Zoo känner du igen programpunkten hissa & dissa. Nu hade jag tänkt i alla fall hissa sömn.

Säg att du varit i skolan till klockan halv fem, du kommer hem, har en massa läxor att göra, när du är färdig är klockan runt klockan elva. Att då äntligen få krypa ner i din välkända säng med de svala lakanen, sluta ögonen för att sedan somna och låta alla vardagens problem bara flyta iväg.

Suck. Hade det inte varit en antik paneldivan i röd plysch från 1865 hade jag lagt mig ner och sovit ett slag...

Vad skulle människan göra utan soffor? Skulle vi titta på teve eller ta en tupplur på en stol? Eller kanske till och med på golvet? Det funkar bara inte.

Antagligen skulle världen rasera utan soffor, eller i alla fall min värld. Min soffa är som mitt egna lilla gömställe där jag kan koppla av. Dricka lite te, lyssna på någon grym platta och bara låta tankarna sväva runt. Helt underbart alltså.

Jag vet inte vem som uppfann soffan, men en sak är säkert, den människan var ett geni!

Jag och min mor har en sak för koppar. Min mor är en flitig koppsamlare och jag känner att jag håller på att falla dit själv.

Går man i en affär där det säljs snygga koppar kliar det i fingrarna på mig och jag får helt plötsligt hjärtformade ögon. Och det kallar jag underbart.

Nog finns det annat som är underbart. Egentligen associerar jag nog underbart till andra saker än materiella ting, saker som musik och känslor och sånt.

Men det är just känslan när man ser de där kopparna, inte kopparna i sig, som är så fina att man kan kalla det underbart.

En riktigt söt blommig kopp som lämnades in till museet 1983.

Myter, gåtor och oklara berättelser fascinerar minst sagt mig. Därför är denna bild på detta skrin helt underbart.

Jag fick höra ifrån Sörmlands Muséum att de inte hade någon aning om vad bilden betyder och/eller vad personen på motivet ger bort.

Det här är för mig sjukt underbart. Det är en person som 1804 gjorde ett motiv på ett skrin som ingen idag förstår sig på. Det är kanske bara personen eller någon mer som vet.

Precis likadant tänkte jag att jag skulle lämna saker till eftervärlden. När jag som liten grävde ner olika saker i sanden.

Ljuset är det som kan vara ett färdmedel för vissa, andra en livboj till att hålla livet igång, har ni läst Flickan med svavelstickorna?

Den handlar ju om en liten flicka som värmer sig med stickorna och tillsist så försvinner hon ifrån jorden. Lågan var hennes enda hopp och det är vad jag tror kan vara ett hopp för oss alla.

"Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna" är vad Niclas Strömstedt och Lasse Lindbom skrev. Ni har säkert hört den sådär inpå julmiddagsfirandet. Hoppet för många är mycket viktigt, speciellt de som inte har så mycket.

När du går hem på kvällen så har du en ljuslyckta som guidar dig igenom nattens mörker och lyser upp platsen där du går. Denna lykta är däremot trasig på två sidor och har en gång i tiden varit vit, vem vet, den kanske suttit just på den platsen där du gått och hoppats på någonting?