Jag pluggar inte för att säkra min framtid.
Inte heller för att kunna jämföra mig med andra.
Jag pluggar inte för att vara speciellt duktig på något.

Jag pluggar för att jag älskar att kunna saker.
Veta om allt.
Mitt vetande behöver inte avgöra mitt öde.
Men jag vet att allt jag lär mig när jag åker tåget fram och tillbaka varje dag till min älskade skola,
det kommer jag att kunna använda på ett så himla bra sätt sedan.
Oavsett vad jag kommer att möta i framtiden.

Jag gick runt i arkivet och det kändes ganska givet vad jag skulle fotografera och skriva om.
Den här datorn, en Macintosh från 1999.
Just för att datorn sammanfattar det moderna vetandet i en väldigt simpel form.
Jag är stolt en del av den generationen.

Det som gör mig motiverad i skolan är mina framtidsdrömmar. När jag är pensionär och mina barnbarn hälsar på mig vill jag berätta för dem vad jag har upplevt, vilka länder jag varit i och vad jag har lärt mig. Därför ska jag gå ut gymnasiet, åka som aupair till USA, resa, plugga, skaffa grymt jobb, bli rik och resa ännu mer.

Jordgloben är från 1779 och jag har valt den för att:
1. Den är fin! I framtiden skulle den gärna få pryda mitt hem.
2. Jag vill resa. Till alla världsdelar, uppleva andras vardag och lära mig nya saker.

Jag har alltid tyckt att skolan har varit ok, ibland roligare och ibland tråkigare. När jag nu endast har halva min gymnasiegång kvar är jag taggad på att ge järnet för att få de betyg jag vill ha, för att sedan resa, plugga vidare osv.

Varför gör jag det här? Är väl en fråga som många har ställt sig när man sitter där i en hög av läxor. Jag har i alla fall ifrågasatt mitt ambitiösa studerande många gånger.

Några kanske svarar ”för att jag måste” eller ”mamma tvingar mig”. Mina föräldrar har alltid uppmuntrat mig och mina syskon till att lära oss saker, men de har alltid framhållit att man ska göra det för sin egen skull. Det svaret tycker jag är så himla bra och jag har alltid haft det som anledning till mitt eget studerande.

Jag pluggar för att jag vill känna mig allmänbildad, få olika perspektiv på världen och för att kunna välja vad jag vill göra i mitt liv. För det är ju faktiskt så, med kunskaper och bra betyg är det mycket lättare att läsa vidare det jag bestämmer mig för att läsa efter gymnasiet och senare få det jobb som jag vill ha.

Sen finns ju även bekräftelse-aspekten. Om jag har tränat hårt inför ett prov, blir nöjd och sedan får uppmuntran från min lärare i form av ett bra betyg och positiva kommentarer så är det klart att det ger mitt ego en knuff och jag blir glad.

Så mitt svar på frågan blir därför: Jag pluggar för att jag hellre vill gå ut skolan och känna att jag lärde mig något än att gå ut efter att bara ha suttit av 3 år och inte ha en aning om vår historia, omvärld eller hur man kommunicerar på ett annat språk.

Jag studerar för att om jag vet saker så kan jag också vara kritisk, jag kan sätta mig in i politik, miljöfrågor och ifrågasätta saker i samhället. Och självklart pluggar jag även av den enkla anledningen att jag gillar att lära mig saker, kunskap är kul!

(Den stiliga fåtöljen på bilden ovan, modell Triva liten Eva är formgiven av Kristin Hörlin-Holmquist 1950. Den ser så skön och snygg ut. Jag skulle älska att studera i denna stol!)

Innan jag förklarar varför jag pluggar tänkte jag ta och berätta för er om vad jag pluggar. Jag går andra året på Ljud och Bildskolan där jag läser Medieprogrammet med foto som inriktning, och redan här tror jag att de flesta av er förstår varför jag valt den linjen och inriktning jag valt.

När det blev gymnasiedags för mig hösten 2010 och när LBS öppnade här i Nyköping kunde det inte bli mer än rätt för mig. Hittills har jag lärt mig hur mycket som helst och jag utvecklas enormt hela tiden. Jag älskar att fota och det har blivit mer än ett intresse för mig de senaste åren, och tack vare fotokursen som snart börjar nynna på sin sista vers så har jag fått upp ögonen för fotografering på ett annat sätt än tidigare. Jag har också själv börjat inse hur duktig jag faktiskt är på det jag gör.

Sedan jag startade min egen blogg 2009 har även mitt intresse för blogg/webbdesign vuxit fram, och jag har blivit rent ut sagt grym på bloggdesigner under dessa tre år att det absolut är något jag kan tänkas hålla på med i framtiden. Jag förstår mig på alla koder och tycker om att stöta på problem jag sedan försöker klura ut hur jag ska ta mig ur. Så när jag börjar trean i höst blir det webbdesign som inriktning.

När jag tänker efter så känns det som att det på något sätt är menat att det är sådant här jag ska hålla på med, det har legat framför näsan på mig hela tiden och möjligheter för mig att kunna utvecklas inom dessa områden har hela tiden funnits.

Tänkte därmed låta denna läderklädda plåtkamera från 1950-talet representera mitt fotointresse och denna beigea hårddisk från 1986 får tala för mitt webbdesignintresse. Denna dator var den första som Sörmlands Museum lagrade i magasinet.

En gång i tiden hade jag ett mål med mitt studerande. Jag var nästan säker på varför jag spenderar alla timmar i skolbänken, lyssnar på lärarnas malande och lämnar in rapport efter rapport. Studierna kändes som ett måste för en säkrad framtid, trygghet, valmöjligheter. Med goda studier kommer bra arbeten som ger bra löner som bidrar till ekonomisk trygghet. Jag har alltid fått höra att bra betyg och studier är viktigt. Lärare har viskat i våra små öron att: ”Gå natur, annars blir det ICA.” ”Lär er kinesiska eller så får ni sy nike-skor.” Inte världens mest peppande framtidsord, så på något sätt kändes studiernas vikt hela tiden.

Den där säkerheten har dock med tiden blivit diffus och linjerna blivit suddiga.  Allt eftersom jag sett människor utan varken hel gymnasieutbildning eller högskoleutbildning, som ”klarat sig” hur bra som helst och är lyckliga, har jag ifrågasatt studierna på riktigt. Det viktigaste av allt är väl att ha någon nära och att må bra? Det har väl alltid vart viktigast, men nu känner jag det verkligen själv. Och jag tror inte att ett MVG hjälper mig till lycka.

Men fortfarande är studier något jag vill syssla med. Bara att min syn på studier förändrats. En bild av en ekonomisk trygg framtid har bytts ut mot en bild av valmöjligheter och allmänbildning. Man lär sig så mycket av att sitta i skolan, både socialt och studiemässigt. Trots att jag glömmer bort derivatans definition eller vad Osmos är, kommer jag alltid ha en allmän grund som hjälper mig lite på traven i livet. Och med det får jag en större chans att syssla med vad jag vill i livet, för att det ska bli så kul så möjligt.

Så jag pluggar för min goda framtid (som får symboliseras av en modell av Jättunahemmet i Flen som senare blev flyktingförläggning) men av andra skäl än tidigare.

När jag blir stor vill jag bli...

Förr hade jag en hel del fortsättningar på den där meningen, exempelvis: arkeolog, väderkvinna, veterinär, stridspilot mm. Men idag står jag helt förvirrad och stressad över att jag inte har någon aning om vad jag ska fortsätta med när jag slutat skolan. Jag vet bara en sak: jag vill bli så rik att jag kan göra allt som jag någonsin önskat mig!

Det låter kanske ganska korkat, men om man drömmer om att åka till sydpolen och träffa pingviner så måste man ha ganska mycket pengar. Jag studerar det jag gör av en anledning, det är en bred linje som gör det lätt för mig att studera vidare. Efter att jag läst vidare så kan jag bara välja ett jobb som ger mycket pengar. Om jag sa att jag gick på min linje för att det är roligt så skulle jag ljuga. Det är inte speciellt roligt att ha ett prov i veckan, ganska ofta 2 prov i veckan och ibland 3 stycken på en vecka.

Helst av allt så skulle jag nog vilja bli hemmafru en del av mitt liv, typ som denna adelskvinna på bilden. Det är ett porträtt av en kvinna som heter Christina Beatrix von Ungern-Sternberg. Namnet säger mig att hon va rik. Min åsikt om henne är att hon ser ut att vara väldigt vacker och snäll, en sådan hemmafru som jag gärna skulle vilja vara.

Min dröm är ju lite patetisk men också lite komisk när jag tänker efter. Men egentligen, vad är det för fel i att vilja ha pengar så att man kan utföra sina drömmar? Det är nästan exakt som att säga: jag vill ha en man så att jag kan ha 10 barn. Det är ungefär samma sak.

Något som jag hoppas på, är att allt mitt slit i plugget kommer att ge mig något i framtiden. Kanske jag ångrar mig och väljer att börja måla oljeporträtt som denna målning från 1660-talet och tjänar en hel del på det, eller så kanske det går åt skogen? Men som en liten slutsats: jag studerar för att kunna uppfylla mina drömmar.