Den här datorn är lika gammal som jag. Alltså 16 år. Om man jämför den här klumpedunsen med dagens Mac Book Pro så är det svårt att tro att det är samma märke men det är det faktiskt. Vad ni ser framför er är en gammal Apple dator. Eller gammal och gammal, tonårig Apple dator. Skärmen är 17 tum och står på tre fötter som får hela apparaten att likna en rymdfarkost. Själva skärmen är också typ sådär fem ljusår (ljusår är egentligen tid men det lät mycket så jag skrev det ändå) tjockare än dagens datorer.

Ni undrar kanske varför jag skriver massor om Apples dator-historia när temat var internetkändis. Det undrar jag också.

Jag undrar men när jag har undrat färdigt så antar jag att jag i min enkla hjärna helt enkelt kopplade dator till internet. Sen var det ju det där med del två av ordet; ”kändis”. Någon sådan känner jag inte till. Det är i min situation något av ett fenomen att inte känna till några sådana ovan nämnda varelser (internetkändisar alltså) men det är för tillfället hela sanningen. Detta trots att jag ägnar flera timmar om dagen åt att surfa på nätet. Jag kanske borde välja mig själv. Inte för att jag är känd på det viset att alla vet om min existens men jag är ju uppenbarligen vid närmare eftertanke känd för att surfa på internet…

Hur som helst. Den här Apple datorn borde man ha kunnat komma in på internet med, om jag inte misstar mig, detta även om det förmodligen gick så in i norden långsamt att vi i dagens samhälle skulle ha kastat ut den genom fönstret inom några minuter och det beror ju på att vi inte har tålamod med all den nya tekniken som finns runt om kring oss, allt måste gå så fruktansvärt fort och det är helt otroligt vad stressande det här är, jag menar forskare har...

Okej vi börjar om från början av förra stycket och tar bort lite, såhär:

Hur som helst. Den här Apple datorn borde man ha kunnat komma in på internet med och om vi stryker ”kändis” och nöjer oss med ”Moa” istället så är den här texten nästan logisk!

Internetkändis, tack så mycket.

Neil Gaiman är antagligen inte direkt den första personen du tänker på när du hör någon prata om internetkändisar. Förmodligen tänker du på någon ”Youtuber” som typ PewDiePie, Jenna Marbles, Tyler Oakley eller någon ur ”I Just Want to be Cool-gänget”. Någon annan kanske tänker på en skådespelare eller men musiker som twittrar en massa. Någon kanske tänker på min mamma (hon driver nämligen bloggen kammebornia.se). Skamlös reklam. Jag vet. Förlåt, okej? Men vem bryr sig? Inte jag tydligen.

Åter till Mr. Gaiman i alla fall. Han är, för er som inte vet, författare och har skrivit böcker som t.ex. Neverwhere, Stardust, Coraline, American Gods och The Ocean at the End of the Lane. Sedan har han skrivit en himla massa noveller också. Bra grejer det där. Tipsar er att läsa något av honom om ni inte har gjort det. Sen så har han skrivit manus till en massa TV-serier också. Bl.a. till Doctor Who.

Varför i all världen har jag valt att skriva om honom här då? Han är visserligen känd men det är ju inte för att han har lagt upp sina historier på internet. Borde han inte då bara kallas för kändis istället för internetkändis?

Nja. Han är väl lite av varje skulle jag vilja påstå. Han har nämligen hängt med i svängarna och använder sociala medier såsom facebook, tumblr och twitter för att samtala och interagera med sina fans väldigt mycket.

Skrivmaskinen på bilden valde jag eftersom… Ja, vad tror ni egentligen? Det har dock inte skrivits några noveller eller romaner på den här. Såvida inte receptionisten, eller vem som nu kan ha använt den, gjorde det under kafferasterna på Försäkringskassan i Nyköping. Den är tillverkades 1920 av Royal Typewriter Co i New York och kom hit till magasinet den 17:e januari 2005.

Bara för att jag kan och bara för att det låter bättre än ”den 17:e januari 2005” så tänkte jag avsluta det här inlägget med ett citat från Neil Gaiman.

”Fairy tales are more than true: not because they tell us that dragons exist, but because they tell us that dragons can be beaten.”

Det kanske enklaste sättet att bli stor och känd nu för tiden är genom internet, världens största datornätverk. Internet i sig gör det möjligt att kommunicera och visa bilder och videos via sociala nätverk.

Det finns väldigt många ''internetkändisar'' nu för tiden och det finns mängder med fans som följer dessa. En av kändisarna som jag har lite koll på och faktiskt gillar är Pewdiepie, han är en rolig kille från Sverige som lägger upp videos på Youtube när han spelar spel.

Medan han spelar så pratar han i vissa videor engelska och vissa svenska, han är väldigt barnslig av sig och därför tycker jag att dessa figurer passar bra till temat.

Det är tre stycken dekorationsfigurer till tårtor som föreställer små gossar med blont hår och pyjamasbyxor och ljusblå skor.

Figurerna är gjorda i porslin och tillverkades på 1900-talet.

Hur blir man känd? Om du frågar Pewdiepie, Clara Henry,  Alex Schulman, William Spetz eller varför inte den internationella kändisen Rebecca Black, hade svaret antagligen varit via internet. Med bloggar, youtube-kanaler, hemsidor och ett internet utan gränser tycks vägen till kändisskap vänta runt varje hörn. Den kanske mest imponerande internetkändisen just nu är Anita Sarkeesian. En kvinna som kämpar för att göra popkultur och framförallt spelvärlden mer jämställd.

Just nu är spelvärlden skev, precis som resten av samhället. Kvinnor och kvinnliga karaktärer är grovt underrepresenterade i data- och tv-spel. De som finns har löjliga kläder som ska föreställa sexiga och som knappast är funktionella, till skillnad från de manilga karaktärernas utstyrsel. Kvinnliga spelare på internet forum riskerar att bli uppsökta och trakasserade om de publicerar sitt användarnamn, gamertag eller kontaktinformation medan de spelar online. Många kvinnor känner sig inte heller trygga på spelevent eller konvents afk. En kvinnlig spelares prestationer får ofta representera alla kvinnors förmåga att spela. En mindre bra insats från en kvinna betyder att alla kvinnor är kassa på att spela. Eller bara små grejer som att en tjej som ska köpa ett spel i en spelbutik ofta får frågan, är den till din bror/kille/pappa/son?

Antia Sarkeesian är en av många som reagerade på allt kvinnohat som finns inom communityn och skapade en videoblog som heter Feminist Frequency. Där hon kritiserar och diskuterar sexism i kultur och framförallt spel. Reaktionerna blev delade. Vissa spelare hyllade henne medan andra vägrade att erkänna de problem som lyftes fram, ironiskt nog finns det antagligen inget tydligare bevis för hur ojämställd spelvärlden är än att massa killar blir kränkta och envisas med att vägra erkänna någon form av sexism i gamer communityn. Sarkeesian möttes av trakasserier och hot om våldtäck och mord, så i stort sett det vanliga när en femnist försöker utrycka en åsikt på nätet, fast gånger 100. Hatet har inte haft någon ände, Sarkeesian har inte kunnat bo i sitt eget hem under perioder på grund av alla mordhot men som den feministiska hjälte hon är, fortsätter hon att kämpa.

2013 utnämnde Newsweek magazine och Daily Beast, Sarkeesian till en av de "125 Women of Impact". 2014 placerade The Verge henne på listan "the 50 most important people at the intersection of technology, art, science, and culture". Samma år var hon den första kvinna att ta emot  "Ambassador Award at the 14th Annual Game Developers Choice Awards".

Min poäng med detta inlägg är helt enkelt att Sarkeesian äger för att hon bidrar till att ge tjejer möjligheten att välja mellan en gullig docka och dataspel. Ulla Margareta har dock blivit lite väl gammal för att leka, hon tillverkades 1926 och firar alltså 90 år nästa år. Den är gjord i Amerika, Barbro Nordström var den lyckliga ägaren som fick dockan av sin moster Lilly. Det ljusa håret på dockan kan vara äkta, personalen på museet är inte säkra. Eller förresten, varför ska man välja? Kombinera dockan och dataspelet!

Jag kan ju börja med att säga att jag trodde att jag hade hittat en mycket konstig nyckel, men det visade sig vara ett lås i metall och ingen annan information, men det spelar ingen roll för princip blir nästan ändå detsamma.

För internetvärlden, och vägen till att bli internetkändis, känns som en nästa en bubbla man inte kan tränga sig igenom. Nu har jag inte försökt men vem har inte någon gång ändå viljat bli känd? Vi lär oss att det inte är speciellt glamoröst men sen så handlar allt om perspektiv.

Att bli känd på tex. Youtube tror jag känns jäkligt bra, fast allt har sina dåliga sidor. Jag är ett stort fan av Hannah Hart som leder Youtube serien ‘My Drunk Kitchen’. Den handlar helt om att hon ställer sig i sitt kök framför en kamera och blir full medan hon lagar mat. Det är extremt kul.

Nu kanske du tänker “det låter helt jättedåligt och som ett dåligt inflytande”. SLUTA! För hennes serie handlar om så mycket mer. Det handlar mycket om att acceptera och älska sig själv. Visst, man börjar kolla för att det är roligt när hon blir full och misslyckas helt att göra någon vettig och god mat. Men man stannar banne mig för att man lär sig något varje gång. Det finns alltid en slutsats av varje avsnitt.

Det samma gäller en annan Youtube kändis jag följer. Vår egna svenska Clara Henry. Som inte bara är en rolig typ utan också är väldigt duktig på att informera sina följare om allt från politik till bara något enkelt som mens. Ibland får man se en väldigt rolig men samtidigt seriös video om något aktuellt. Eller så får man hänga med när hon färgar håret.

Det här är varför jag själv skulle tycka det är coolt att få nyckeln till det här låset som sitter på den här bubblan för internetkändisar. Det handlar om så mycket mer än “jag vill vara känd”. Det handlar mest om “jag vill informera och lära ut”.

Det har aldrig varit mer uppenbart att jag kommer bli lärare tillslut.